Efter att vi kyssts väldigt länge utanför hissen, gick vi till slut till mitt rum. Och myste och pratade hela natten. Vi var lite för fulla för sex, och jag hade inga kondomer, men det gjorde inget. Det kändes bara hur bra som helst.

Nästa morgon var vi givetvis toktrötta, och skulle upp och jobba. Men det gjorde inget. För allt kändes så otroligt bra. Det var inte det minsta spänt. Vi hade pratat en hel massa också. Inte direkt uttalat om framtiden. Men verkligen börjat försöka lära känna varandra mer. Så det kändes soft och avslappnat, och rätt klart att båda ville ha en fortsättning.

Och dessutom hade vi lyckats ta reda på att vi båda två varit intresserade av varandra väldigt länge. Precis som för mig, så var det något den där första gången vi träffades, men jag var ju upptagen då. Han visste inte att jag blivit singel rätt snart efter det. Vilket kanske inte är så konstigt, men ju självklart för mig.

Jag sa också att jag inte riktigt trott att han varit intresserad. Att han tagit bort sitt ben när jag småflirtat, och så. Då sa han att han hade tyckt att det varit jättemysigt, men att han tog bort det för att han inte trodde jag var intresserad, och att det kunde bli pinsamt.

Jag vet inte riktigt hur många gånger han sa att det kändes totalt overkligt, att han aldrig trott att jag kunde vara intresserad av honom. Och jag kände ungefär likadant. Och så sa han om kvällen innan, när vi var ute och åt, att han tyckte att det hade känts lite småspänt en liten stund, att det blivit lite mycket tyst. Men sen sa han, "fast, egentligen, hade det varit någon annan hade jag nog bara tyckt att det varit en väldigt trevlig kväll. Men det var ju du...". Jättegulligt!

Att det kan få kännas så bra, så snabbt. Det är nästan konstigt. Och så avslappnat och behagligt, och att vi båda lyckats hinta att vi är seriöst intresserade framöver. Och att det händer med någon jag varit intresserad av så länge. Även om jag ville, så hade jag verkligen aldrig trott att det faktiskt skulle bli så. Och vilken tur att jag vågade ta lite småinitiativ. Det kunde ju lätt blivit så att vi missat det här på grund av blygsel. Det var ju knappt att någon vågade... Och det hade varit väldigt synd.