Det blir resultat av konstkursen jag går på, även om det kanske mer handlar om kvantitet än kvalitet. Vid ett tillfälle erbjöd jag Juli att välja ut en tavla, men hon passade diplomatiskt med orden: - Njaaae, jag tror det är bra...

Härom dagen diskuterade jag julklappsönskningar med December, den äldsta av döttrarna, som tillika fyller 30 under julhelgen. Hon skulle ju kunna få en riktigt stor tavla bara därför, men hon anar tydligen oråd för hon förekom mig genom att deklarera: - Och jag vill helst bara ha runda eller mjuka paket.

Jag tänker så här. För alla sladdriga teckningars skull, alla tavlor av kartong med påklistrade kottar, barr och mossväxter, alla obestämbara lerfigurer, alla lucior och pepparkaksgubbar av piprensare, alla smällkarameller och hafsiga psykedeliska collage, alla slöjdade obrukbara skärbrädor - nu är det pay-back-time (tid att betala tillbaka).

Alla är barn i början och det handlar om att ge och ta. Och om jag inte får samma respons som jag har gett genom åren. Om jag inte får samma övertygande hyllningar och ovationer så kommer jag att starta  en förening vid namn Fris, Föräldrars rätt i samhället.

Hohoho. Det blir nog något hårt och fyrkantigt till jul.