Låg och fantiserade om killen i går natt och hade det mysigt för mig själv. Vi hade riktigt bra sex! Men det är mest så. Vilket känns bra.

Men sen började jag tänka på M. Och jag känner faktiskt en sorg över honom. Över att det aldrig kunde bli nåt. Och det känns lite konstigt. Jag känner inte alls en lika stor sorg över D. Fast det känns som jag borde känna mer kring honom just nu. Ytterligare ett bevis på att det var på tiden att jag gjorde slut antagligen.

Men om jag tänker tillbaks på alla mina förhållanden så har de allra flesta börjat mer med vänskap som vuxit till nåt mer. Bara ett par gånger har den riktiga passionen funnits där. Galenskapen. Och de förhållandena har ju aldrig funkat. En gång kunde de ha gjort det, men det fanns massa omsätndigheter i vägen. En annan gång räckte inte passionen och känslorna, vi bara började såra varandra istället.

Med M fanns det en rätt stor passion, men inte riktigt den där galna. Men det fanns tillgivenheten, det lite mer lugna också. Men natten när vi fick ihop det första gången. Det hänger fortfarande ett skimmer över den. Jag längtar tillbaka. Jag skulle vilja alltid ha det så. Men så skulle det ju förstås inte alltid vara med honom heller. Men ändå.

Och jag skulle vilja prata ut med honom ordentligt. Men efter allt jobbigt han gått igenom känns mina besvärande känslor så futtiga. Jag kan liksom inte säga att jag skulle behöva veta saker, eftersom jag haft det jobbigt också. Eftersom det inte är något jämfört med honom. Och det känns liksom orättvist. Jag tycker liksom lika synd om mig själv för att han haft det jobbigt, som jag tycker om honom. Och det känns ju inte schysst...

Men ändå funderar jag på det där med passionen i allmänhet också. Kan ett sådant förhållande verkligen fungera i längden. Eller ska jag nöja mig med vänskapskärleken. Den kunde jag ju fått med D. Han sa tom nåt åt det hållet när vi gjorde slut, att man kanske inte kunde vänta sig mer än vad vi hade. Men jag vill inte leva så. Vill inte leva med nån som inte kan säga att han älskar mig. Inte leva med nån som jag inte riktigt åtrår längre.