Idag hade jag en bra förmiddag. Jag lyckades jobba undan en del som legat på hög och sen tog jag en trevlig lunch tillsammans med maken som fått en ny placering i den människohandelsfirma som hyr ut honom. Sen gick jag till tingsrätten som jag ofta gör för att kolla läget. Det var där jag blev irriterad. Jag hittade en hel del saker som jag inte visste, men som jag borde fått veta om vissa socialsekreterare hade gjort det de skulle göra.

Sen kom jag tillbaka till kontoret och kollade efter journalanteckningar och fick då se ytterligare uppgifter som inte kommit till min kännedom, även detta på grund av handläggarens försummelse. Jag försökte kontakta denna socialsekreterare men fick inget svar på telefon, så jag skrev ett mail där jag påpekade dessa brister och fick senare ett svar som i princip gick ut på att hon inte hade gjort något fel eftersom hon inte visste att hon skulle ha gjort något, trots att jag tidigare har förklarat för henne hur gången är. Tänk så enkelt. Jag behöver inte lära mig. Jag är dum i huvet så jag får göra fel. Hela tiden.

Första november är det idag. Vädret ser ut att kunna bli lovande, för jag ser att det är som en tunn vit hinna över himlen och solen börjar bryta fram. Det bådar gott, för jag tänkte kratta löv idag och det är inget som går fort direkt. Då kan det vara skönt att ha lite trevligt väder så jag kan ta sköna kaffepauser på trappen. Jag vet inte om jag ska ta någon svamptur idag. Jag tror jag hoppar det den här helgen. Men man vet ju aldrig..det lockar på något sätt för jag vet att jag kan hitta mer och det är ju gott.

Igår var vi ute på landet men ändå inte hemma. Min plastsyrra har ett litet fint torp mitt ute i en annan skog. Där hade hon bullat upp med tårta, glass och kakor för både jag och Mamma har fyllt år. Vi fikade så det stod härliga till. Och jag fick en kul present. Ett pysselset med material och beskrivning hur jag själv ska virka en burk av trasor. Det låter kanske inte så kul när man beskriver det såhär, men det var en kul grej. Brorsan och hans familj var också där så det var fullt torp och vilket torp sen. Det är verkligen jättegulligt. Jag har inte varit där förut, eller egentligen har jag nog passerat i närheten när jag varit och traskat i den skogen, men då ägde inte hon torpet, så jag har aldrig varit där och hälsat på. Sen har hon piffat upp det så det är väldigt fint. Efter fikat drog jag och Mamma iväg ut i skogen mot några grottor som vi kände till. Där klädde vi ut oss, hon med häxhatt och svart peruk och jag med svart kåpdräkt som jag sydde en gång när jag skulle vara döden på en maskerad. Vi ställde ut tända ljus i glasburkar lite här och där i klippskrevor och sen gick vi in bakom en stenbumling som låg framför en grotta. Där fanns det en eldstad, så vi samlade lite pinnar och brassade igång en brasa. Efter en stund hörde vi hur resten av gänget kom. Vi började kraxa och skräna. Vi hade några roliga dödskalleformade skallror som vi rasslade med. Det var inte så mörkt ute, så småtjejerna blev inte alls skrämda och det var ju bra, även om det kunde varit lite mera skymning när vi gjorde det. Det hade blivit lite mer stämning då, men jag tror de tyckte att det var kul. Efter lite småstyr åkte vi till Mamma och åt smarrig middag med rökt fläskfilé och potatisgratäng. Här blev det mer tårta också.

Men nu är mina scones klara.

Nu var det länge sen jag skrev något här på min blogg. Jag vet inte varför, men jag är väl helt enkelt trött på kvällarna. Jag går in och läser bloggar, men sen orkar jag inte formulera mina egna tankar till något samlat. Så vad händer i mitt liv då? Jag har jobbat hårt på att få min chef att begripa att han måste föra upp mina önskemål på det politiska planet. Det går inte att jobba underifrån med en arbetsuppgift som är kommunens ansvar, men som inte finns förankrad hos kommunpolitikerna. Det vi får med hans metoder är allmosor och det funkar inte i längden, så nu jobbar vi även på att få honom att hamna någon annanstans under de få år han har kvar i yrket. Han har dessutom så pass usel koll på läget, så man kan inte med den bästa välvilja påstå att han gör ett bra jobb. Vi är några Ulla-Bellor runt omkring som får stötta upp för att hans arbete ska fungera. Det mest skrämmande är att han ändå är en av de bättre cheferna i vår organisation för han kan åtminstone erkänna att det finns saker han kan behöva läsa in sig på. Det finns chefer som inte alls tar till sig nya lagar och riktilinjer från högre makter. Nåja, det är väl bara att bryta ihop och gå vidare.

En mycket trevligt grej som hänt är att vi nu är så pass klara att vi har moterat ner byggnadsställningen helt, så att vi nu kan börja rensa upp bland allt skit som har ramlat ner och lagt sig under ställningen utom räckhåll för en städande arm. Det ska jag greja med imorgon. Kratta löv får jag väl också lov att göra under helgen, men i morgon ska vi iväg och hälsa på syrran i hennes nya sommarstuga som vi inte sett annat än på kort. Det ska bli kul. Hon har jobbat hårt på att fixa till stället, så jag ser fram emot att få se hur fint hon har gjort det. Sen ska det bli kul att träffa henne också givetvis. Men nu ska jag nog nanna kudden.

Misströstar lite. Det börjar bli jobbigt att vara ungdomstjänstsamordnare. Vissa ungdomar förtjänar faktiskt att få riva loss de timmar de är dömda till lite snabbt och då är det förjävligt att inte kunna fixa det. Jag undrar bara vad det var för jävla pucko som bestämde en halv lag. Alltså som bestämde att socialtjänsten skulle samordna detta, men som inte införde någon sorts krav på någon arbetsplats whatsoever att ta emot dessa ungdomar. Kommunens ansvar, visst, men om man inte specificerar att det faktiskt gäller hela kommunen så blir det svårt. Inte ens de kommunala arbetsplatserna är ju beredda att ställa upp och de kommunala bolagen är inte heller intresserade. Jag vänder ut och in på mig själv för att försöka lösa detta, men vad kan jag göra. Jag kan inte göra ett dugg och det är så himla frustrerande. Och i slutänden så vet jag hur man kunde lösa detta om det bara fanns lite god vilja. Det skulle vara ett beslut från kommunfullmäktige om att kommunala arbetsplatser och kommunala bolag med lämpliga arbetsuppgifter skulle vara skyldiga att ta emot dessa ungdomar och för de ungdomar som är svårare att placera ut skulle man anställa en arbetsledare som skulle kunna gå ute och plocka skräp med dem. Som det är nu finns denna lagstadgade verksamhet inte ens inskriven i socialnämndens uppdragsplan.

Men jag har i alla fall tur med vädret.

Den är helgen har verkligen varit ljuvlig. Jag har gjort lite roliga saker och träffat människor jag inte träffat på länge. Hemma har jag fått en hel del gjort också, så jag kan verkligen känna att jag lagt varenda sekund på någonting som känts positivt. Jag har även hunnit vila och äta gott, mysa med maken i soffan, så det har inte bara varit fullt ös.

Det började i fredags kväll då vi for hem och åt en god middag som vi gör nästan varje fredag. Några glas riktigt gott vin blev det också. Jag ägnade en stor del av kvällen åt att ta kort på maken för att lära mig min nya kamera. Några bilder var väl inte helt rumsrena så jag har raderat dem, men kameran är jag nöjd med i alla fall. Bilderna blev bra.

Igår åkte jag hemifrån tidigt på morgonen för att hjälpa några kompisar att flytta. Det var länge sen jag träffade dem, så jag såg detta som en social grej samtidigt som jag kunde hjälpa till. Vi babblade och packade upp grejer, skruvade ihop möbler och bar prylar. De flyttade från en fin lägenhet till ett fint hus med en jättegullig liten trädgård som gav mig lite idéer.

Efter flyttandet åkte jag till min "gamla" scoutkårs lokal och fick lite information om en tävling jag skulle hjälpa till med. Det var Mamma som tidigare hade frågat mig om jag inte kunde hjälpa henne vid hennes kontroll på den här tävlingshajken. Kul tyckte jag och ställde givetvis upp. Denna kontroll gick ut på att lägga lappar med namn på frukter och grönsaker vid rätt frukt eller grönsak på en bricka. Inte helt lätt visade det sig. Dessutom kom det fram att vi själva hade blandat ihop två grönsaker så de hade bytt namn med varandra. Nu var det bara en patrull som hade svarat rätt rätt svar, så det gick att korrigera i efterhand. Vi träffade många trevliga scouter modell 14 år och uppåt. Vi stängde vår kontroll vid elvatiden på natten. Då hade vi skickat iväg några unga grabbar som gått fel på några ställen och som därför kommit rejält på efterkälken. När de gått ifrån oss så kom vi på att vi nog måste kolla att de svängde av på rätt ställe efter vår kontroll. Detta visade sig vara rätt tänkt av oss, eftersom vi upptäckte att de gått fel igen. De kom i alla fall fram till nattmålet en stund senare efter att vi skickat ut några ledare från deras kår att möta upp dem. De var vid gott mod och tyckte nog inte alls att vi hade behövt vara oroliga. Med på den här hajken var en kille som jag kände för mänga herrans år sen i ett helt annat sammanhang än scouting. Faktum är att scout var nog det sista jag skulle tänkt om honom på den tiden, men nu är han alltså det. Det tog ett tag innan jag kände igen honom men det var nog för att min tröga hjärna bara letade bland scoutminnen och där fanns ju då inte han.

Idag har jag målat, målat och åter målat. Nu är husets gavel ner mot vägen nästan helt färdigmålad. Det är några detaljer runt fönstren som ska strykas en gång till. Idag hann jag dessutom måla halva gaveln som vetter upp mot skogen. Jag målade gult och vitt på samma gång, så jag behövde inte flytta stegen så mycket. Det blev ju en del spring upp och ner med färgburksbyten och sånt, men det är ingenting mot att flytta runt på vår blytunga, otympliga stege. I morgon tar jag den nedre halvan som jag inte hann idag och sen får det väl stå i någon vecka. Det torkar inte så fort nu på hösten.

En härlig helg som jag strax tänkte avsluta över en stunds läsning innan jag somnar. Antagligen blir det en halv sida och sen nickar jag till och vaknar av att boken far i golvet.

Idag är jag lite ledig. Det känns skönt även om jag bara jobbat en dag sen helgen, då jag ju också var ledig. Nu jobbade jag femton timmar igår, så det blev som två arbetsdagar i ett kör och då har jag ju rätt att vara lite ledig idag. Vi jobbade på fotbollsmatchen igår. IFK mot Syrianska. Kul, I don´t think so. De har inte ens god korv och kaffet var tämligen blaskigt så jag hade hellre varit någon helt annanstans faktiskt. Men nu fick ju jag betalt för att vara där så då må det vara hänt. Jag skulle aldrig betala för att kolla på fotboll. Hockey skulle jag kunna betala för. Jag ska nog haka på Mamma någon gång när hon ska kolla på LHC. Det vore kul. Nu grips ju jag av stundens spänning ändå. Det blir ju så om det håller på att bli mål, eller om det pågår något alldeles fantastiskt fint lagspel som är härligt att se, men jag kan inte påstå att jag ät speciellt intresserad av fotboll annars. Vi kollar in hur våra ungdomar sköter sig och vilka som hänger med vem. Man vill ju inte se någon yngre förmåga beblanda sig med de tyngre kriminella krafter som vi ibland ser där. Slåss hade de visst hunnit med att göra i förrgår. Mot hockeysupportrar. Det finns visst en slagsmålsfalang kring alla lag oavsett sport. Jag begriper det inte. Det handlar ju inte ens om fotboll om de slåss mot hockeysupportrar. Nu har jag ett scoutmöte att förbereda. Vi slåss inte.

Igår hade jag en otroligt skön dag som dessutom blev otroligt produktiv. Det började med att jag klev upp tidigt som vanligt eftersom jag har en benägenhet att vakna tidigt och vara pigg som en spigg. Läste tidningen, åt frukost, väckte maken och löste melodikrysset, som vanligt på lördagsmorgnar. Sen klev jag ut i solen med skruttkläder på och lyckades med milt våld att få upp stegen dit jag ville ha den mot den ena av våra höga gavelväggar. Det är den som vetter ner mot vägen och som tog två kvällar att tvätta eftersom den blivit så hårt smutsad av allt vägdamm, grus och sand. Jag började hur som helst med att måla lite av det vita som jag inte nått då jag målade vindskivorna tidigare i veckan. Sen övergick jag till själva väggen som är gul. Det tog längre tid än jag trott så jag hann avbryta för två raster, först för att fika och sen för att äta mat som maken servade med idag. Varje rast var ljuvlig eftersom solen sken och det var behagligt varmt. Det är underbart att sitta på vår altan och titta ut på alla små fåglar som flyger omkring. Just nu har vi några orädda rödhakar som sätter sig nära och iakttar oss. Sen såg jag hackspetten i grannens lönn.

När jag var klar med dagens målning var klockan runt fem och maken började göra sig iordning för att åka till Nyköping där han skulle spela. När han åkte så tog jag på mig kängorna och traskade ut i skogen med en pappkasse under armen. Det tog inta lång tid innan den började fyllas. Först hittade jag trattisar och sen några gula kantareller. Sen hittade jag mer och sen gick jag lite vilse, men lyckades hitta rätt med hjälp av solen. Väl hemma rensade jag trattisarna och lade på tork. Gulingarna rensade jag och förvällde. Sen tog jag lite av dem och fräste ihop med finhackat bacon och finhackad lök. Röran använde jag till varma mackor. Det blev tre varma mackor med ett glas rött till. Ljuvligt.

Jag hoppas den här dagen blir lika härlig. Jag ska nog måla vitt i alla fall. Om det gula är torrt så kör jag andra varvet där också, för i veckan ska det regna så om det gå att göra det klart i dag när solen skiner så är ju det bra. Hey ho, let´s go!

Jag insåg att jag varit dålig på att skriva här på sistone. Jag faller ner i någon sorts facebookförfall så fort jag hamnar på internet. Jag gillar inte det. Det känns fördummande på något sätt. Om jag har tid över så borde jag väl inte sitta och hänga över datorn. Det känns som om nästan vad som helst skulle vara mer givande att göra. Läsa en bok, stryka tvätt, fila fötterna, dammsuga, ja till och med ligga och glo i taket känns som en mer givande grej att göra. Då kan ju tankarna fara omkring och defragmentera hjärnan. Jag ska nog helt enkelt ge tusan i att dra igång datorn när jag kommer hem. Jag sitter ju en hel del vid datorn på jobbet, även om jag inte hamnar på Facebook här, annat än på lunchen en stund. När jag kommer hem kan jag ju som sagt hitta på något vettigare. Igår gjorde jag faktiskt det. Jag började isolera vår utbyggnad, så nu är alla kanter och vinkeln under nocken försedda med isolering. Idag fortsätter vi väl med resten av taket, men vi blir nog inte färdiga förrän till helgen kanske. Det ska bli skönt när det är klart, för då betyder det att vi kan elda och värma huset ordentligt. Vi har ju haft några frostnätter och det lär väl bli fler framöver. Sen är det ju också så att ett färdigisolerat tak med spånplattorna satta innebär att jag kan börja jobba på de mer piffiga delarna av ombyggnaden, nämligen fin väggfärg, fina takplattor och fint golv. Det ser jag fram emot.

Och då är ju frågan om jag ska vara på jobbet eller inte. Det är ju helt klart inte svininfluensan eftersom den slår till hastigt och det här halsontet har hållit på och velat fram och tillbaka i flera dagar. Där på kvällarna, borta på morgnarna. Men idag var det kvar även på morgonen. Det kan ju bero på att jag jobbade kväll igår och inte fick någon ordentlig vila inatt, sådär som det kan bli när man kommer hem från jobbet klockan elva och ska försöka varva ner och somna direkt. Inte helt lätt. Skittrött är jag också men även det kan ju bero på gårdagens sena jobbkväll. Om jag inte haft med mig jobbets bil hem så kanske jag inte hade gått till jobbet idag. Det känns inte helt okej att sitta här, för jag har dessutom skitont i huvudet och hur bra blir jag på att föra samtal då. Samtal är ju en rätt stor del av mitt arbete. Sen har jag scouterna ikväll. Jag har lite grejer hemma som jag har förberett till kvällens möte så det blir också knas om jag inte kan gå dit. Men jösses vad skönt det skulle vara att få åka hem och lägga sig. Men tar jag bilen hem så tar sig inte maken hem å andra sidan, så det blir skit hur jag än gör. Jag tänker i alla fall göra mig beredd på att kunna stanna hemma imorgon om det känns såhär då också.

Hur ska man komma ihåg alla koder, lösenord, användarnamn etc när man blir gammal. Jag tycker det är nog så svårt, nu när jag är förhållandevis ung och ganska pigg i huvudet, men tänk sen. När jag blir gammal och lite glömsk så kommer ingenting att funka. Jag kommer aldrig att kunna gå i pension för jag måste jobba och försörja alla dessa människor som poppar upp som svampar i dag och som aldrig kommer att kunna leva ett självständigt liv. Samtidigt kommer jag inte kunna ta mig in på jobbet, för jag kommer inte ihåg den slupvis utvalda kod jag har till mitt passerkort. Skulle jag trots allt lyckas ta mig in så kanske jag inte får igång datorn med det lösenord jag måste byta en gång i månaden och därför alltid blandar ihop med det jag hade senast. Ska jag betla räkningar så kommer det också vara tvärkört, för där är det koden till bankdosan. Kör jag över telefon så är det två helt andra koder som jag säkert också kommer att blanda ihop. Sen är det allt annat som styrs av koder och användarnamn och eftersom jag inte ens kommer ihåg vilka användarnamn jag har till olika saker så kan jag inte begära ett nytt lösenord, för man måste ofta ange sitt användranamn. Undrar om detta kommer att bli värre i framtiden. Jag bävar.

Tänk jag gillade inte alls facebook när det kom. jag förstod ingenting och tyckte det var jätterörigt. Jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt med alla dessa kuddkrig, cocktails, kramar och annat påhittat låtsasliv, men nu har jag ändå börjat hitta positiva delar med det. Jag har hittat lite folk jag tappat kontakten med och det är kul, eftersom det är folk som jag tappat bort utan någon speciell anledning. Det blir ju bara så ibland. Man är inte osams på något sätt, men kontakten har på något sätt runnit ut i sander eftersom ingen av oss tagit ansvar för den. Det är hur som helst kul att hitta folk igen även om det bara handlar om att se att folk lever sina liv och har det okej. Jag tycker det är kul att se hur folk ser ut nuförtiden. Vissa gamla kompisar har knappt förändrats alls och vissa ser helt annorlunda ut. Jag ser nog helt annorlunda ut. Håret är längre och sen har jag eventuellt gått upp ett kilo eller två....tjog kilon.

Detta har varit en skön sommar tycker jag. Vädret har varit precis sådär omväxlande som svensk sommar ska vara. Någon dag av riktig värmebölja står jag ut med, men när vi börjar får tropiskt klimat är det fel och det har vi inte haft den här sommaren. Det har varit behagligt nästan hela tiden. Balans mellan sol och regn och många sköna sommarkvällar. Detta har ju även märkts på att det inte varit så mycket mygg heller. Förra årets sommar var ju bedrövlig i mygghänseende, men i år har det varit uthärdligt. Tyvärr var det lite väl kallt i början av sommaren, då vi hade semester, men det var ju soligt och en kylig sol föredrar jag framför tropisk värmebölja. Vi fick mycket gjort på huset och vi fick framför allt vila upp oss från jobbet, vilket ju är huvudsyftet med semester för min del. Jag jobbar gärna hårt i trädgården. Det är vilsamt för själen. Min kropp får ju knappast jobba speciellt hårt på mitt vanliga arbete där jag mest sitter i samtal.

Min andra semesterperiod bjöd på mer värme. Det var sista veckan i juli, då jag var på scoutläger i Brokind utanför Linköping. Visst hade vi några timmars regn under veckan men det varade aldrig någon hel dag. Mest regn kom nattetid då vi ändå låg och kurade i tälten. Det är ljuvligt att ligga i ett tält och lyssna på regnet utanför. Det är ljuvligt ända fram tills man blir kissnödig. Då blir det mindre kul, men det gick det också. Lägret var kul och vi hade en behändig grupp med ungar att ta hand om. Jag tror att de tyckte det var kul också. Sen finns det alltid saker som är mindre bra, men det gör det ju hemma också. En sak som var extra kul var att min nuvarande kår bodde ihop med den kår som jag är uppvuxen i, så det var nästan som förut på läger. Jag kände ju flera av deras ledare. Bland annat min egen lilla Mamma.

Nu sitter jag och laddar inför kvällens arbete på stan. Det är augustifest, vilken är synonymt med fylleslag. Det brukar vara fulla tonåringar som ska köras hem till, i vissa fall, nästan lika fulla föräldrar. Lika kul varje år. De flesta får vi dock hem till oroliga och lagom arga föräldrar. Det känns bättre då. Föräldrar ska inte skita i att deras barn är fulla. Då är det något som är fel. Men först ska jag njuta lite av min leidga tid. Jag ska väl ut och måla lite när jag nu är hemma och ledig och det är soligt ute. Det är härligt att stå i solen och måla i godan ro.

Orcherna har tagit min ork. Jag lovar, det måste vara så. Jag vaknar varje morgon och tänker att jag vill göra åtminstone något vettigt, men det blir inte mycket gjort och jag vill bara sova. Sova är dock inte speciellt bra när lungorna är lite ledsna för jag blir så hostig när jag ligger ner. Det blir att hänga framför datorn och fastna i meningslösa Facebook-quizer och annat mindre livsnödvändigt. Sen har jag ett ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner orka allt jag vill. Idag ska jag i alla fall ta mig samman och fixa lite stillasittande smågrejer. Vårt badrum är ju klart, sånär som på duschslang som vi ska köpa imorgon, och dörren som ska upp när vi fått lite ordning på väggen utanför badrummet. Idag tänkte jag ta ett tag med en trasa, så att kakel och klinkers blir lite avdammade. Sen ska jag måla den gamla toarullehållaren. Det är inte så krävande. Nästa helg ska jag iväg på sommarens höjdpunkt: scoutläger. Det ska bli jättekul. Idag tänkte jag fixa till min lägerbålsfilt, för det är lite märken som ska på. Jag hade en tjock filt förut, men den var alltid för varm. Nu har jag fixat en tunn filt så nu ska märkena över från den gamla filten till den nya. Man har den på sig som en poncho och den nya är en sån där tunn ponchoaktig cape som var modernt för några år sen och som nu får nytt liv som scouturustning. Det blir nog bra.

Sen kommer den eviga frågan: Vad ska jag ha för mat i matlådan imorgon? Maken har små möjligheter att komma iväg till någon restaurang eller affär för att köpa något färdigt så jag vill åtminstone se till att han har något i sin låda. Jag lever ju mitt arbetsliv i frihet, vilket innebär att jag kan flexa om det skulle behövas för att det tar tid att fixa mat. Alltså kan jag gå till en restaurang eller till Konsum i närheten av jobbet. Dagen mat blir enkel. Korv med pulvermos. Några rivna morötter kanske. Det får duga.

Kan inte komma på något att skriva. Jag är fortfarande eländig och förkyld så jag tycker fortfarande synd om mig själv. Är fortfarande ledsen för att jag inte fick åka till Linköping på fest i går. Trött som skrutt är jag men jag kan inte komma till ro och somna när jag försöker lägga mig ner. Då får jag hostattacker. Jag vill inte vara jag idag. Jag vill vara frisk, men detta är väl dagens i-landsproblem. Lite snuva. Hur som helst så är jag fet, rosa och förkyld så det måste ju vara svininfluensan.