Augusti har skrivit ett arbetet om aborter som en del i religionskursen hon läser på gymnasiet. Det blev väldigt bra, inte minst eftersom min förebild och faster var hennes intervjuobjekt. Hon har under flera decennier haft ledande roller på kvinnokliniken vid landstinget hon tillhör. Åh, vilka intressanta berättelser. Om när den fria aborten infördes 1974, om falangerna för och emot. Om de känsliga ingreppen, om kvinnor som sökt vård efter att ha trasats sönder fysiskt och psykiskt efter illegala aborter, om när den ena parten i ett par vill avbryta en graviditet, den andra inte. Om kvinnor som verkligen är oförmögna att ta hand om ett nytt litet liv, om vårdpersonalens känslor. Om att det utfördes mer än 37 000 aborter i Sverige förra året, trots att vi har en väl fungerande preventivmedelsrådgivning. Om att det trots allt är kvinnan det handlar om, eftersom det är till hennes kropp navelsträngen är knuten. Och om att det finns så mycket vi vet så lite om, men en sak kan man vara säker på: ingenting är svart eller vitt.

I går hittade jag en annan text med samma tema. Även den är rappt och skickligt skriven. Läs den gärna:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1860885.svd