Ska göra lite ett och annat idag. Tänker belöna mej sen med att handla ett knippe färgglada tulpaner. De blir de första för i år. Kanske ett vårtecken, om än lite tidigt.

Och varför inte ett par krukor med pärlhyacinter i köksfönstret, de lyser upp och sen kan jag plantera ut dom på landet.   

 Krokus är också fint, sätter dom i en mindre kruka eller kanske i en kopp, som jag kan ha vid det lilla bordet bredvid min fåtölj. Kanske kan jag då åtminstone låtsas lite att våren är på gång, åtminstone inomhus. (och växterna trivs nog i den kylan som är här hemma, så nåt bra kanske det är med det också:)

Ikväll badade jag, jag funderade noga innan om jag orkade med detta, jag tänker då på den kylslagna temperaturen i hemmet och vad kallt det skulle bli, att stiga upp från det heta vattnet och sen ut i kylan igen. Men hygienen måste man väl sköta ändå. Jag är ändå inte så värst noga med hygienen, jag menar de flesta verkar duscha och bada mer eller mindre var dag. Det tycker jag är överdrivet, snudd på hysteriskt. Det räcker gott och väl att tvätta sig på de tre strategiska ställen, ifall man nu måste vara så noga.

Ska jag till jobbet eller har ett möte av något slag ex.vis med en läkare så inser jag att det inte går an att fuska, då måste jag ner i badet vare sig jag vill eller inte.

Kvinnan på bilden läser en bok och verkar ha ett glas vin i andra handen. För mej räcker det med att blunda och filosofera lite, men jag får passa upp så att jag inte somnar, hur det än är så njuter jag faktiskt när jag väl kommit så långt att jag ligger i badet.

Väl uppe har jag minst tre handdukar att torka mej med, är mycket noga med detta. En handdiuk går åt till att torka ansiktet och ev håret ifall jag nu tvättat det, en större handduk går åt till att torka kroppen med, slutligen sveper jag in mej i en  lakansstor badhandduk, som får ta hand om den fukt som finns kvar. Allra sist sätter jag mej på toasitsen och torkar fötterna, återigen en ny handduk blir det för detta ändamål.

Efter badet brukar jag känna mej som en ny människa. Funderar på om jag ev ska tillföra ett nytt moment i min procedur, och det är att avsluta badandet med en dusch, först mycket het för att sen gradvis bli ljummet till att bli  riktigt kallt på slutet. Det sägs ju att man gärna får ändra sina vanor och tillföra nåt nytt.

Inte fullt lika kallt som det har varit,-2 grader just nu. I lägenheten är det +17 trots att elementen  står på för fullt.  Har flyttat lite på möblerna så att värmen får fritt flöde in i rummen. Mitt sovrum är på +14. (sover oftast med sjal på huvet och vantar på händerna).

Maken säger att vi borde få reducerad hyra, jag får väl ta kontakt med andra i huset och höra om de har lika kallt som vi.

Jag lider inte så mycket av kylan, har ordentligt med kläder på mej, flera lager. Men sonen säger att han mår dåligt av kylan, att han inte kan koppla av. Han lämnade hemmet nyss. Ungefär som att det är plågsamt att vara här.

I vilket fall är jag ensam just nu. Och ledig idag. Ska sätta upp ett schema för denna dag, längre har jag inte kommit.

ps svarar på trevliga kommentarer snart.

Dottern och jag var på Moderna Museet häromdagen. Hon köpte två plancher i deras butik av konstnärerna Turner och Monet. Hon tycker att det behövs mer tavlor i hennes nya hem. Och det är klart, tavlor man tycker om bidrar säkert mycket till trivseln i ett hem, det kan bli ett lyft.

 En liknande planch som den här köpte hon.

För en ca 10 år sen var jag mycket förtjust i Lena Linderholm och fick dessa litografier av maken.

 Dessa litografier hänger i ett rum här hemma, dom har gett mej en hel  del glädje under årens lopp, har målat väggen de hänger på i solrosgult. Fast ramarna som jag köpte på IKEA är mörkblå, det var ett misstag, skulle valt ramar i en mycket ljusare färg, sa det till dottern.

Vi bor i närheten av en röda korsetbutik, har spanat in en rätt så fin landskapsmålning i olja där för 300 kr, kanske får min lilla gumma den i födelsedagspresent.

Idag skiner solen och det är riktigt ljust ute. Och dagarna känns redan mycket längre, så det går åt rätt håll, ja precis som det ska.

Och så har vi mitt jobb då. Det springer ju inte bort av sig självt, måste hantera det på nåt vis, göra det jag ska. Fast jag ingen lust har, lusten har bara försvunnit nästan från en dag till en annan.

Jag har tittat noga i min kalender, har flera sparade sem.dar kvar+ givetvis årets+även komp. Placerar jag dessa dar rätt kan jag få en rätt så lång sammanhängande semester, ja flera under årets lopp blir det. Måste ha nåt att se fram emot annars blir det för tungt.

Jag smygsnusar, har så svårt att sluta. Så fort nån går hemifrån, som maken nyss, då sätts en prilla genast in så att jag får njuta av den ifred. Hos vissa mer lyckligt lottade syns det ju knappt nåt alls att de har en prilla under läppen, men tyvärr hos mej går det inte att dölja.

Jag har ju velat sluta, och har också gjort det i omgångar, men så trillar jag dit igen och blir fast.

Ja, vad ska man göra när man inte har lust att gå till jobbet? Kanske gick jag till jobbet för tidigt, hade ju feber precis innan. Och orkade inte med ruljangsen där som jag annars brukar, det kändes segt. Men ändå lusten fattas mej som sagt. Tidigare, ja ganska nyss känns det som, tyckte jag det var rätt roligt att gå till jobbet, hade lite spänst i stegen på vägen dit.

Kunde också skämta lite fånigt med maken och sonen innan jag stack hemifrån. Kunde säga saker som:

Jag måste till jobbet nu, så att vi får råd med lite kattkäk till kisse.Ni får försöka klara er utan morsan ett tag nu, hur det nu ska gå till, jag vet att det blir tufft för er, mycket tufft, som ett stålbad, men jag vet att ni kirrar det, ni är ju tuffa grabbar som klarar av det mesta. Jag litar på er, det ska ni veta.

Ja, i den stilen höll jag på, men det kanske är historia nu.

Jag får sätta upp nån sorts plan, för att härda ut med jobbet, liksom lura mej själv lite, hur nu det ska gå till.

Ibland tänker jag hur mycket man kan skriva på en blogg egentligen, i mitt fall kan jag skriva hur mycket som helst. om vad som helst. Men, det är menet som dyker upp ibland, och som hindrar mej. Allt går ju inte kanske att blogga om,tror jag, Vet att det inte är så värst många som tittar in här, det beror på, men ändå vissa gör det ibland, och klart jag tycker det är roligt att några vill besöka min sida.

Det gör att jag får en viss kick när jag besöker min besökssida, som väl ändå anger det mest besökta tittarsiffrant

tror jag.

Ny dag igen, snart är vi inne i februari, inte klokt vad tiden rullar på.

Kanske är det ett gott tecken att man trots allt inte tycker att tiden står stilla. Det händer ju saker hela tiden. Jag är mycket intresserad av vad som händer runt omkring mej, men kanske mest det som händer i min egen värld som familjen, vänner, ja tar nog med jobbet där också, det är många turer fram och tillbaks på den platsen.

Sonen var på sin arbetsintervju igår, det hade gått rätt bra, men vet inte vad som händer sen. Sa till honom, att fortsätta söka jobb, så han får upp ångan ordentligt och då kommer han bli mindre nervös för var gång.

På kvällen var han på AIK match, vi föräldrar gillar det inte och tycker han ska undvika såna matcher, varför utsätta sig för fara frivilligt och dessutom betala för det.?!

Har ingen lust att vara på jobbet. Länge sen jag kände så, men det är bara att konstatera, att så är läget just nu. Vad ska jag göra åt det då? Vet ej. Får väl fortsätta med att masa mej dit, fast jag vill nåt helt annat. Vad vill jag då? Mest bara vara hemma, göra det jag har lust med för stunden. Men just nu låter det sig inte göras.Trist är det:(

Fönstret i mitt sovrum går ju inte riktigt att stänga igen. Det är en glipa där som ständigt drar in massa kalluft. Enda fördelen med det är att den övriga lägenheten känns hyfsat varm med 19+ grader jämfört med sovrummet då.

Men jag fryser därinne. Har många täcken på mej så att inte en massa energi går åt att få upp värmen, har svårt ändå med att somna. Som jag nämnt tidigare här har det hänt att jag sovit med vantarna på, ja så långt har det gått. Sonen tyckte att jag även  skulle testa att ha mössa på huvet. Men där tyckte jag väl att gränsen gick nånstans.

Men han hade satt igång nåt där. Alltså tog jag fram en rejäl vintermössa, en med läder på utsidan och med päls på insidan, som inte sticks eller klias. Men den var i varmaste laget även för mitt frusna jag. Så den åkte bort. Nästa natt testade jag med att knyta en siden sjal på huvet, det kändes som snudd på perfekt. Inget kli men ändå skönt värmande framför allt kring öronen, det drar ju från fönstret. Men sjalen gled bort under nattens lopp, man ligger ju inte prick stilla ens när man sover.

PS dörren till sovrummet är nästan alltid stängd, så jag kan inte släppa in varmluft från övriga lägenheten dit in, för katten har tidigare gjort det som hon inte ska göra just där, vågar inte ta några risker i nuläget. Risken är också att jag måste öppna fönstret då på vid gavel och jag får ändå massor av frisk luft dit in så att säga.

PS2.Får ändå säga till kattens försvar, att numera händer "olyckor" mer och mer sällan. Hon kom ursprungligen från ett katthem och var mycket nervös den första tiden. Hon har numera blivit en underbar katt så kelen och go är hon.

Fortfarande rätt grått ute, trots att klockan närmar sig tio. Ska inte till jobbet förrän senare, vaknade mycket tidigt idag. Och känner väl att jag bör göra vissa saker här hemma och inte bara låta tiden gå, även om jag gillar att mest få göra det jag har lust med, och det är inte alltid alla s.k. måsten.

Räkningarna klarade jag av igår, så det är undanstökat. JUst nu sitter katten i knät, maken har inte kommit iväg än, han har en aningens udda tider, sonen är nu på sitt livs första arbetsintervju. Det är hans syster som har peppat honom och fått honom att ta lite egna iniativ.

Sonen pluggar ju, men nu när han snart ska flytta hemifrån,(detta blir en pärs för mej), så måste han få in lite egna inkomster för att klara av sin hyra. Och egentligen är det säkert bara nyttigt för honom att börja stå lite mer på egna ben, inser det.

Igår bara sov jag, orkade inte gå upp, det kändes som att nån klubbat ner mej. Slutligen vaknade jag vid 17.30 och det är väl inte riktigt normalt. Hade då sovit i närmare 16 timmar. Pratade med dottern som tyckte jag skulle ta tempen. Hade 38.5. Inte så hög temperatur, men tydligen tillräckligt för att jag skulle känna mej helt däckad.

Sonen tyckte att jag skulle sova med mössa på, då det är så kallt i sovrummet.Men där går nästan min gräns, har ju sovit med vantar på nu ett flertal gånger och tyckte väl att det kunde räcka.

Middagen jag skulle haft idag för familjen, då även dottern förstås och svärsonen skulle sitta med vid bordet är inställd. Orkar inte. Tycker det är så tråkigt.

Idag eller rättare sagt igår fick jag två återbud och jag tyckte det var så skönt, så skönt. Det ena var från jobbet, mötet blev inställt. Kände en sån lättnad efter det samtalet. Slapp ju åka dit, som bara det är ett projekt i sig. Slapp tänka på vad jag ville få sagt  och funderingar vad jag skulle ha på mej slapp jag med.

Nästa återbud var från vårdcentralen. Läkaren beklagade sig, men annat hade kommit emellan och kunde jag tänka mej att komma en annan dag. Det kunde jag. Tiden passade mej inte heller längre, men det lät jag bli att säga. Varför bjuda på det. "Min" läkare gör det hon ska, men absolut inget mer. Tar jag upp nåt specifikt blir hon nervös att det ska ta för lång tid. Sist sa hon tom. att jag får boka en dubbeltid ifall jag har extra frågor.

 Kanske läkare är så nu för tiden, vad vet jag. Tacka min gamla läkare som tyvärr gick i pension. Han hade hur mycket tid som helst, engagerade sig, man blev sedd. Inte bara ett nummer.

Maken sa nyss,( han är för övrigt hypokondriker, springer till olika läkare hela tiden trots att hans värden alltid är på topp, den ena krämpan avlöser den andra, så har det varit i flera års tid nu, han säger att det är hans hobby att gå till läkare), att han hört talas om en sån bra läkare som hans kompis rekommenderat. Kanske jag skulle testa honom. Men jag är en rätt trogen typ, för mej är det ett helt projekt att byta. Jag skulle tex. inte byta frisör i första taget. Men. Min läkare är faktiskt inget vidare.

Hon är glömsk också, skriver fel på recepten, och verkar allmänt virrig. Hörde faktiskt en sjuksköterska på mottagningen sucka högt när hennes, alltså läkarens namn kom på tal. Då hade läkaren i vanlig ordning glömt nåt. Så det  verkar som att det inte bara är jag som drabbas av hennes tankspriddhet. Kanske har hon problem på hemmaplan, och inte riktigt orkar med ruljangsen på mottagningen.

Nu ligger han nog väldigt risigt till kapten Fransisco Schettino, han som var kapten över det förolyckade fartyget i Italien. Han lämnade fartyget innan alla var räddade, ja långt innan. Han hade tagit en taxi när han nått  land och sagt att han ville  så långt som möjligt därifrån. Han hade väl fått panik och bara tänkt på att rädda sitt eget skinn.

Med facit i hand verkar han ha tyckt att hans främsta uppgift var att gå omkring och glassa inför alla. Han tyckte det väl var kul att svassa omkring i sin vita uniform och få känna sig som en manlig gud, trodde han väl uppblåst som han var. Han hade väl aldrig en tanke på att nåt skulle kunna hända.

Men det är då, när det värsta händer som en kapten sätts på prov och visar vad han går för. Titanics kapten  lämnade aldrig sitt fartyg, han satte en ära i att finnas där för sin besättning och sina passagerare.  För honom var det ett kall som följde honom in i döden. Men denne Schettino hade visst stått i baren innan och flirtat med en vacker kvinna, han är gift och har en dotter för övrigt. 

En kapten ska sätta andras liv före sitt eget, först och främst tänka på passagerarnas säkerhet och sen besättningen och allra sist på sig själv. Detta misslyckades han med kapitalt. Han  kallas nu för kapten fegis och lär vara Italiens mest hatade man nu. Detta får han  leva med resten av sitt liv. Kanske han tom. hamnar i fängelse, han har flera liv på sitt samvete, också detta kommer han med största säkerhet bli påmind om resten av sitt liv.

Hade han gjort sin plikt, då hade han istället framstått som en hjälte I hela Italien, ja hela världen hade hyllat honom för hans modiga och hjältelika insats,istället kanske han hamnar bakom lås och bom. Har också läst, än så länge bara ett rykte att han tydligen flydde med fartygets kassa med alla kontanter.

Hur lågt kan man egentligen sjunka!