

21 sep kl 19:41, 2012
Under sommaren så hade jag ett litet besök på akutpsyk i borås då den byn jag bor i har borås som närmasta akutmottagning. jag kom dit för att jag mådde dåligt, väldigt dåligt, jag var ledig från jobbet och satt bara och drack, fram till klockan fem hade jag fått i mig en halv vinflaska, 4-5 cider och ett par shottar vodka.
Men det var inget hur jag kände härom natten... jag fick en ordentlig panikångestattack, sedan jag höjde mina mediciner på inrådan av läkare så har de kommit cäldigt ofta, det svänger flera gånger om dagen, jag kan vara lycklig ena stunden och gråta så jag kippar efter andan nästa...
Härom natten ringde jag min lillasyster i ren panik för jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag var rädd för mig själv, för att om jag hade varit ensam så hade jag ställt mig på tågspåret, det är en hemsk känsla att man VILL ställa sig på tågspåret.
Känslan har ännu inte försvunnit helt och det som gör den värre är att jag träffar en jättesöt och omtänksam kille, men han har en stor förkärlek för WoW och när jag satt där och gungade mig själv fram och tillbaka så kom han in till mig ett par gånger på de två timmarna och klappade mig på huvudet och sedan ut och spelade igen...
jag har nog sällan känt mig så övergiven av någon man gillar. att man vill ha mera tid och får en film att titta på när man mest av allt bara vill ligga och gosa eller prata av sig alla bekymmer.
När han spelar sitter jag ensam och antingen tittar på tv eller så är det någon kille som vill prata med mig på msn och som ställer sig väldigt undrande till att "Om du har en kille i din närhet, hur kan det komma sig att han vill spela istället för att gosa å sånt med dig?"
Varpå jag svarar att det kan ni gärna få fråga honom för jag hade inte haft något emot extra uppmärksamhet. En av mina killkompisar sa till och med att han inte alls verkar intresserad av mig, utan att om man är nykär så har man sex minst en gång per dag (med mitt ex var det dryga tio gånger per dag).
Hejsann...Jag surfade rundt lite på nätet,och hamnade här hos dej.
Känner igen mej i en del av det du skriver,jag har mått så där i perioder jag med...Fruktansvärt jobbigt.
Hälsningar Sölvi
Skrivet av sölvi den 21 september, 2012 kl. 19:56 #
Hej Sölvi
JAg hoppas att din hälsa är lite bättre nu och är ledsen att höra att du känner igen dig i vad jag skriver. JAg är rädd att min resa precis har börjat.
Skrivet av Maria den 22 september, 2012 kl. 22:56 #