September är fullständigt galen i sina små figurer. Han leker med dem oavbrutet och en av favoriterna, förutom Peter Pan-serien, är en stilig blå liten riddare med tillhörande häst. I fem veckor har dessa små följeslagare hängt med på flygplan, under bussresor, på stranden och på restauranger.
Så i går, när vi landade i Miami efter första flygningen, var riddaren borta. Kvar fanns bara hans häst och September var djupt bekymrad. Vi letade och letade och vände ut och in på väskor och ryggsäckar, utan framgång. Men så i morse, när vi åter igen hade svensk mark under fötterna och hade hämtat bagaget på Arlanda så återstod det att plocka ut strollern på bandet för specialbagage. Vi fick genast syn på barnvagnen, och tio meter längre bort, mellan andra resandes skidfodral och golfväskor, låg något mycket litet, blått och silvrigt och glimrade. Riddaren. Vi vet förstås inte när den ramlade ur vagnen. Bagaget gick ju från Cancun via Miami, New York och sedan till Stockholm Men av allt att döma har den lilla resenären delvis rest på egen hand och tagits väl omhand av flygplatsers bagagehanterare.
Och om ni nu inte visste det så klassas en dryga decimetern stor plastfigur som specialbagage.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]


Den här bloggen handlar om kärleken, barnen och livet. Om sådant som jag skulle ha skrivit om under nattlampans sken, ifall jag inte hade loggat in och bloggat ut i stället.