Jag är verkligen tillfreds med livet just nu. De mesta pusselbitarna finns liksom där. Allting kanske inte är perfekt, men det är bra, och det finns nog ännu mer potential. Är nog därför jag inte skrivit så mycket sista tiden, rä lättare när man är olycklig på något sätt...

Men allt är fint. D och jag hade det finfint på semestern, och även om vi inte har setts sen dess, så känns det bra ändå. Och vi kommer att ses i helgen :) Vi pratade en hel del på semestern också, det var bra. Känns som om jag fattar lite mer hur han tänker om avstånd och sånt nu. Han ger det en riktig chans känns det som, men är osäker på om han kommer att orka med avståndet i längden. Men så bra som det känns måste det ju gå att lösa!

Och jobbet är finfint. Allt bara flyter på. Och det gör det för att jag på något sätt blivit bättre på att ta ansvar och planera. Vilket kanske inte alltid varit min starka sida. Men nu bara händer det utan att det känns jobbigt. Och vi har ett par nya projekt i embryostadie som kanske kan komma att bli nåt! Så det känns kul framöver också.

Och fritiden är fullbokad. Har mycket för mig. Möjligen lite för mycket, men det känns som ett lyxproblem... Det går ju att göra nåt åt om det känns så framöver. Men jag har lyckats umgås med de som jag umgicks med innan, även lite med de som flyttat härifrån. Men jag har lite smått börjat ta upp lite mer kontakt med de som jag inte umgåtts med utanför jobb och plugg tidigare. Hur kul som helst!

Som sagt, saker flyter på. Tror verkligen jag växte som människa på många sätt av min tid utomlands i våras.