Julduken var en lika oväntad som vackert vävd present från den yngste svärsonens mormor. En sådan mormor ska jag också bli, även om de just nu ter sig som en fantasi.

Kom nyss åter från en fyra kilometer lång hundpromenad med pappa och den glada hunden med det glada namnet. Jag minns att jag tyckte att Flingan var ett lite märkligt namn när mamma fick hem sin valp, men i dag skulle hon inte kunna heta något annat. Inget namn passar bättre på en vilt virvlande snöflinga i hundtappning.

Det har också varit en märklig jul. Flera av de självklara som skulle ha ingått i gemenskapen har varit däckade av diverse åkommor. Tråkigt är det, men som jag så oerhört klokt uttryckte det i krönikan nedan, så kommer det ju fler jular, och för ungarna och oss andra som stått på benen har det i alla fall varit trevligt. Med fyra julfirare på mellan två och sex år kan det liksom inte misslyckas.

I kväll börjar dock gänget splittras. En bror åker söderut mot sina och dotterns hemtrakter och den andra ska vidare inåt landet på ett dansläger.

Hoppas att ni också har haft det bra och att ni har fått vara friska under den gångna helgen. God fortsättning till er alla!