Fandombloggen

Ikväll var jag på vårt "release party" för boken - boken som vi, deltagarna i skrivarcirkeln - har gett ut. Det var ganska kul, och jag tror att gästerna tyckte om det. Enda problemet var att vi nästan inte hade några böcker att sälja. På något sätt har de försvunnit i posten - någonstans mellan Uppsala och Stockholm och Göteborg...

Idag såg jag "min" bok "live" för första gången. Eller, jag har faktiskt redan sett och tagit i ett redigeringsex. Vi fick möjlighet att redigera texterna innan den riktiga upplagan gick i tryck. Men nu är den faktiskt tillgänglig i bokhandlar. Ok, det är väl egentligen inte min bok. Det är en bok där jag har bidragit med två noveller och en dikt. Men det är i alla fall första gången jag har fått något publicerat på papper.

Jag har fortfarande inte kommit igång med att skriva färdigt min roman, men jag har fått idéer till två originalnoveller. Först trodde jag att jag skulle komma igång med att skriva direkt, samma natt. Natten är ju min favorittid för att skriva.

Men tyvärr inte. Fast jag har i alla fall tänkt ut nästan allt som ska vara med i berättelserna. Handling, personer osv. Jag har väl bara blivit nervös. Efter att jag har skrivit några stycken noveller på sista tiden, som jag blev ganska nöjd med, är jag rädd att misslyckas med de här.

Detsamma gäller för min roman också, fast ännu mer.

Ja, ja. Det är kul att skriva, men det är viktigt att läsa också. Lyckligtvis har jag några böcker som jag kan läsa.

Jag läste just en fascinerande artikel om en 93 år gammal kvinna från Storbritannien som just har debuterat som romanförfattare. Ja, det stämmer. Hon är 93 år gammal. Hon säger att hon har skrivit "sen hur lång tid tillbaka som helst" eller "i hundra år", eller nära på. Jag antar att det kommer att dröja lika länge innan jag blir publicerad.

Boken hon skrev verkar också jätteintressant. Det är en feministisk thriller. Det skulle inte jag ha gissat på när jag fick veta att författaren är 93 år...

Jag längtar verkligen efter att få läsa hennes bok.

Äldre personer börjar visst bli trendiga. Unga vill vara gamla (det läste jag i tidningen häromdagen). Personligen fattar jag inte varför. Jag tänker alltid vara ung. Och jag kommer också att bli en berömd, firad bestsellerförfattare. Visst.

Det påminner mig om rappar-Greta. Ni vet hon med ringsignalen Jolly Bob från Aberdeen. På göteborgska, självklart. Hon har ett väldigt spännande förflutet förresten. Lite av en frihetshjälte. På sätt och vis som Lorna Page, författaren.

Om 20 är det nya 50, som det stod i tidningen, så kanske 90 är det nya 30?