Hädanefter skriver jag min blogg på detta stället där det går att kommentera. Välkommen dit!

12 km över skogen ligger Röån i byn med samma namn. Ån har SCA sneglat på för att bygga ut till "miljövänlig" elkraft till sina industrier. Men Röåborna är inte de som står med mössan i hand och tittar på när herrarna planerar. Innan SCA ens hunnit diskutera planerna med sin nya samarbetspartner, Statskraft, så har man i Röån samankallat till möten. Idag kallades till ett möte med denna affishen:

Det var ett mycket roande möte som inleddes med en kampvisa för Röån framfört av ett tremannaband. Sedan höll ordförande i "Rädda Röån" - gruppen ett tal där han konstaterade att "bolagen är som fågelonga som gapa fast de ä mätt" när de efter att ha supit av oss skogen nu även ska ta ån ifrån oss. Nicke Sjödin höll ett tal där han berättade om åns centrala betydelse i byns liv, på Nickes roliga sätt. Han fick stående ovationer.

Efter denna kraftfulla inledning fick då bolagsmännen säga sitt. De började med att konstatera att de trots vänligt bemötande inte kände sig särkilt populära. Skarphjärnade gossar! Sen surrade SCA på om att industrin behöver elenergi och att de var så bekymrade över klimatförändringarna att de skulle dra sitt strå till räddningen genom att offra Röån - lilla Röån som skulle kunna ge el motsvarande ett vindkraftverk (effekten 4 mW och energin 16,2 GWh/år).

Statskraft å sin sida pratade om hur de var bra på miljövänlig el och att de byggde ut så skonsamt så. Men ska det ge någon el så måste man dämma upp en fallhöjd och det är inte skonsamt för dem som lever i och kring vattnet. Till råga på allt så hade de mage att säga att vinsten inte gick till fallskärmar (som i SCA´s fall) utan till Norsk vård- , skola och omsorg. Denna bygden som dessutom kämpar för att få behålla sin skola och vård vill väl inte bekosta grannlandets!

När dessa penningstirrande män fått berätta sitt tog Christer Borg vid och la fram vår syn på saken. Han pekade på hur många Röåar som skulle behöva byggas ut för att betala Sverkers fallskärm (avgående VD i SCA) samt att turistnäringen, som i Norrland är beroende av orörd natur och paddlingsleder som Röån, sysselsätter många fler än pappersindustrin. Christer hade också räknat på hur många Röåar som skulle kunna sparas in om pappersindustrin gjorde energieffektiviseringar enligt nu känd teknik. Varför inte göra de istället för att fram till nästa istid förstöra ännu ett av våra vattendrag. I detta länet är 95 % av alla vattendrag redan utbyggda så de 5 % vi har kvar måste vi kunna spara till kommande generationer.

När även Naturskyddföreningen oh Älvräddarna fått lägga in sina aspekter i frågan så släppte vi lös bandet med ännu en kampvisa som denna gång handlade om hela Norrland. Frågestunden inleddes och den som trodde att mötet snart var slut bedrog sig. Nu tog den ena finurliga kanaljen efter den andra ordet och ifrågasatte det hela ifrån vinklar som ingen hade kunnat ana. Men det som vi framförallt inte förstod var hur dessa bolag vågade riskera sitt varumärke med att drägla över vinster de kunde få genom att förstöra vår vildmark.

Bilder från mötet. (Klicka på länken och sen på MÖTET) Jag glömde kameran men många andra tog bilder.

Läs även Rädda Röåns hemsida där det finns länkar till både tidningsartiklar, radioprogram och TV-inslag om mötet.

Morgonsolen igår lovade gott...

Jag ägnade flera timmar till att leta upp mina skidpjäxor som hade hamnat längst in i kallgaderoben där vi förvarar svärmors saker. Som jag hade längtat efter detta:

Det blev en härlig tur runt betesmarkerna. Idag tog jag en halvtimmes tur upp i skogen som var lika härlig. Planerade en längre tur när jag spanade på bergen i fjärran och nästan såg arksjön i svackan på en kraftledningsgata. Kvällen bjöd på ett färgsprakande skådespel i form av nattlysande pärlemormoln.

De blev ännu klarare senare när jag steg ut ur mejeriet och trodde att solen hade gått upp igen!

Kommentar 31/1: Läste i tidningen idag att pärlemormolnen bildar ämnen som bryter ner ozonskiktet. Nu kan jag inte vara lika förtjust över färgföreställningen längre...

Nu börjar vår fasad mot vägen se bättre ut.

Inne i värmen står Christer och bygger på väggarna.

Ni ser ystgrytan skymta igenom förnstret som snart ska bytas mot en dörr. Under den gula plasten finns kokgrytan som jag ska koka mese i.

Fast visst skulle detta passa bra som bastu också! Min första byggplan för en 7-8 år sen i denna trakten var en bastu. Tyvärr har den inte blivit verklighet ännu. Men jag drömmer...

Tack alla ni som regelbundet kollar in om jag gjort något inlägg. Sifferräknaren är det enda beviset på att intresset hålls kvar trots att jag varit så slö på inlägg. Jag kommer nog att flytta bloggen någonstans där kommentarerna kan funka igen. 

Lagom till jul smälte vårt fina vita vinterlandskap bort och vi hade sluttande skridskobana på gården. Snön kom dock tillbaka innan det gamla året tog slut. Barnen passade på att leka vinterlekar i den låga solen.

och jag vill passa på att önska alla

Ett riktigt lyckosamt år 2008