Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa killen. Jag ska iaf ut med ett gäng som han också brukar hänga med. Och jag är nervös. För hur det ska gå. Och jag skulle definitivt bli besviken om han inte kom. Och ännu mer om han kom men inte är intresserad.

Men först ska jag äta med en kompis, vilket ska bli trevligt förstås. Så allt hänger inte på killen, vilket är skönt. Så det lär ju hur som helst bli en bra kväll. Det som är väldigt oklart är när jag ska sova... Har verkligen fullt upp hela tiden.

Har fortfarande inte träffat M IRL. Men idag chattade vi lite till, på mitt initiativ. Och jag fick redapå varför han haft det tufft på sista tiden. Och saker var inte alls som jag trott.

Av någon anledning hade jag fått för mig att det aldrig riktigt fungerade för honom och hans ex, som han lämnade mig för att försöka med igen. Men det hade det tydligen gjort, för annars måste han träffat nån annan, vilket jag tvivlat på.

Så jag trodde att det jobbiga hade med det uppbrottet att göra, vilket nog skulle varit jobbigt, om man tänker på hur hon verklade vara. Men så var det inte. Det var något mycket jobbigare.

Så det hela fick mig att känna mig riktigt egoistisk. Tur att jag inte han flirta något. Både jag och han hade någon flirt-smiley iofs, men det var uppenbalrigen inte på flirtsättet från han, så då borde han inte tolkat det så från mig.

Och det som är skönast är att det hela inte gör mig så mycket. Klart att jag hade tyckt att det var spännande om det kunnat bli nåt, och är lite besviken. Men framförallt känns det som om jag äntligen fått ett aordentligt avslut från sist. Det känns jätteskönt att veta hur det gick (åtminstone på ett ungefär). Och att veta att han inte kastade bort det jag och han faktiskt hade, på något som ändå var helt dödsdömt.

Så nu har jag liksom fått två konstiga uppbrottslättnader, både efter D och M. Och jag är mer glad och lättad en ledsen. Vilket förstås är skönt. Däremot skrämmer ensmaheten mig lite. Känns svårare och svårare att hitta nån ju äldre man blir. Och framförallt när jag är i utlandet en begränsad period. Så en lite lagom flirt, som inte är alltför allvarligt menad, med en sexig utlänning vore nog drömmen!

Känner mig som sagt oväntat deppig och vemodig. Så är det läge för något så är det tröstätning. Men jag gjorde det diuktigt och lagade en god nyttig måltid åt mig istället för att göra det troligare valet, och moffa i mig onyttigheter!

Så det blev ungsbakad lax med grönsaksmos. Och till efterrrätt ska det bli en kiwi. Inte dåligt va? Och så finns det ju den stora bonusen att jag känner mig duktig. Och det är ju aldrig fel :)

Men vad jag egentligen ville ha sagt är att morötter och palsternackor som tillagas som potatismos blir en otroligt god rätt, vilket är upptäckt i Skottland, men tyvärr inte här hemma.

Det blir riktigt gott, och så kan man blanda ut det med andra godsaker om man vill. Idag blev det med purjolök, som fick koka med sista stunden, spenat och fetaost. Riktigt mums. Och så mosar man det med smör och en skvätt mjölk. Passar till det mesta! Har även gjort en veganvariant ibland, med en skvätt olivolja plus lite kokspad. Det funkar också fint!