Idag eller rättare sagt igår fick jag två återbud och jag tyckte det var så skönt, så skönt. Det ena var från jobbet, mötet blev inställt. Kände en sån lättnad efter det samtalet. Slapp ju åka dit, som bara det är ett projekt i sig. Slapp tänka på vad jag ville få sagt  och funderingar vad jag skulle ha på mej slapp jag med.

Nästa återbud var från vårdcentralen. Läkaren beklagade sig, men annat hade kommit emellan och kunde jag tänka mej att komma en annan dag. Det kunde jag. Tiden passade mej inte heller längre, men det lät jag bli att säga. Varför bjuda på det. "Min" läkare gör det hon ska, men absolut inget mer. Tar jag upp nåt specifikt blir hon nervös att det ska ta för lång tid. Sist sa hon tom. att jag får boka en dubbeltid ifall jag har extra frågor.

 Kanske läkare är så nu för tiden, vad vet jag. Tacka min gamla läkare som tyvärr gick i pension. Han hade hur mycket tid som helst, engagerade sig, man blev sedd. Inte bara ett nummer.

Maken sa nyss,( han är för övrigt hypokondriker, springer till olika läkare hela tiden trots att hans värden alltid är på topp, den ena krämpan avlöser den andra, så har det varit i flera års tid nu, han säger att det är hans hobby att gå till läkare), att han hört talas om en sån bra läkare som hans kompis rekommenderat. Kanske jag skulle testa honom. Men jag är en rätt trogen typ, för mej är det ett helt projekt att byta. Jag skulle tex. inte byta frisör i första taget. Men. Min läkare är faktiskt inget vidare.

Hon är glömsk också, skriver fel på recepten, och verkar allmänt virrig. Hörde faktiskt en sjuksköterska på mottagningen sucka högt när hennes, alltså läkarens namn kom på tal. Då hade läkaren i vanlig ordning glömt nåt. Så det  verkar som att det inte bara är jag som drabbas av hennes tankspriddhet. Kanske har hon problem på hemmaplan, och inte riktigt orkar med ruljangsen på mottagningen.