D var här i helgen. Han kom i lordags, och vi hade en jättemysig kväll tillsammans. Båda var lite sega, så vi myste bara i soffan framför en film. Det var verkligen toppen.

Sen gick vi och la oss. Och myste förstås. Jag var rätt trött, men det var ändå mysigt. Sen sov jag som en sten, till långt fram på förmiddagen. Han är toppen att sova med.

När vi vaknade till gick han direkt på toa. Var där skitlänge. Sen kom han tillbaks, och det syntes att det var nåt. Hur är det undrade jag. Jag har funderat sa han. På oss. Jag tycker inte att vi ska fortsätta. Typ så.

Och jag blev ledsen förstås. Grät. Det var så konstigt. Vi var nakna i sängen. Och jag ville egentligen inget annat än att ha härlig morgonsex med honom. Det har alltid varit det bästa.

Men nu var jag förstås bara ledsen. Och långsamt lyckades han förklara. Var också ledsen. Tyckte typ att det inte funkade med avståndet. Att han inte kände riktigt tillräckligt för att det skulle vara värt det.

Sen kysstes vi. Det var så konstigt. Så dubbelt. Fick mig att gråta ännu mer. Men samtidigt ville jag. Det var ju sista gången vi skulle kunna göra det.

Sen låg vi länge och pratade. Och var tysta. Och grät. Och snöt oss.

Sen gick vi upp. Han kollade efter tåg hem. Jag storgrät och åt smågodis. Han undrade om han skulle åka nu eller senare. Jag kunde inte svara. Ville ju inte att han skulle åka alls. Sen stanna han lite iaf.

Och vi fixade mat. Det kändes surrealistiskt. Sen l vi oss i sängen igen. Allt var bara så sorgligt. MEn sen hade vi sex. På mitt initiativ. Jag visste inte riktigt om jag ville. Både ville ksluta med bra sex, och ville inte plåga mig. Men det blev bra. Jävligt bra. Typ bäst vi haft. Så sjukt. Varför hände det just då?

Sen åkte han. Det kändes så tomt. Smågodis och dåliga dokusåpor hjälpte rätt dåligt. Speciellt dejtingsåpor, uppenbarligen ett feltänk. Men godiset gjorde mig iaf lite illamående till slut. Så fick jag något annat att tänka på i alla fall.

Det värsta är nog att han var så osäker. Sa att han tycker jättemycket om mig. MEn inte tillräckligt sa jag. Hur vet man det så han då? Uppenbarligen har du kommit fram till det sa jag. Då kunde han inte svara. Hade varit bättre om han vetat. Nu känns det som om han bara kastar bort nåt bra, typ för att han är osäker och feg.