Ja då var det dags igen. Nu börjar hysterin kring jul, eller förresten har den varit igång länge om man har tittat i affärerna, men det är väl nu som de flesta människor i min närhet varvar upp och stressar igång på riktigt. Själv har jag tagit det ganska lugnt. Vi håller ju fortfarande på med lite byggnationer hemma, även om det mest är detaljer kvar innan vi kan ta vårt nya rum i besittning. Detta har i alla fall inneburit att jag skippade att julpynta övervåningen, som är mest berörd av byggeriet. Nedervåningen är ordentligt storstädad. Jag har till och med putsat fönster och fixat till växterna, så det är riktigt adventsfint nu, med lite pynt och stakar. Övervåningen blev normalstädad, alltså dammsugen och lite dammtorkat i fönstren. Sen har jag hängt upp adventsstjärnan i sovrumsfönstret. Mer än så har jag inte gjort. Det känns som det kvittar att pynta ett rum där två verktygslådor, ett antal färgburkar och spontat virke trängs i ett hörn medan makens arbetskläder ligger slängda på en trappstege i ett annat hörn och soffan är täckt med lakan. Nåja, julstämning på nedervåningen är inte fy skam.

Just nu håller jag på att koka en skinka som jag kommer att griljera imorgon. Vi blev så sugna jag och maken förut när vi var och handlade på väg hem från en bekant som vi besökt för traditionsenlig adventsfika. Vi köpte en liten skinka så jag måste koka den på spisen. Annars tycker jag egentligen att det är mer bekvämt att koka i ugnen, men en så liten skinka som vi köpte funkar inte i ugnen. Hur som helst så ska det bli gott att snaska på under veckan. Men nu ska jag väl vara lite social med maken.

Uppriktigt sagt så känns allt skit. Ja eller kanske inte allt. Egentligen är allt som vanligt. Som det varit ganska länge. En del är till och med bättre, men jag är trött och hängig och orkar väl inte riktigt se allt det där. Jag brukar inte bli såhär påvekad av november-grådasket men nu är jag det. Jag sitter mest och gnäller och får jobba hårt på att muntra upp mig själv. Bäst funkar dock att gå ut, även om det känns motigt när det regnar och är grått. Men jag har kommit på att det är skön luft ute. Tankarna blir lite nerkylda så jag kan ta tag i dem. Saker krymper ju i kyla och det gör på något sätt alla mina grubblerier också när jag går ut och rör på mig. Det handlar väl inte om kylan egentligen, utan mer om vad som händer i kroppen när man rör på sig lite, men det känns i alla fall bra att traska ut. Därför sitter jag nu och försöker peppa ut mig till vedboden där jag tänkte sätta mig och i godan ro dra spik ur en hög av spillvirke som vi fått över efter vår ombyggnad av huset. Det är tänkt att vi ska ha det till ved, men det blir inte så bra om det är en massa spik kvar i. Jag tänkte sitta i dörröppningen och dra spik medan regnet slår på taket. Jag ska nog göra i ordning en av våra termosmuggar med kaffe och ta med mig upp. Men det låter ju helt okej. Det är väl bäst att jag sätter fart.

Idag hade jag en bra förmiddag. Jag lyckades jobba undan en del som legat på hög och sen tog jag en trevlig lunch tillsammans med maken som fått en ny placering i den människohandelsfirma som hyr ut honom. Sen gick jag till tingsrätten som jag ofta gör för att kolla läget. Det var där jag blev irriterad. Jag hittade en hel del saker som jag inte visste, men som jag borde fått veta om vissa socialsekreterare hade gjort det de skulle göra.

Sen kom jag tillbaka till kontoret och kollade efter journalanteckningar och fick då se ytterligare uppgifter som inte kommit till min kännedom, även detta på grund av handläggarens försummelse. Jag försökte kontakta denna socialsekreterare men fick inget svar på telefon, så jag skrev ett mail där jag påpekade dessa brister och fick senare ett svar som i princip gick ut på att hon inte hade gjort något fel eftersom hon inte visste att hon skulle ha gjort något, trots att jag tidigare har förklarat för henne hur gången är. Tänk så enkelt. Jag behöver inte lära mig. Jag är dum i huvet så jag får göra fel. Hela tiden.

Första november är det idag. Vädret ser ut att kunna bli lovande, för jag ser att det är som en tunn vit hinna över himlen och solen börjar bryta fram. Det bådar gott, för jag tänkte kratta löv idag och det är inget som går fort direkt. Då kan det vara skönt att ha lite trevligt väder så jag kan ta sköna kaffepauser på trappen. Jag vet inte om jag ska ta någon svamptur idag. Jag tror jag hoppar det den här helgen. Men man vet ju aldrig..det lockar på något sätt för jag vet att jag kan hitta mer och det är ju gott.

Igår var vi ute på landet men ändå inte hemma. Min plastsyrra har ett litet fint torp mitt ute i en annan skog. Där hade hon bullat upp med tårta, glass och kakor för både jag och Mamma har fyllt år. Vi fikade så det stod härliga till. Och jag fick en kul present. Ett pysselset med material och beskrivning hur jag själv ska virka en burk av trasor. Det låter kanske inte så kul när man beskriver det såhär, men det var en kul grej. Brorsan och hans familj var också där så det var fullt torp och vilket torp sen. Det är verkligen jättegulligt. Jag har inte varit där förut, eller egentligen har jag nog passerat i närheten när jag varit och traskat i den skogen, men då ägde inte hon torpet, så jag har aldrig varit där och hälsat på. Sen har hon piffat upp det så det är väldigt fint. Efter fikat drog jag och Mamma iväg ut i skogen mot några grottor som vi kände till. Där klädde vi ut oss, hon med häxhatt och svart peruk och jag med svart kåpdräkt som jag sydde en gång när jag skulle vara döden på en maskerad. Vi ställde ut tända ljus i glasburkar lite här och där i klippskrevor och sen gick vi in bakom en stenbumling som låg framför en grotta. Där fanns det en eldstad, så vi samlade lite pinnar och brassade igång en brasa. Efter en stund hörde vi hur resten av gänget kom. Vi började kraxa och skräna. Vi hade några roliga dödskalleformade skallror som vi rasslade med. Det var inte så mörkt ute, så småtjejerna blev inte alls skrämda och det var ju bra, även om det kunde varit lite mera skymning när vi gjorde det. Det hade blivit lite mer stämning då, men jag tror de tyckte att det var kul. Efter lite småstyr åkte vi till Mamma och åt smarrig middag med rökt fläskfilé och potatisgratäng. Här blev det mer tårta också.

Men nu är mina scones klara.