Fandombloggen

Av någon anledning kom jag mig för att undra vad som är den konstigaste (inte äckligaste) slash ni har läst. I mitt fall tror jag det är en originalberättelse av Selma Lagerlöf. Hon skulle antagligen ha blivit förbluffad över att höra sin berättelse beskriven som slash, och hon skulle troligtvis ha behövt få termen förklarad för sig, men jag får i alla fall riktiga slashvibbar från den här. Lite BDSM också...

Hennes historia handlar om två floder som tävlar med varandra på sin väg mot havet, men till slut underkastar sig en av dem den andre och de smälter samman. Det låter lite slashigt, eller hur?

Jag tror säker att det inte är den konstigastes slashberättelsen som finns, men det är vad jag kommer att tänka på just nu (sent, sent på natten eller väldigt tidigt, hur man nu vill se det).

En kvinna som heter Linda Leopold har just kommit ut med en bok som heter Kvinnor som älskar bögar.

DN skriver intressant om boken.

I artikeln berättas om olika typer av "faghags". Alltifrån den "traditionella" faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.

En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.

Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.

Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.

Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.

Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.

Är det någon här som är intresserad av fanfiction/slash? Läser? Skriver?

Eftersom jag själv är skriver och läser fanfiction, har jag försökt få kontakt med andra som är intresserade. Det har varit svårt. Antingen är det inte så många som håller på med det här i Sverige, eller så finns de någonstans som jag inte har hittat än.

Om någon av mina läsare vet var svenska fanfictionfans håller till, skulle jag vara tacksam om ni hörde av er. Internationellt finns det massor av intresserade, men de är också splittrade på flera olika community, och det är svårt att få kontakt med någon. 

Vad betyder egentligen yaoi? Jag har aldrig funderat på det, men när jag nyligen läste en artikel om det, insåg jag att det är en form av bokstavsförkortning - akronym. Det betyder (översatt från japanskan till engelska): "no climax, no punch line, no meaning".

Man skulle kunna säga att det är samma sak som en PWP-berättelse (det betyder plot? what plot? - med andra ord det har ingen handling, allt är bara en skildring av hur två läckra killar har sex med varandra).

Men tydligen har en del humorister lyckats utläsa en annan förklaring av uttrycker yaoi - nämligen något som betyder "Stop!" My butt hurts!". Den som hittade på detta har uppenbarligen inte läst speciellt mycket slash... Att det gör ont är aldrig en ursäkt för att sluta.

Jag kom just på att slash kanske inte heller har förklarats tillräckligt. Slash är ett / vilket står för pairing. Av någon anledning har slash kommit att enbart betyda ett förhållande mellan män, fast man alltid kan beskriva den pairing man skriver om så, även när man har ett sk het adultförhållande. Femslash (eller femmeslash) bygger naturligtvis på grunduttrycket slash.

Ett tidigt exempel på slash är vad fansen kallar K/S alltså Kirk/Spock. De kommer från Star Trek TOS (The Original Series) ifall herrarna skulle vara obekanta. Man skulle alltså aldrig kalla en Kirk/Uhura eller en Spock/Chapel-berättelse för slash. Varför vet jag inte.

Dessutom sägs det, men jag tror inte på det, att slash vanligen är mer sexuellt detaljerade berättelser. Det finns nämligen slash som inte innehåller ens en kyss. Poängen är bara att kärlek förekommer mellan två män (eller pojkar). De behöver inte göra något, bara de känner det så. Jag tror till och med att obesvarad kärlek faller under slash.

Många gånger finns det manliga huvudpersoner i olika fandom som jag tycker är enormt sexiga och fascinerande, men jag skulle aldrig själv vilja ha dem, om de nu fanns, och jag hade en chans att få dem. Däremot skulle de passa bra ihop med en annan manlig karaktär. Det är ett av de motiv jag har för att skriva slash. Till exempel kan man ställa några frågor.

Är han snygg? Är han trevlig? Är han intressant i övrigt?

Ok. Om han är det, passar han ihop med en kvinnliga karaktär som jag kan identifiera mig med?

Även om det inte existerar någon sådan i fandomet, går det alltid att hitta en i ett annat fandom som passar bra ihop med den första killens. Det kallas crossover, förresten. Annars går det också bra att hitta på en originalkaraktär. Eller - det går kanske inte bra, men det går. Läsarna har en tendens att sakna intresse för originalkaraktären, och det har jag förståelse för. Ibland väljer jag ändå att använda mig av en. Det kan behövas en originalkaraktär av någon speciell anledning.

Men om det inte går, då kanske det finns en manlig karaktär i fandomet som man kan para ihop killen med. Jag går inte in på de fanfic som inte kräver någon sk pairing alls. Pairing innebär vilka två som blir ett par i ficet. Vissa typer av fanfic passar inte till het adult (heterosexuella relationer) eller slash. Men om det nu är ett som passar till någon form av pairing, kan det vara så att en man jag som sagt finner attraktiv, men ändå helt olämplig för mig, eller snarare mitt alterego, ändå kan passa ihop med en annan manlig karaktär.

Varför är svårt att förklara. En anledning kan vara att jag själv absolut inte kan tänka mig att vara undergiven i ett förhållande. Följaktligen kan jag inte tänka mig att beskriva ett sådant förhållande. Däremot kan jag, även om det inte alltid passar, ha en man som undergiven, i det här fallet till en annan man. Även om mannen i fråga inte är direkt dominant, kan han ändå vara för tuff och utåtriktad, och av samma anledning anser jag inte att han passar ihop med någon kvinna.

Mannen kan också ha en uppenbart homosexuell framtoning. Då ger sig naturligtvis pairingen av sig själv. Han måste ha en manlig partner.

Jag vet också att ett litet, men växande antal originalförfattare använder sig av motsvarigheten till slash, alltså homosexuella kärleksförhållanden i sina berättelser. Detta gäller både publicerade författare, t ex de som skrivit Swordspoint och uppföljaren A Fall of Kings, Ellen Kushner och Delia Sherman och andra, t ex jag själv.

En annan författare, som kanske inte skriver slash, men i alla fall en mer jämlik kärlekshistoria är Anne Bishop. I hennes The Invisible Ring, får man följa en manlig fd sexslav (pleasure slave) på hans fortsatta äventyr. En av karaktärerna är fortfarande sexslav, också det en man. I de flesta fantasyböcker är sådana karaktärer kvinnor. I en gripande scen i slutet av romanen tar de två sexslavarna avsked av varandra och den yngre, nu fria killen, omfamnar och kysser den andre på munnen, och försöker förmedla sin vänskap och kärlek till honom. Detta trots att båda är heterosexuella.

Jag vill inte påstå att alla moderna fantasyförfattare skriver enligt traditionella könsroller. Många av mina favoritförfattare skriver tillräckligt jämlikt för att jag ska kunna ha glädje av dem. Detta gäller t ex Charles De Lint, Garth Nix, Kristen Britain, Rebecka Lickiss, Diana Wynne Jones m fl. Till och med en författare som Ursula Le Guin som väljer att skriva om kvinnoförtryck gör det på ett sätt som man kan förstå.

Det är för övrigt inte bara fantasy där man kan följa utvecklingen från traditionella mansgrisiga historier till moderna, mer tilltalande skildringar.

Eftersom jag nästan inte läser någon modern science fiction blir det svårt för mig att komma med några exempel på de moderna författarna, men däremot har jag sett tydligt hur de gamla femtiotalsförfattarna skildrade relationerna mellan könen. De bästa, enligt min uppfattning, är de som inte direkt behandlar förhållande kvinna-man. Dessutom, lustigt nog, kan man enkelt hitta homosexuella undertoner i förhållandena mellan hjältarna.

Det här gäller även deckare och thriller. Min erfarenhet är att böcker, i det här fallet deckare, från Medelhavsområdet, Sydamerika mm är för mansgrisiga för att man ska kunna stå ut med dem. Detsamma gäller konstigt nog också tyska böcker. Franska är ett gränsfall. Det finns inte någon nationalitet som helt går fri från den här typen av unkna kvinnoskildringar, men de franska böcker jag läst brukar ofta vara acceptabla.

Jag blev ganska överraskad och road när jag läste en thriller som jag tror är skriven under det sena femtiotalet eller tidiga sextiotalet. Kvinnoskildringarna är inte fullt så hemska som i Mary Stewarts böcker som jag trots allt tycker om, kanske tack vare hennes miljöskildringar, men ändå är åtminstone en kvinna i den här thrillern - Uppdrag i Bern, av Helen McInnes, en riktig liten artonhundratalsfru.

Det här retar mig enormt, men i gengäld finns det också en, eller snarare två, typiska slashrelationer. Inte fullt utvecklade givetvis, men någon form av undermedveten dragning mellan den här mannen och först en gammal vän som dör i boken, och så en ny bekantskap. I båda fallen märker man att den man som känner så för båda de andra männen är en typisk undergiven part i deras relation.

Han har för övrigt en gång för flera år sedan varit lyckligt gift, men frun dog. Man kan fråga sig hur denne uppenbart undergivne man kunde stå ut med att vara gift med en ung kvinna som antagligen förväntade sig att han skulle dominera henne. Den undertryckta slashrelationen kompenserade hur som helst mer än väl för den tröttsamma skildringen av äktenskapet.

För övrigt kan det skilja ganska betydligt mellan olika deckarförfattare. Ta t ex Ngaio Marsh. Hon har bland de värsta skildringarna av ett äktenskap, där relationen är lika underordnad som i Mary Stewarts böcker. Mannen är någon sorts machotyp, fast ändå förfinad. Han heter Alleyn och är på något sätt adlig. Frun kan vara nog så tuff på egen hand, men när hon blir utsatt för fara från en mördare, njuter hon av att se mördaren attackeras av maken och därefter kastar hon sig i hans armar som en liten flicka för att få tröst. Usch. Till Ngaio Marshs försvar kan man säga att hon tillhör en mycket tidig generation deckarförfattare. Hon föddes visst 1895, 1897 eller -99. (Det är lite osäkert när hon föddes.) Dessutom gifte hon sig aldrig. Kanske formades hennes syn på förhållanden och äktenskap av äldre litteratur eller andras relationer, t ex hennes föräldrars?

Men å andra sidan, Dorothy Sayers måste tillhöra samma generation och hon har fantastisk bra skildringar av relationer mellan könen. Hennes Lord Peter Wimsey är totalt jämlik, åtminstone i den renodlade kärleksrelationen. Han säger t ex till Harriet Vane, hans framtida hustru, när hon erkänner att hon haft älskare - "Än sen då? Det har jag också." Eller något i den stilen. I hans fall kvinnliga sådana, för all del.

Michael Innes, som är något yngre än Ngaio Marsh - jag tror han föddes 1906 - är också helt acceptabel i sina skildringar av äktenskapet, fast naturligtvis ingen banbrytare på jämställdhetsområdet. Men till skillnad från hos skräckexemplen Ngaio Marsh och Mary Stewart, finns det inget i relationen mellan Appleby och hans fru Judith som man blir illamående av.

Till slut vill jag bara nämna den kanske största deckardrottningen någonsin, Agatha Christie. Hennes skildringar av relationer varierar oerhört mycket.

The Man In the Brown Suit handlar om en ung flicka som ger sig ut på äventyr och till slut hamnar i Afrika. Hon längtar efter en riktig Neanderthalarman som ska slå henne i huvudet och släpa in henne i sin grotta. Honom hittar hon också till slut. Det kan hända att Christie är ironisk, dock. Hon säger om Anne, hjältinnan i boken: "girls are silly things."

I Taken at the flood eller - alternativ titel - There is a tide - förekommer en annan kvinna som först ratar en friare för att han inte var med i kriget. Han var lantbrukare och behövde alltså inte bli inkallad. Det uppfattade kvinnan som omanligt och svagt. Men när hon fick reda på att han i affekt gjort sig skyldig till dråp - mot en man som jag tror var osympatisk på något sätt, kanske en utpressare - ändrar hon sig. Hon uppfattar hans våldsbenägenhet som attraktiv.

I Towards Zero handlar det bl a om två ungdomar som båda två är fattiga. Kvinnan har gift sig rikt och mannen är en form av gigolo. De älskar varandra och skulle helst gifta sig med varandra, men har inte råd. Boken slutar med att kvinnan får pengarna efter sin make som är en hänsynslös mördare och det leder till att hon till slut får sin stora kärlek. Christie skildrar faktiskt den unge mannen med sympati, fast man inte skulle ha trott det med tanke på vad hon tidigare skrivit eller helt enkelt med tanke på tidsandan.

Tommy och Tuppence-serien är också rätt så jämlik. Tuppence är en modern emanciperad kvinna. Hon har kört buss eller något i den stilen under kriget - första världskriget - och efteråt kan hon inte gå tillbaka till att vara en lydig prästdotter. I en av böckerna om det här roliga paret manipulerar hon skickligt en ung journalist så hon får information. Hon spelar en svag, hjälplös kvinna och lurar ur den unge mannen allt hon vill veta.

Lustigt nog - fast det här inte direkt har med saken att göra - finns det här exempel på hur ord byter betydelse. 'Make out' - som idag betyder ha sex eller i alla fall grovhångla, betyder uppenbarligen där något annat, antagligen flirta. I annat fall är Tommy en extremt tolerant äkta man och Tuppence en oblyg exhibitionist som ägnar sig åt det där på tennisbanan, med en annan man än hennes egen. Jag ska inte ens gå in på orden queer och gay, fast de är inte typiska för just den här boken.

Slutligen i Appointment With Death, skildras en mycket självsäker ung dam som studerar till läkare. Man får intrycket att hon snart är klar med sin utbildning så jag gissar att hon är strax under trettio. Hon träffar en ung man i nöd - han är visst några år yngre än hon. Han lever i förtryck under sin vidriga styvmor. Kvinnan blir mördad, styvsonen blir misstänkt och den blivande läkaren bestämmer sig för att rädda honom. Det slutar naturligtvis med att de får varandra. Boken gör klart att den unga medicinaren är dominant och den unge mannen hon förälskar sig i är undergiven. Man får också veta att medicinaren nyligen varit förlovad med, men lämnat en äldre, dominant läkarkollega. Hon inbillade sig att hon skulle uppskatta en man som var lika självsäker som hon själv, men fann snart att hon avskydde det.

Som jag ser det faller tidigare böcker, i det här fallet deckare in i tre huvudtyper, utifrån det här perspektivet. Den första är den traditionella, där kvinnor skildras som objekt, och undergivna männen. I vissa fall njuter författaren av att exploatera kvinnorna och det finns ett uppenbart sexuellt motiv. I den andra typen förekommer inte kvinnor i någon större utsträckning. De är antagligen fortfarande underdåniga men de syns inte, och det finns uppenbara men outtalade homosexuella band mellan männen. Slutligen finns det några få där förhållandena mellan män och kvinnor faktiskt skildras förhållandevis jämlikt. Inte som idag, självklart, men tillräckligt för att man ska kunna njuta av handlingen.

Slash och yaoi är två fenomen inom populärkulturen som har blivit mer och mer populärt de senaste åren. Båda begreppen behandlar romantisk kärlek och sex mellan män eller ynglingar. Inget av det här är helt nytt, men vad som är ganska unikt föreställer jag mig, är att både producenter och konsumenter av dessa båda subgenrer inom populärlitteraturen är kvinnor, åtminstone den stora majoriteten. Vad som förvånar mig personligen, är att det ibland är fråga om lesbiska kvinnor. I vilket fall som helst är det alltså kvinnor som är intresserade av att läsa om män i sexuella relationer med varandra.

Jag har läst flera förklaringar till varför det är så här. Bl a nämns att det i de fandom som de här varianterna av fanfiction (alltså berättelser skrivna av fans - dvs vanliga läsare, tv-tittare eller filmbesökare) saknas positiva kvinnliga roller/förebilder. Det kan nog vara sant, men jag misstänker att slash - den västerländska varianten - nog skulle vara populärt ändå.

En annan förklaring är att de ofta unga kvinnor som läser, ser på tv eller film gärna identifierar sig med sin favoritkaraktär, som naturligtvis är en man. De flesta heterosexuella unga kvinnor är fascinerade av snygga män. Om de nu identifierar sig med en manlig karaktär kan de knappast - om de är heterosexuella - känna sig speciellt entusiastiska över en kvinnlig partner till mannen i fråga. Alltså väljer de ut den manliga karaktär som de tycker näst bäst om och gör honom till den förste mannens älskare.

För övrigt, många män skäms inte för att erkänna att de tänder på att se två kvinnor i en sexuell situation tillsammans, något som inte har något att göra med en ökad öppenhet och tolerans för homosexualitet. Varför skulle inte kvinnor få tända på att se två (snygga) män tillsammans? Antagligen är det samma typ av mekanism som ligger bakom fenomenen i båda fallen.

Jag tycker det är intressant att notera att det här intressets uppkomst sammanfaller med en period av ökad jämställdhet i västvärlden, kanske också i Asien. Däremot har jag svårt att föreställa mig, fast jag vet naturligtvis inte, att det finns särskilt många slashfans i Mellanöstern.

Hur som helst, jag tror att slash och yaoi har att göra med en ökad jämställdhet.

Ett argument som ofta framförs som förklaring till att kvinnor tycker om att läsa om två män i en kärleksrelation är att vi kvinnor inte är nöjda med vår roll i samhället. Kvinnor är fortfarande, trots en ökad jämställdhet, underordnade männen i många sammanhang. Lönemässigt inte minst. Dessutom är ju männen fortfarande överrepresenterade bland förövare av våldsbrott. Det kan leda till en uppgivenhet inför det faktum att efter så många tusen år är det fortfarande så att vi kvinnor riskerar att bli misshandlade, våldtagna och dödade av män. Hur många män blir våldtagna och dödade av kvinnor?

Naturligtvis förekommer det en reaktion på den ökade jämlikheten. Vissa unga kvinnor väljer antingen av dåligt självförtroende eller kanske av en önskan att revoltera mot vad de uppfattar som en äldre generations feminism, att frivilligt underordna sig männen. De viker ut sig, ger privata sexshower inför sina webcam och säger sig längta efter att behandlas som slavar av överlägsna machomän.

Detta tänker jag inte gå in på, både för att det inte intresserar mig och för att jag inte känner till något närmare om det. Det är totalt främmande för mig.

Men om man ser på hur det ser ut i en typisk slashberättelse eller en yaoiberättelse finner man att kärleksparet består av två män, även om det speciellt i yaoi i det ena fallet är fråga om en femininiserad pojkaktig eller rentav flickaktig yngling. Ingen underordnad kvinna. Möjligen en underordnad man, men oftast helt enkelt två jämlika män.

Detta skulle man naturligtvis kunna få i ett lesbiskt förhållande också. Två jämlika personer i ett förhållande. Heterosexuella författare saknar naturligtvis intresse för detta, men varför tycker inte de lesbiska om det? Jag har faktiskt inte svaret på den frågan.

Poängen är i alla fall att för att vi - dvs heterosexuella kvinnor som läser eller skriver fanfiction och speciellt slash - inte tycker om att identifiera oss med en underordnad kvinna i ett förhållande. Det "rena" förhållandet mellan två män tilltalar oss mera.

Man får inte tro att fanfictionfans är speciellt många, procentuellt sett. Tyvärr. Det finns fortfarande många, kanske äldre, kanske tonåringar, som tycker om att läsa den gamla typen av romantisk skönlitteratur där kärleksparet består av en dominant, äldre, välbärgad man och en yngre, vacker, men underordnad kvinna.

Smaken är olika. Personligen, som en fanfictionförfattare, som också skriver slash, kan jag bara säga att jag är glad att det i alla fall finns så många som tycker om min typ av berättelse.