Och vi träffades igår, tillsammans med en till. Men till slut var det bara vi kvar, och vi började prata, och det var så skönt. Jag kunde berätta allt om M och lite iaf om den nya flirten. Och det kändes så skönt.
Även om det är skönt att värka ur sig saker här, och det hjälper, så är det ju en helt annan sak att prata med nån, och med nån som inte dömer. Och så kunde jag berätta alla detaljer om M. Det känns ändå som jag inte ska göra här, OK med mina personliga grejer, men inte med andras liksom. Trots att risken att nån skulle veta vem han är är så gott som obefintlig.
Livet är inte dumt alls.
Fast en sak tänkte jag lite på när jag var borta. Jag träffade verkligen massa trevliga människor, och på många sätt var vi på samma nivå. Och trots att vi inte känt varandra länge, så kändes det som man snabbt kunde prata om det mesta. Även om det inte blev särskilt intimt.
Var ute och åt med ett gäng härifrån ikväll, och tänkte på kontrasten. Det finns en del här som jag verkligen tycker om, som jag helt klart är på samma nivå som, och kan snacka om det mesta med, även om det inte blivit intimt med mer än en tjej (förutom M då...). Men vi är liksom ett gäng här, där det även finns ett antal rätt unga personer. Och det gör rätt mycket skillnad, det blir lätt en helt annan nivå.
Inte för att ålder på nåt sätt betyder allt, det är ju rätt personligt med mognad och sånt. Men på de här personerna märks det lite att de inte varit med om så mycket, att de har lite andra prioriteringar i livet, en annan syn på syftet med att vara här också kanske. Och det är ju helt OK att det är så, jag har ju varit där själv. Och jag har ju säkert sidor som inte alla gillar också. Och det är ju inte det att jag inte gillar dem. Det är bara det att jag märkte en rätt stor kontrast mot umgänget från förra veckan.
De är kanske inte vänner jag skulle valt i en annan situation. Men samtidigt är det ju berikande att träffa människor i andra situationer, och från andra kulturer, så totalt sett är jag nöjd ändå här.
Lite kanske det hela beror på att jag var så fruktansvärt trött ikväll, att jag hade det riktigt kul förra veckan, och att jag därför är mer kinkig än vanligt. Kan kanske vara så lätt.
Så innan jag snärjer in mig för mycket i det här resonemanget, så jag nog ta och sova istället, så jag är i form imorgon.
Och den mest intressanta killen sa till mig att jag var en väldigt cool tjej. Helt apropå sådär. Och jag blev glad. Ibland behövs inte så mycket. Komplimanger, som verkar helt ärliga, och framförallt från någon man verkligen vill ha dem från, är inte dumt. Och det räcker liksom så.
Sen hände inget mer, och det var dags att skiljas åt. Och då blev det en kram. Lite halvt opåkallat sådär. Vi har aldrig kramats innan. Men det var juste. Hade det inte varit i en jobbsituation hade jag helt klart flirtat en del. Men nu kändes det onödigt, framförallt när det bara kunde blivit en grej för en natt.
Däremot längtar jag grymt mycket efter mänsklig närhet. Måste jobba på det igen när jag kommer tillbaks hem.

