Jag ska ju träffa min husläkare imorgon, alltid lika korrekt är hon, men sval och opersonlig. Tacka vet jag den unge at-läkarn som hade hand om mej i vintras.

Jag har skippat duschen nu ikväll, jag vågar inte utsätta mej för det. Jag kan slira på pallen, det blir ju vått och halt av all tvålande och duschande, och att ramla i badkaret eller trilla på golvet, det går inte. Såret kan ju slås upp ännu mer då.

Kläder har jag också förberett. Har rätt så lösa tajts, har jag långbyxor måste jag ta av mej dem och stå där i trosor. Det vill jag undvika. Maken och sonen har inhandlat trosor strumpor tajts och långärmade t-shirts med jämna mellanrum. Kan ej gå i affärer i mitt nuvarande tillstånd. Och på vårdcentralen och hos läkare vill jag helst ha rena kläder. 

Att gå ner i tvättstugan är uteslutet i skrivande stund. En vindlande brant trappa leder dit ner och det vågar jag mej inte heller på. Alltså blir det nya kläder, men så kan det ju inte fortgå.

Har skrivit ner lite frågor att ställa till läkarn. Hon är ju alltid så stressad, nästan så att jag själv blir stressad, bäst att gardera sig och vara förberedd, tänker jag.