September är fullständigt galen i sina små figurer. Han leker med dem oavbrutet och en av favoriterna, förutom Peter Pan-serien, är en stilig blå liten riddare med tillhörande häst. I fem veckor har dessa små följeslagare hängt med på flygplan, under bussresor, på stranden och på restauranger.

Så i går, när vi landade i Miami efter första flygningen, var riddaren borta. Kvar fanns bara hans häst och September var djupt bekymrad. Vi letade och letade och vände ut och in på väskor och ryggsäckar, utan framgång. Men så i morse, när vi åter igen hade svensk mark under fötterna och hade hämtat bagaget på Arlanda så återstod det att plocka ut strollern på bandet för specialbagage. Vi fick genast syn på barnvagnen, och tio meter längre bort, mellan andra resandes skidfodral och golfväskor, låg något mycket litet, blått och silvrigt och glimrade. Riddaren. Vi vet förstås inte när den ramlade ur vagnen. Bagaget gick ju från Cancun via Miami, New York och sedan till Stockholm  Men av allt att döma har den lilla resenären delvis rest på egen hand och tagits väl omhand av flygplatsers bagagehanterare.

Och om ni nu inte visste det så klassas en dryga decimetern stor plastfigur som specialbagage.

I går fyllde Februari tre år och i dag inhandlades de sista presenterna. Jag har försökt få kontakt med Februarifamiljen på Skype sedan i går men inte lyckats. Skype - detta fantastiska redskap som gör att man kan prata kostnadsfritt, med bild, över internet.

Några dagar återstår och när det gäller utsvävningar är det möjligen en dag med hyrbil som väntar. Vi skulle gärna vilja tränga in i historien igen och besöka något gammal Mayadokument i ruinform och även någon av de lite mindre exploaterade grannstäderna. September och April har nog inga som helst önskemål vad gäller aktiviteter. För dem räcker det gott med stranden, leken och dvd-filmerna. Men de hänger gärna med på olika kaféer, restauranger och barer och genast plockas de små "gubbarna" fram. Det är Spiderman, Pippi, diverse hästar och alla Peter Pan-figurerna. Sedan är rollekarna i full gång fram tills att September somnar utmattad i vagnen. April håller ut någon timme till och blir sedan hemburen på axlarna när mörkret har fallit, stämningen tätnat och alkoholens effekter börjar bli tydlig hos de törstigaste turisterna.

Sedan vaknar de två små i ottan nästa morgon, tillsammans med oss och Pippi, Peter Pan och alla de andra. Det är som en dröm, som man både vill vara kvar i, men också, faktiskt, snart vakna ur.