Jag kom hem för några timmar sen, efter en övernattning med mina små scouter. Vi träffades igår eftermiddag vid vår stuga och installerade oss med alla våra grejer. Vi var två ledare och åtta barn i åldern 7-8 år, så det gick livat till kan jag lova. Vi åt hamburgare och alla åt med god aptit. Sen fick ungarna gå ett reflexspår, alltså att med hjälp av ficklampa ta sig fram utefter en bana som var utmärkt med reflexer. En hel del fri lek blev det också och på kvällen hade vi en sångstund. Sen var det läggdags och det är då de tuffa grabbarna tappar fasaden och blir just 7 år gamla. Vi kröp ner i våra sovsäckar och efter en liten stund kom en pojke och var ledsen. Han ville åka hem, hade ont i magen, ont i huvudet, kunde inte sova, ja det var mycket. Nu har jag varit ledare i femton år och vet att alla sådana krämpor brukar handla om hemlängtan och brukar gå över till dagen efter. Jag vet också att om man ringer efter en förälder så får man snart ringa efter alla barnens föräldrar. Alltså så gick jag upp och satt med pojken i flera timmar. Vi drack vatten, knöt knopar och småpratade. Efter en stund kom ytterligare två pojkar som inte kunde sova och som ville flytta sina sovplatser för att någon snarkade och någon lät. Vi flyttade dem och allt var frid och fröjd. Sen kom en till pojke som inte kunde sova, men jag pratade lite med honom om vad vi skulle göra nästa dag och då kunde han gå och lägga sig igen. Sen gick jag och den ledsna pojken in för att försöka somna. Han tyckte det var otäckt att se skuggorna som träden utanför kastade på väggen, så jag flyttade min sovplats så att jag låg bredvid honom. Då kände han sig inte rädd längre. Efter en stund hörde jag på hans andning att han sov. Då kunde jag somna också. Klockan var väl kanske halv ett.

Vi tretiden väcktes jag av en annan pojke som var ledsen och hade ont i magen. Jag gick upp och pratade en stund med honom. Han fick dricka vatten och vi pratade om hur dumt det var att äta en massa godis på kvällen. Efter en stund hade han inte längre ont i magen, så han gick och lade sig och somnade. Då gick jag och lade mig igen. Nu var klockan halv fyra och jag hade svårt att somna om. Vi femtiden hade den första ledsna pojken vaknat igen, men nu undrade han mest hur lång tid det var kvar innan det var dags att gå upp. Inte så länge men vi får nog sova en stund till svarade jag som inte hade någon klocka vid sovsäcken. Men pojken gav sig inte utan jag fick gå upp och kolla hur mycket klockan var. Sen kunde han somna om igen och jag också.

När klockan var halvsju var det dags för samma fråga igen, men då gick jag upp och började greja med frukosten. Då kom min ledarkollega också upp. Hon hade också suttit vaken en stund i ottan och då hade hon satt på kaffe som fanns i en termos. Gissa om det var uppskattat från min sida. Härligt. Sen drog vi igång dagens aktiviteter med packning, skogspromenad för att leta djurspår och städning av stugan. Klockan tolv kom föräldrarna och hämtade barnen och vi kunde röra oss hemåt strax därefter. Jag kom hem vid halvett och däckade i säng nästan direkt. Jag sov en timme, för mer vill jag inte sova eftersom jag vill kunna sova inatt. Jag kan dock inte påstå att jag känner mig speciellt pigg just nu. Men jag tycker ändå att vår övernattning var kul och alla barn som var uppe på natten var glada att de inte åkt hem, så det känns som jag gjorde rätt i mitt tragglande. Det är inte lätt att vara sju år och sova borta.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

 Ibland känns det som om livet är lite tråkigt. Den här vintern har tärt på all glädje för min del. Snön innebär en massa skottande. Kylan innebär en elräkning på typ 8000:- för två månader. Kylan innebär också att det går åt mer ved. 30 kubik hittills i vinter. Allt merjobb som snö och kyla medfört har stulit nästan all fritid och då är ändå maken hemma på heltid, eftersom det aldrig blir hans tur att kvoteras in på något jobb. Inte ens när jag faktiskt har tid så kan jag njuta av den, för då känner jag någon slags krav på att man ska njuta av livet och då blir det så jädra tungt. Jag vill bara sova. Hela tiden.

Nu snöar det igen. Faan. Jag brukarr ju gilla snön, men när den inte längre går att skotta bort i trädgården eftersom det redan ligger en meter snö överallt så blir jag trött. Snö upp över öronen.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Vaknar, äter frukost, tvättar mig, borstar tänderna, sminkar mig lite, åker till jobbet, jobbar, åker hem, kanske handlar på vägen, lagar mat, skottar snö, hugger ved, går och lägger mig.

Jag snor ibland sånt som är okej att sno, som tex listor och sånt. Detta snodde jag från Kinna, som i sin tur också har snott det. ”Om mitt liv var en film - The Soundtrack of my Life”. Men jag har ingen ipod, så jag tog MP3an istället. Det går att shuffla med den också.

Gör så här:

 1. Öppna iTunes/winamp/media player/ipod/et c.
2. Välj Shuffle
3. Tryck på start
4. För varje fråga nedan, skriv sången som spelas
5. När du går till en ny fråga, tryck för nästa sång
6. Ljug inte och försök inte låtsas att du är coolare än vad du är!

Här är mina svar:

Öppningsmusik: Live to win- Motorhead. Tja det funkar för mig.
Första dagen i skolan: Lovemagic- The Creeps. Ja första dagen var ju okej, så..
Jag blir kär: Affirmation- Savage Garden . I believe you can´t appreciate real love ´til you´ve been burned...Hm Känns som det skulle komma senare men men..
Vi gör slut: Hard luck woman- Kiss. Yeah nu börjar det likna något..
Studentbalen: Piece of my heart- Janis Joplin. Take another little piece of my heart...funkar som raggningsreplik på en bal kanske..
Mental krasch: Letterbomb- Green day. Börjar med raden- Nobody likes you, everyone left you, they´re all out without you, having fun- och så kan det ju kännas om man är i en riktig neråtdipp..
Flashbacks: His latest flame- Elvis. Ruggigt bra låt som handlar om olycklig kärlek, otrohet å sånt.
Jag och kärleken blir ihop igen: Into the nightmare- Demon. Hahahahahaha- underbart
Bröllopsscen: Friends are cheap- The Mopeds. Nä det blir ju inte alls bra..
Slutstrid: We will rock you- Queen. Jaaa bra powerlåt

Dödsscen: Vision thing- Sisters of Mercy. Nej jag fortsätter striden lite till till den här också och sen kör vi dödsscenen med......Dumpweed- Blink 182- men va f*n det blev ju inte bättre. Där fick jag för att jag försökte fuska...
Begravningssång: Weak- Skunk anansie. Ja man är inte så kaxig på sin egen begravning kan jag tänka mig så weak lär jag ju vara...
Finalsång: Pervers politiker- Ebba Grön. Jaha, jag kommer alltså sluta mina dagar som pervers politiker. Det var som tusan
Eftertexten rullar: Pandoras box- OMD. Ja det är ju en bra låt...

Jag skulle bra gärna vilja veta vem som regisserar filmen om mig om det är så här det ska se ut. Något märkligt, men jag får väl skylla mig själv som lagt in dessa låtar i MP3an.

Tänk så mycket minnen som kan vara förknippade med musik. För min del finns det många såna minnen. Jag har just lyssnat på Ozzy Osbourne och det drog mig tillbaka till när jag var runt 14-15 år och var tillsammans med en kille som fullkomligt avgudade Sabbath och Ozzy då i synnerhet. Varje gång jag lyssnar på Ozzys skiva Bark at the moon så får jag minnen från den tiden. Jag var verkligen kär i den killen men jag gjorde slut med honom för att min bästis tvingade mig att välja. Jag har inte kvar bästisen. Efter tillräckligt många märkliga krav så fick jag nog och började göra som jag ville istället. Ingen annan ska bestämma vilken kille jag ska ha ett förhållande med och hon var nog mest svartsjuk, sådär som tonåringar kan vara när bästisen spenderar mer tid med någon annan än med dem. Killen är jag förstås inte heller kiär i längre. Jag har ingen aning om vad han gör idag, men jag är ju lyckligt gift med en helt annan man.

Andra minnen är tex Judas Priest Breaking the law, som vi alltid lyssnade på på fritidsgården. Ja det var nog bara hårdrock som gällde på fritidsgården i Berga i Linköping. Judas, Maiden, Whitesnake....Mina musikförknippade minnen är ju inte bara minnen i huvudet utan även i en känsla. Det är så mycket känslor som väcks av musik och jag kan frammana en känsla bara genom att lyssna på viss musik. All gammal hårdrock som jag lyssnade på mycket då jag hängde på fritidsgården i de nedre tonåren föder mest en massa nostalgi, men om jag lyssnar på Noice blir jag ledsen. Jag tänker på hur fruktansvärt meningslöst jag tycker det är att kasta bort sitt liv på narkotika så som Hasse Carlsson gjorde. Ja han dog ju inte av en överdos, men av sviterna efter sitt liv som sprutnarkoman.

Annan musik som väcker en massa minnen och känslor är Hanoi Rocks. Det är väl så för min del att musiken har fyllt mitt liv mycket under vissa perioder i livet och att det är minnen från den tiden som väcks av musiken. Hanoi Rocks var en tid fylld med fester och ett märkligt sätt att leva. Jag hade en stor del av mitt liv nerpackat i väskan så att jag alltid skulle kunna övernatta var som helst. Jag lyssnade förstås inte bara på Hanoi men det är den musiken som bäst väcker minnena från den tiden. Jag har också ett mycket speciellt minne från den tiden, men som är förknippat med U2s New Years Day. Det handlar om en kärleksrelation som blev väldigt jobbig för min del eftersom jag var kär medan han nog mest var ständig påtänd, vilket jag i mitt ungdomliga oförstånd inte förstod. Men när jag lyssnar på den låten så väcks känslan av en härligt nyårsnatt som vi hade.

Jag hittar inte längre någon musik som skapar minnen. Jag vet inte om det beror på mig eller på musiken. Jag tycker fortfarande mycket om musik och jag går ofta omkring med MP3-spelaren, men jag lyssnar kanske inte på så mycket ny musik. Jag kanske måste börja leta efte ny musik som jag kan förknippa med den tid som just nu är idag, men som blir till minnen i framtiden. Vem vet vilken musik det blir. Kanske Norah Jones...

Jag sitter ofta på bussen och funderar ut saker jag skulle vilja skriva om. Jag formulerar en massa saker som alltid är helt bortblåsta när jag sen sätter mig vid datorn och tänker att jag ska få ner det på pränt. Jag har i alla fall funderat en hel del på vad vi egentligen gör med våra ungdomar idag. Jag jobbar ju inom en del av socialtjänsten i Norrköping och arbetar bara med ungdomar som är dömda för olika brott. Jag blir så ledsen när jag möter vissa ungdomar som har begått en hel massa brott redan innan de fyllt femton, men som inte fått någon speciellt omfattande insats på grund av det. Sen har de fyllt femton och kunnat dömas. Då döms de ofta till ungdomstjänst, som jag jobbar med, trots att de i flera fall inte alls borde dömas till det. Många ungdomar har ett så stort behov av vård för sin omfattande problematik med kriminalitet eller drogmissbruk att de egentligen borde dömas till vård. Det går att göra så men då måste den unges socialsekreterare speeda upp lite och faktiskt fatta att det är oroväckande när en fjortonåring är delaktig i en gruppvåldtäkt mot en utvecklingsstörd flicka eller en brutal väskryckning eller yxrån. Det är extra viktigt att sociatjänsten faktiskt sätter in lite rejäla doningar när det handlar om ungdomar som inte är straffmyndiga, som är barn. Det är faktiskt viktigt att speeda upp även när det gäller mindre brott som snatteri, eftersom det finns en tendens att små barn som börjar med snatteri och skadegörelse sen går vidare mot grövre brott. Jag kan se en flathet och en benägenhet att lägga huvudet på sned och tycka synd om. Man vill inte se att dessa barn behöver hjälp. Jag tycker det är ett stort svek mot dessa barn, för det är under barndomen man formas och det är vuxenvärlden som ska visa vägen. Om ett barn begår grova brott så saknas det ju vägvisning i barnets egen vardag. Då måste vi våga klampa in och göra något för att bryta en negativ utveckling. I Norrköping, där jag jobbar, finns inte detta.

Det är ytterst få ungdomar som får någon hjälp mot en tilltagande kriminalitet, trots att det faktiskt finns tvångslagstiftning att tillämpa för att skydda dessa barn. Att skydda dem från deras egna negativa val. Jag hör ofta kollegor som tycker det är kränkande att gå in och utreda, men vad i hela höga h-vete tror de då att de jobbar med? Socialtjänsten har faktiskt en skyldighet att utreda och man kan faktiskt ha ett respektfulltbemötande där man faktiskt kan motivera allt man gör, även om det handlar om väldigt stora ingripanden. Man gör det ju för att rädda ett liv, kanske inte rädda ett liv från att släckas, men från att bli ett stort lidande. Jag är så frustrerad för detta har jag påtalat för cheferna på socialkontoren i kommunen utan att få någon större respons. Jag vet inte vad som ska behöva hända innan man gör något. Jag vet bara att jag är förbannad och tänker inte hålla tyst längre. Jag ska ringa till socialstyrelsen, vår tillsynsmyndighet.

Idag är det bara behagliga -9 grader ute och våra rör klarar sig nog utan kupéfläkten under huset. Ja vi har alltså fått lov att ställa in en sådan för att lösa upp isproppar i rören. Det började strax innan jul och då körde vi fläkten ett dygn innan det släppte. Nu har kylan varit så ihållande så fläkten har stått på konstant i cirka två veckor. Visst blir det dyrt med elräkningen men vi måste ju ha vatten. Framåt våren-sommaren ska vi väl ta upp golvet och kolla isolering, rördragningar mm för att se om vi kan isolera bättre. Jag tror vårt golv är ganska dåligt isolerat i största allmänhet och då lär ju knappast rören vara bättre isolerade. Om inte det hjälper mot igenfrysta rör så får vi köra på någon sorts värmeslinga av något slag. Clas Ohlson har någon variant som verkar vettig och lättmonterad.

Idag tänkte jag ge mig ut och styra lite med spillvirke från vår ombyggnad. Det ska bli ved är det tänkt. Mycket har vi redan eldat upp men det finns mer att ta av. Jag är ute och hugger, sågar och drar ur spik allt som oftast. Det är ett skönt sätt att få friskluft och motion samtidigt som jag gör lite nytta. Vi har köpt dyr björkved som vi blandar med spillvirket. Det brinner bra och höjer värmen fort i huset. Men innan jag grejar med veden ska jag nog sätta på en kopp kaffe till. Jag funderar på om jag skulle passa på och dansa ut julen idag också. Det är visserligen inte tjugondag knut ännu, men det är skönt att pyssla med sånt när jag är ledig.

Igår hade jag en skön kväll för mig själv, då maken var iväg till en kompis. Jag passade på att göra pasta med pesto, som han inte tycker om. Smarr. Sen kollade jag på Tarantinos film Inglorious basterds. Riktigt bra som alltid när det är Quentin Tarantino som gjort filmen. Jag tände massor av ljus i rummet där jag satt och lyckades elda så det var 24,4 grader i huset för en kort stund. Nu var det ju -20 ute så det sjönk snabbt inomhus, men det var riktigt skönt i flera timmar efter sen elden slocknat.

En alldeles stulen lista för att summera mitt 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Klättrade på en hög, vinglig stege flera gånger.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav just inga..
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Blev och blev, en av dem var förälder redan innan men fick ytterligare ett barn i år och en fick sitt första för bara några veckor sen.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej
5. Vilka länder besökte du?
Sverige forever
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Tålamod
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag minns aldrig någonting men ett jag skulle vilja minnas är den 3 december, då jag blev plastmoster.
8. Vad var din största framgång 2009?
Se punkt ett
9. Största misstaget?
Ålandskryssningen
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara några mindre missöden med vedhanteringen, dock inget allvarligt.
11. Bästa köpet?
Allt kakel, klinkers och porslin vi köpte för att färdigställa vårt fina badrum var ju väl värda pengarna så fint som det blev.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att gå på genrepet av Melodifestivalen andra chansen med äldsta brorsdottern var riktigt kul och att gå på Junibacken med hennes systrar var också en höjdare. Maken och jag var på Manfred Mann i början av år 2009. En härlig kväll. Sen var det scoutlägret i juli/augusti och den där förskräckliga men roliga paddelturen. Att träffa alla goa gamla vänner gör mig också alltid glad. Det måste inte hända något särskilt. Det kan handla om att ses och babbla en stund.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Kan jag inte komma på någon, men Kiss skiva som kom under 2009 är bra tycker jag så det får väl bli den. Jag fick den ju när jag fyllde 39.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Argare har jag varit
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Cyklat. Jag saknar det.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Lagt tid på dumt grubbel och knäppa irritationsmoment.
18. Hur tillbringade du julen?
Mestadels hemma i vårt paradis i skogen tillsammans med maken, min Mamma och hennes gubbe.
19. Blev du kär i år?
Jag var ju det redan innan
20. Hur många one night stands?
Nä jag är rätt nöjd med mitt val av make så jag är inte så begiven på on night stands längre.
21. Favoritprogram på TV?
House är ju bra. Simpsons
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hatar vet jag inte precis, men det finns människor som beter sig väldigt illa hela tiden och som jag inte skulle pissa på om de brann.
23. Bästa boken du läste i år?
Det var en bok av Mike Gayle som heter Dinner for two. Väldigt rolig bok.
24. Största musikaliska upptäckten?
Har jag inte gjort under år 2009
25. Något du önskade dig och fick?
En jul hemma
26. Något du önskade dig men inte fick?
Ordning på hanteringen av ungdomar i Norrköping
27. Årets bästa film?
Har inte sett någon ny film
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Åkte hem och blev överraskad av mamma, Johan, en kompis och två smörgåstårtor.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Arg, bipolär, galen terrier
31. Vad fick dig att må bra?
Maken, vännerna och familjen.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Tja inte vet jag. Arga snickaren kanske
33. Vem saknade du?
Jag tänker ofta på min svärmor och hur mycket jag önskar att hon fortfarande levde och kunde vara en del av våra liv. Det låter kanske konstigt att jag saknar henne av alla människor som dött omkring mig under min uppväxt, men hon dog strax innan vi gifte oss jag och maken. Det var ju så länge sen min egen pappa dog så jag tänker inte på det sättet om honom.
34. De bästa nya människorna du träffade?
En liten kille som jag lärde känna i mitten av december. Sen träffar jag ju nya människor hela dagarna och en hel del av dessa ungdomar är faktiskt helt underbara.
35. Bästa stunderna
Tjejvättern med ny sträckning och med sällskap av svägerskan var kul. Alla små mysiga ögonblick med vänner och familj. Delar av vår Ålandskryss var faktiskt riktigt mysiga. Scoutlägret. Sköna sommarkvällar på vår fina veranda bara jag och maken eller tillsammans med vänner.

Jag kommer på en massa sköna stunder och en massa kul som hänt faktiskt. Små saker som man inte värdesätter då men som känns bra att se tillbaka på.

Snart är julen över för den här gången och vi har haft en riktigt skön julhelg. Vi började på julafton med traditionen att äta julfrukost med gröt och skinkmacka hos makens styvfar tillsammans med alla syskon, styva och äkta med fruar, flickvänner och barn. Som alltid en trevlig stund även om glädjen skuggas något av sjukdom.

Dagen fortsatte sen hemma i vårt paradis i skogen. Mamma och hennes gubbe dök upp vid tvåtiden och vi började med en glögg och lite julgodis. En lugn och skön dag blev det. När de andra var upptagna med Kalle Anka passade jag på att börja fixa julmaten. Ja det mesta var ju förberett, men det krävdes en sista ansträngning för att få till det. Mammas gubbes goda Jansson skulle in i ugnen en stund för att bli varm. Så skulle även Mammas goda revbensspjäll och mina smarriga köttbullar. Krustader fyllda med uppfrästa kantarell-bacon-rödlök-trattis-röra skulle färdigställas, ägghalvor skulle dekoreras och allt skulle ställas fram lite trevligt och snyggt. När Kalle var slut sattes de andra i arbete med att duka, hämta dryck, hjälpa till med den sista matlagningen mm. Jag lyckades riktigt bra med att låta Mamma hjälpa till. Jag brukar vara dålig på att ta emot hjälp, men jag tränar.

Sen åt vi så det stor härliga till. Allt smakade ljuvligt och som vanligt blev jag lite för mätt. Snapsar, must och julöl smakade också bra. Det hjälper till att snapsa. Jag blir inte så otäckt mätt då. Det kanske är inbillning men hur som helst så är det ju gott. Måltiden avrundades med vit chokladmousse med apelsinsallad. Smarrismarr. Sen delade vi ut lite julklappar. Jag fick en flaska Ardbeg whisky. Jag har inte hunnit smaka den ännu, men jag tror jag tycker om den. Den är rökig och det gillar jag. Årets tomte från Mamma hör till. Vi fick några skraplotter som ingen vann några större pengar på. Sen var det dags för Karl-Bertil Jonssons jul på TV. Det ville inte jag missa, så det blev kaffe och saffransgifflar med mandelmassa framför TV:n. Riktigt härligt. Sen kunde jag rullat ner för trappan kändes det som, så jag och Mamma tog en liten promenad för att få luft och lite rörelse. Det var inte alls dumt.

Julafton avslutades med frukt, godis och glögg framför Sagan och de två tornen på TV. Det var inte svårt att somna sen för den slutade väldigt sent.

Juldagen började i skön lunk med lite vedhuggning för min del. Sen brassade jag igång frukosten med gröt och lite plock från julbordet såsom rökt korv, julskinka, sillar och sånt. Det blir ju så, för att det ska ta slut. Sen tog jag, Mamma och hennes gubbe en lång promenad och det var härligt vill jag lova. Det var töväder, så när vi kom tillbaka till huset gjorde vi snögubbar och snölyktor. Maken stod på en stege och knackade loss stora sjok av is från taket, för annars skulle det bli dropp från dem rakt mot husväggen, vilket inte verkar så bra för huset. Det såg lite otäckt ut när isblocken flög ner mot honom, men det gick utan missöden tack och lov.

Sen åt vi rester, men nu gjorde jag en ordenligt sallad och kokte potatis till, för det kändes lite friskare. Det blir bara kött och åter kött annars, känns det som. En fika efter maten och sen var det dags för våra gäster att åka hem. Vi avslutade dagen med Sagan om konungens återkomst, liggande i varsitt hörn av soffan.

Idag är det annandag jul och jag ska iväg till Linköping och träffa tjejgänget ikväll. Innan dess ska jag bara ta det lugnt, hugga lite ved, gå och skrota, kolla lite på Simpsonsmaraton och sopa fram bilen som är täckt av snö. En soft dag. Avkopplad.

Det blir visst jul i år också. Det brukar ju bli det vid den här tiden varje år och det är som det ska vara tycker jag. Nu sitter jag och glor in i dataskärmen fast jag egentligen skulle göra någon nytta. Nu har jag ju visserligen gjort lite nytta redan, men det finns kvar att göra. Skinkan är kokt och köttbullarna och julgodiset har varit klart i flera dagar. Jag måste bara åka in till Krokek för några kompletterande inköp. Det slår aldrig fel när det gäller mig och saffran. Sånt man måste be om i kassan blir helt enkelt bortglömt säkert som amen i kyrkan. Idag måste jag bara komma ihåg det. Annars får vi köpa lussekatter på Statoil. Nu har jag inte tänkt baka lussekatter så det vore trist. Jag tänkte testa ett recept på saffransgifflar med mandelmassa. Det lät smarrigt tyckte jag när jag hittade receptet.

Den sista städningen fixar jag ikväll. Först ska vi plocka undan en massa saker som vi har drällt omkring oss i huset. Sen ska jag släpa upp lite prylar från altanen upp till boden för att altanen åtminstone inte ska se ut som Albert och Herbert möter Pettsson. Maken är ute och skottar så snart är bilen framgrävd. Då kan jag åka.

Jag klev ur sängen i morse och skulle tvätta av mig när jag upptäckte att det just inte fanns något vatten. Det kom en liten stråle som avtog och till slut upphörde. Jäklar! Pumpen. Jaha det var ju bara att traska ut till brunnen och kolla om det såg konstigt ut på något sätt. Nu är ju inte jag någon rörmokare eller brunnsborrare eller vad det nu heter när man kan något om brunnar, men jag kunde ju se att dagvattnet stod högt i den gamla brunn i vilken vår färskvattensbrunn är borrad. Smal sak att fixa till tänkte jag och hivade fram en av våra dränkbara pumpar och satte igång. Det gick ju inte så bra, med en slang stel av kylan och formad i en spiral eftersom den förvarats ihoprullad. Efter en timmes kamp med olika fruktlösa försök så väckte jag slutligen maken. Nu har ju inte han heller någon kunskap om pumpar, men det kändes bra att slippa kämpa ensam. Vi lyckades pumpa upp en hel del vatten men det verkade inte alls påverka trycket i pumpen. Det kom fortfarande inget vatten i kranarna. Vi grejade på alla tänkbara sätt utan att det hände någonting alls. Sen gick vi in och började elda som aldrig förr för vi tänkte att det kanske blivit en ispropp någonstans där vattnet går via grunden in i huset. Vår grund är grund haha. Alltså kan vi inte krypa in så långt så vi kan inte se var röret går upp. Vi vet såklart var det kommer in i huset, men om det kommer upp ur marken och direkt upp i huset eller om det kommer upp någon annanstans och följer husets undersida en bit vet vi inte. Nu gör vi i alla fall ett försök att värma upp under huset med hjälp av kupéfläkten vi normalt sett har i bilen. Hoppas hoppas hoppas att det gör susen. Annars kan det vara något som blir dyrt.

Borde det inte kallas så när man hela tiden kommer på en massa saker som man tänker att "det där ska jag blogga om" för att sen får total afasi vid datorn. Blogg-blockering=bloggering. Jag kommer ofta på saker som jag tänker att jag ska skriva ner och sen blir det stopp när jag ska formulera mig vid tangenterna.

Idag har jag i alla fall varit på en mycket trevlig socialarbetardag för alla socialarbetare i Norrköping och Linköping. En oerhört givande och innehållsrik dag med flera trevliga föreläsningar och seminarium. Dagen avslutades med middag-buffé, mums. Sen spelade ett band bestående av kollegor en massa helskön musik så vi dansade ner maten ordentligt. Fullt ös.

Snart är det jul och jag har köpt nästan alla julklappar. Jag har någon liten grej kvar, men det känns under kontroll. I helgen tjuvstartade vi julen lite, för vi köpte en julskinka som jag kokade och griljerade så jag har ätit skinkmackor till frukost varje dag den här veckan. Smarrismarr. Musten har vi också börjat suga i oss. Man brukar säga att jobbiga saker suger musten ur en så nu kan vi ju säga att vi laddar i oss ny must. Haha. Nu ska i alla fall den här soctanten sova.

Ja då var det dags igen. Nu börjar hysterin kring jul, eller förresten har den varit igång länge om man har tittat i affärerna, men det är väl nu som de flesta människor i min närhet varvar upp och stressar igång på riktigt. Själv har jag tagit det ganska lugnt. Vi håller ju fortfarande på med lite byggnationer hemma, även om det mest är detaljer kvar innan vi kan ta vårt nya rum i besittning. Detta har i alla fall inneburit att jag skippade att julpynta övervåningen, som är mest berörd av byggeriet. Nedervåningen är ordentligt storstädad. Jag har till och med putsat fönster och fixat till växterna, så det är riktigt adventsfint nu, med lite pynt och stakar. Övervåningen blev normalstädad, alltså dammsugen och lite dammtorkat i fönstren. Sen har jag hängt upp adventsstjärnan i sovrumsfönstret. Mer än så har jag inte gjort. Det känns som det kvittar att pynta ett rum där två verktygslådor, ett antal färgburkar och spontat virke trängs i ett hörn medan makens arbetskläder ligger slängda på en trappstege i ett annat hörn och soffan är täckt med lakan. Nåja, julstämning på nedervåningen är inte fy skam.

Just nu håller jag på att koka en skinka som jag kommer att griljera imorgon. Vi blev så sugna jag och maken förut när vi var och handlade på väg hem från en bekant som vi besökt för traditionsenlig adventsfika. Vi köpte en liten skinka så jag måste koka den på spisen. Annars tycker jag egentligen att det är mer bekvämt att koka i ugnen, men en så liten skinka som vi köpte funkar inte i ugnen. Hur som helst så ska det bli gott att snaska på under veckan. Men nu ska jag väl vara lite social med maken.

Uppriktigt sagt så känns allt skit. Ja eller kanske inte allt. Egentligen är allt som vanligt. Som det varit ganska länge. En del är till och med bättre, men jag är trött och hängig och orkar väl inte riktigt se allt det där. Jag brukar inte bli såhär påvekad av november-grådasket men nu är jag det. Jag sitter mest och gnäller och får jobba hårt på att muntra upp mig själv. Bäst funkar dock att gå ut, även om det känns motigt när det regnar och är grått. Men jag har kommit på att det är skön luft ute. Tankarna blir lite nerkylda så jag kan ta tag i dem. Saker krymper ju i kyla och det gör på något sätt alla mina grubblerier också när jag går ut och rör på mig. Det handlar väl inte om kylan egentligen, utan mer om vad som händer i kroppen när man rör på sig lite, men det känns i alla fall bra att traska ut. Därför sitter jag nu och försöker peppa ut mig till vedboden där jag tänkte sätta mig och i godan ro dra spik ur en hög av spillvirke som vi fått över efter vår ombyggnad av huset. Det är tänkt att vi ska ha det till ved, men det blir inte så bra om det är en massa spik kvar i. Jag tänkte sitta i dörröppningen och dra spik medan regnet slår på taket. Jag ska nog göra i ordning en av våra termosmuggar med kaffe och ta med mig upp. Men det låter ju helt okej. Det är väl bäst att jag sätter fart.

Idag hade jag en bra förmiddag. Jag lyckades jobba undan en del som legat på hög och sen tog jag en trevlig lunch tillsammans med maken som fått en ny placering i den människohandelsfirma som hyr ut honom. Sen gick jag till tingsrätten som jag ofta gör för att kolla läget. Det var där jag blev irriterad. Jag hittade en hel del saker som jag inte visste, men som jag borde fått veta om vissa socialsekreterare hade gjort det de skulle göra.

Sen kom jag tillbaka till kontoret och kollade efter journalanteckningar och fick då se ytterligare uppgifter som inte kommit till min kännedom, även detta på grund av handläggarens försummelse. Jag försökte kontakta denna socialsekreterare men fick inget svar på telefon, så jag skrev ett mail där jag påpekade dessa brister och fick senare ett svar som i princip gick ut på att hon inte hade gjort något fel eftersom hon inte visste att hon skulle ha gjort något, trots att jag tidigare har förklarat för henne hur gången är. Tänk så enkelt. Jag behöver inte lära mig. Jag är dum i huvet så jag får göra fel. Hela tiden.