Sådant får vi ägna oss åt ibland på min arbetsplats, och det är riktigt roligt. När det skulle samlas in julkrönikor valde jag att skriva om min första jul i det här huset, när jag hade mitt första barn vid bröstet. En jul som inte blev som alla andra, men som vittnar om vad varm gemenskap kan betyda när ordning övergår i kaos.

Texten om julen 1985 kan läsas här: http://www.st.nu/asikter/december.php?action=visa_artikel&id=787124&nav_section=2&nav_order=3&nav_part=3

Eller här:

En annorlunda jul

Morfar är död. Jag skakar till som ett höstlöv som oktoberblåsten lämnat kvar. Det är bara några dagar till jul. Jag är 23 år och nybliven mamma och vi är på väg norrut till mina föräldrar. Men mina morföräldrars hem ligger i en annan riktning, och det här kastar kull alla våra planer.
   Och vi som skulle visa upp den här ljuvliga ungen för släkten, och så är morfar - min snälla rara krumryggade morfar - död. Just nu.
   Vi styr om i planeringen. Mamma, pappa och mina bröder lastar bilen och åker söderut. Genom snörök och längs milslånga spåriga raksträckor är de på väg mot oss. Begravningen ska ske efter jul, och de ramlar in här dagen före julafton. Och jag som aldrig har griljerat en skinka.
   Med gråt i halsen och den lilla Juliflickan i en bärsele på magen släpar jag i alla fall hem en gran längs gatan en stjärnklar kväll. Vi lånar ihop madrasser, och jag hör på mammas trötta och sorgsna röst i telefonen att det här blir en annorlunda jul.
   Och mormor. Hur går det för mormor? Men snart kommer vi mormor. Allihop. Vi ska bara stöka undan julen först. Och det måste du också göra, mormor. På något sätt måste det gå.
   Och visst blir det jul. Hos mina svärföräldrar är alla välkomna. Där har det inte bara griljerats skinka, och de säger att det bara är roligt att det kommer ytterligare åtta julaftonsgäster, som de inte har räknat med.
   Där kupar vi händerna om små glas med hjärtan på och suger i oss värmen från den heta glöggen. Vi är trötta och lite frusna, ledsna, men ibland även glada. Och vi känner omtanken från dem som finns runt omkring.
   Storebror får sex burkar hundmat i ett inslaget paket, eftersom han har flyttat ihop med sin nya flickvän och hennes Golden retriver. Humorn kan vara nog så viktig när sorgen väller över oss.
   På juldagen går färden vidare och tre dagar senare tas avskedet.
   Det blev en julhelg som för alltid har etsat sig fast. Några decemberdagar som vittnar om att inte ens julen alltid blir som man tänkt sig. Ibland måste man bara låta sig svepas med, genom snörök och spåriga raksträckor. Genom gråt och grådagar. På något sätt måste det gå. Det var du som lärde mig det, morfar.
   Och snart börjar vårlökar gro igen. Sommarvärme övergår i septemberrusk och innan vi vet ordet av sminkas stan åter igen i guld och glitter. Snöflingor faller och ett litet barn trycker näsan mot ett fönster.
   För någonstans där långt framme skymtar nästa jul.