Jag kom hem för några timmar sen, efter en övernattning med mina små scouter. Vi träffades igår eftermiddag vid vår stuga och installerade oss med alla våra grejer. Vi var två ledare och åtta barn i åldern 7-8 år, så det gick livat till kan jag lova. Vi åt hamburgare och alla åt med god aptit. Sen fick ungarna gå ett reflexspår, alltså att med hjälp av ficklampa ta sig fram utefter en bana som var utmärkt med reflexer. En hel del fri lek blev det också och på kvällen hade vi en sångstund. Sen var det läggdags och det är då de tuffa grabbarna tappar fasaden och blir just 7 år gamla. Vi kröp ner i våra sovsäckar och efter en liten stund kom en pojke och var ledsen. Han ville åka hem, hade ont i magen, ont i huvudet, kunde inte sova, ja det var mycket. Nu har jag varit ledare i femton år och vet att alla sådana krämpor brukar handla om hemlängtan och brukar gå över till dagen efter. Jag vet också att om man ringer efter en förälder så får man snart ringa efter alla barnens föräldrar. Alltså så gick jag upp och satt med pojken i flera timmar. Vi drack vatten, knöt knopar och småpratade. Efter en stund kom ytterligare två pojkar som inte kunde sova och som ville flytta sina sovplatser för att någon snarkade och någon lät. Vi flyttade dem och allt var frid och fröjd. Sen kom en till pojke som inte kunde sova, men jag pratade lite med honom om vad vi skulle göra nästa dag och då kunde han gå och lägga sig igen. Sen gick jag och den ledsna pojken in för att försöka somna. Han tyckte det var otäckt att se skuggorna som träden utanför kastade på väggen, så jag flyttade min sovplats så att jag låg bredvid honom. Då kände han sig inte rädd längre. Efter en stund hörde jag på hans andning att han sov. Då kunde jag somna också. Klockan var väl kanske halv ett.
Vi tretiden väcktes jag av en annan pojke som var ledsen och hade ont i magen. Jag gick upp och pratade en stund med honom. Han fick dricka vatten och vi pratade om hur dumt det var att äta en massa godis på kvällen. Efter en stund hade han inte längre ont i magen, så han gick och lade sig och somnade. Då gick jag och lade mig igen. Nu var klockan halv fyra och jag hade svårt att somna om. Vi femtiden hade den första ledsna pojken vaknat igen, men nu undrade han mest hur lång tid det var kvar innan det var dags att gå upp. Inte så länge men vi får nog sova en stund till svarade jag som inte hade någon klocka vid sovsäcken. Men pojken gav sig inte utan jag fick gå upp och kolla hur mycket klockan var. Sen kunde han somna om igen och jag också.
När klockan var halvsju var det dags för samma fråga igen, men då gick jag upp och började greja med frukosten. Då kom min ledarkollega också upp. Hon hade också suttit vaken en stund i ottan och då hade hon satt på kaffe som fanns i en termos. Gissa om det var uppskattat från min sida. Härligt. Sen drog vi igång dagens aktiviteter med packning, skogspromenad för att leta djurspår och städning av stugan. Klockan tolv kom föräldrarna och hämtade barnen och vi kunde röra oss hemåt strax därefter. Jag kom hem vid halvett och däckade i säng nästan direkt. Jag sov en timme, för mer vill jag inte sova eftersom jag vill kunna sova inatt. Jag kan dock inte påstå att jag känner mig speciellt pigg just nu. Men jag tycker ändå att vår övernattning var kul och alla barn som var uppe på natten var glada att de inte åkt hem, så det känns som jag gjorde rätt i mitt tragglande. Det är inte lätt att vara sju år och sova borta.
Postat i: Blandat | Permalink |
