Fandombloggen

Plötsligt tappade jag inspirationen för att skriva. Jag tror jag vet varför. Den sista tiden har mitt humör svängt upp och ner. Vissa kvällar är det nära att jag börjar gråta. Däremellan mår jag hur bra som helst. Ja, ja. Det där med att blogga och skriva fanfiction kan vänta. Mitt problem är egentligen att jag inte har skrivit färdigt min roman, men där har inget ändrat sig så det är en annan sak.

Jag har förstås två andra avslutade böcker som jag ska skicka in till ett förlag. Om jag nu bara kan hålla humöret uppe och jag gör mitt bästa när det gäller det. Går ut och går, åker till och med på korta små utflykter och letar efter intressanta motiv att fotografera, ser på DVD och till och med någon enstaka gång något på tv.

Fast när det gäller tv är det här nog den värsta perioden på länge. Just nu är det bara en sak som är värd att se, om jag nu minns rätt. Missförstå mig inte. Jag skulle nog klaga lika mycket om det var ett eller flera program per kväll, men det här går alldeles för långt åt andra hållet. Nej, vänta. Heroes ska visst komma tillbaka. I så fall ska jag inte klaga.

Jag har äntligen lyckats komma tillbaka till att skriva igen. "Bara" fanfiction än så länge, men jag känner att jag snart är tillräckligt laddad för att börja med en originalberättelse. Antingen ska jag mjukstarta med att skriva (färdigt) en originalnovell, eller kanske börja på en ny (eller både och), eller så går jag direkt på romanen som ligger och väntar. Den är ju snart klar.

Och så är det ju den där andra romanen, den som är färdig. Nu gäller det. Jag ska äntligen se till att få iväg den till förlagen. Fattar inte varför jag skjuter upp det så. Fast egentligen gör jag det. Det är ju nästan omöjligt att få något publicerat idag. Man måste ha kontakter eller redan vara känd för något annat. Etc. Etc. För övrigt är det nog omöjligt att ens få någon att läsa ens bok, än mindre ge det en chans.

Men, men. När jag har gjort det, så har jag i alla fall försökt. Mer kan man ju inte göra. Jag tycker i alla fall att min bok är spännande och intressant. Min "betaläsare" också. Fast vi är ju bara två.

Hur som helst, mitt skrivande (till skillnad från det mesta andra i mitt liv), flyter på i alla fall. Det räcker ett tag.