Den här bloggen handlar om kärleken, barnen och livet. Om sådant som jag skulle ha skrivit om under nattlampans sken, ifall jag inte hade loggat in och bloggat ut i stället.
« februari 2012
tiontofr
  
1
2
3
4
5
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
    
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 36


RSS
I väntans tider
19 februari kl. 17:47

Där befinner vi oss nu. April och hennes mamma dyker upp om ett dygn och September längtar så han kan bli tokig. Han har räknat dagar, och nu räknar vi timmar.

Annars passerar dagarna i ett lugnt tempo. Jag joggar och går på mina spanskalektioner varje morgon. Det är mycket tragglande med verb i olika former och min lärarinna är nog inte alltför imponerad över min flit. Men det känns roligt och givande att närma sig ett annat språk och själv tycker jag att jag lärt mig en hel del. Sedan uppstår det en del märkliga situationer. Som när jag beställer mat på krystad skolspanska. Servitören ser ofta glatt överraskad ut och börjar prata både fort och mycket. Då är det liksom bara till att ursäkta sig och ta om allt igen. På engelska.

Det har varit svalt här för årstiden, solskenet kommer och går och för de turister som kom samtidigt som oss och är på väg hem nu, kan nog vädret ha varit en besvikelse. Vi har ju bara passerat halvtid ännu så vi kommer säkert att bli nöjda. Vi välkomnar också oftast de lite mulna dagarna eftersom man har mer energi då och företar sig mer.

För mig är fortfarande det här det ultimata resmålet. Den rika kulturhistorien, den mixade befolkningen, de vackra stränderna, det turkosa vattnet, det lite vilda bar- och nattlivet och att atmosfären samtidigt är vänlig gör det lätt att bara vara. Man blir aldrig uttråkad. Vi bor fint med alla bekvämligheter och September ser gärna på spanska barnprogram. Han njuter av att få rå om sin far på heltid och vi frossar i böcker. Ett par nya Alfons och historierna om äventyrliga Rakel tillhör favoriterna. I går köpte vi en liten handgjord pilbåge med fjäderklädda pilar som vi provade på stranden. September var väldigt intresserade när jag förklarade hur olika livsviktiga organ fungerar. Organ som absolut inte får träffas av en pil. Han fascinerades av informationen om hjärtmuskeln och den bearbetade han mest hela dagen sedan. Den lilla indianen blev också väldigt frestad att sikta på strandflanörernas bakdelar, eftersom jag sanningsenligt berättade att det nog var minst riskfyllt. Nåväl. Än har vi inte skjutit ihjäl eller skadat någon.

 



Postat i: Blandat  Permalink    
 
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg