bubblan i glaset

Skogsröjare var i Tävelsås skog. De har ställt upp sin bod på skogskanten, lämnat efter sig en massa apelsinskal, morotsrester och utspilld filmjölk (iaf något vitt flytande) på marken. De har röjt. De har sågat ut små och mellanstora granar som nu ligger huller om buller bland tallarna. Så gott som alla dessa granar hade blivit fina julgranar med lite frisering. Mitt hjärta gör nästan ont när jag i tankarna ser dessa träd resa sig som andar reser sig ur döda kroppar i spökfilmer. Jag ser dessa träd klä sig i julskrud för att skänka oss en doft av kärlek och julglädje. Sen öppnar jag mina ögon och ser den bistra verkligheten. För hundra år sedan har man också röjt skogen, men då har man nyttjat dessa, vissa buskar och träd blivit insamlade som vedpinnar, vissa andra som julgranar, men inte har man låtit ligga dem kvar dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad tills jorden och mossan täcker över dem som en värdig grav.