Så var det äntligen dags för lite husbilder igen. Inte så många, ett par stycken bara. Men det ger er en hint om vad som pågår med huset just nu - ett av typ 7 pågående projekt. Har sagt med bestämda ord till älsklingen att det inte påbörjar någots mer projekt förrän vi avslutat minst ett par redan påbörjade.

Baksidan av huset, skrapad och klar. Mamma och pappa hade gjort det mesta jobbet när jag jobbade på fredagen....

Målning påbörjad (mamma, vad du ser kort ut i förhållande till mig....det kan ju inte vara så att marken sluttade lite, allt är ju rakt här - både hus och tomt )

Grabbarna fick ta det sista, när det skulle klättras på stegar

Och så stoltheten - söderväggen, den del som först syns när man kommer till oss. Förut, färg som nästan svartnat för den hade torkat (ni som varit här vet vad jag menar) - på bilden, ny panel

Panelen är tom målad nu, så det ser ännu bättre ut. Men bilder på det får det bli en annan dag.

Idag har vädrets makter fortsatt vara mot oss, regn- och åskskurar titt som tätt hela dagen. Det får bli nya tag efter jobbet imorgon, om vädret tillåter.

Idag har det varit full fart här hemma. Ja redan igår började det, mamma och pappa kom upp och började hjälpa oss byta panel på huset. Det är inte alla sidor som behöver ny panel, men det behöver målas överallt.
Igår jobbade jag, så då hjälpte jag inte till, men idag har jag ju varit ledig så då kunde jag hjälpa. 
Mamma och jag höll på med att borsta den panelen som skulle sitta kvar med stålborste (det hon och pappa inte hann igår) och sen började vi måla. Vilken skillnad det blev! Istället för skräpigt mörkt gammal lossad färg så blev det fräsch och fin faluröd färg.

Pappa och Jonas har fortsatt fixa med att byta panel. Den hann vi med att måla ikväll, jag och Jonas. Så nu värker det lite i armar och händer, men oj så fint det blir! Som grannarna säger (de behagade sitta och titta på och komma med fina kommentarer ett tag när vi slet ), det blir som ett nytt hus. Det här stackars huset har ju ingen gjort nåt med på över 20 år, innan vi flyttade in. Och visst tar det tid, men det blir fint.

Från att säga till folk som inte varit här: "det är det risigaste huset i byn", kan vi snart med stolthet säga "det är det med nymålad utsida". Känns helt ok.

Om vädret tillåter fortsätter vi imorgon, så det är lika bra att göra som kroppen vill och ta natt nu. Ska försöka lägga in lite bilder vid nästa blogg, så ni får se hur fint det blir.

Idag är ingen bra dag. Hade planer, hade skrivit en lista - ändå har jag hamnat här, i soffan med Oden tryggt vid min sida. Det är bara inte bra, helt enkelt. Hjärtklappning, huvudvärk, ångest....över vad vet jag inte. Och jag vet att det inte är farligt, men det är jobbigt. All ork försvinner, puts väck.

Oden är bra i dessa lägen, kommer och trycker och sover i knät. Man får hänga och klänga och krama om honom så mycket man vill. Han bara är, andas lugnt, finns intill och stöttar på sitt sätt. Ung, busig och slynglig, men otrolig terapihund! Älskade Oden!

Det är väldigt varmt idag, ja rena rama sommarvärmen. Och vad är då svalkande om inte ett bad? Och har man inte ett bad, ja då får man göra så gott man kan - i regntunnan.

Och om man sen rullar sig där det är sand/lera, ja då blir man väldigt fin i pälsen. Och avsvalkad. Och så får man allt duscha av sig innan man får komma in sen. Grinden sitter så de kommer in i hallen men inte längre.
Tosca syns det inte lika tydligt på som på Oden, men hennes vita framtassar är allt annat än vita om vi säger så....

Häromdagen hittade jag dessutom orsaken till Odens igelkottloppa...

Undrar om man kan ha på nåt medel för att behandla den rackarn så vi inte får nåt med fler än fyra ben som hoppar i sängen igen?

Jag har ett gäng som verkligen tar tillfället i akt att njuta i uteburen också:

Usch, plockar 2-3 fästingar om dagen på Oden just nu. Ingen som bitit sig fast än, men det känns ändå trist. Det är mycket fästingar häromkring, det har grannarna sagt sedan vi flyttade in. Och alla andra här har börjat plocka fästingar på sina djur redan. Det blir nog till att köpa fästinghalsband imorgon. Hoppas att han tål det lika bra som Tosca gjort hittills i alla år.
Förra veckan hoppade det dessutom på Oden en morgon. En loppa !
Den fick följa med till jobbet i en plastpåse och visade sig där troligast vara en igelkottloppa. Tur det, orkar inte med någon totalsanering av huset.

På tal om orka, idag har jag varit hos min magläkare igen. Har förtroende för honom, han känns kunnig och som nån att lita på. Vi har pratat lite om framtiden, mediciner och ny koloskopi. Fick också veta att Crohn kan ge trötthet även om man tycker att man mår bra, likaså en av medicinerna jag får. Så nu blir det till att ta medicinen på kvällen istället och hoppas att det blir lite bättre. Och det känns som om jag lättare kan acceptera tröttheten när jag fått höra av ytterligare en, en som jag litar på dessutom, att det inte är fel på mig bara för att jag är trött ibland och inte orkar som jag själv tycker att jag borde. Jag menar, hallå. Jobba 60%....man borde ju orka mer. Men nä, bara att acceptera.
Fick också veta lite fler siffror på mina prover. Mitt calprotektin (visar inflammation i tarmen) låg på över 3000 innan behandlingen påbörjades i höstas. Nu är det nere på 100 (normalt är under 50). Aningens skillnad. Undra på att magen inte var glad då.

Imorgon är det jobb igen. Ska ta med mig ena grannens hankanin för kastrering. Den lilla (stora, 4-5 kg) herrn har blivit könsmogen nu när han är ca 1 år. Dels kissar han så det stinker och det överallt, dels ger han sig på sin syster så hon gjort sig illa....Så jag tyckte att nu var det dags för kastrering. Särskilt också för att förhindra kaninungar i tid och otid. 

Imorgon är jag på operationen på jobbet. Min favoritavdelning. Alla delar inom djursjukvården har sin charm, men anestesi är något jag tycker är extra roligt.

Hann inte mer än skriva det förra blogginlägget förrän jag dagen efter hade en sovdag....
Idag och ett par dagar till har också varit sov- och slödagar. Inte kul, mår inte alls helt bra psykiskt när jag är så trött.
En anledning till att det varit slött idag skyller jag dock på att svärfar med sambo var här igår kväll och åt middag och det hann bli midnatt innan de åkte. Det var dock väldigt trevligt så jag klagar inte egentligen, över det i alla fall.

Här i veckan köpte vi en ny bil. Vår lilla blå, en kia, fick sluta sina dagar på skroten efter en olycka i en rondell där en körde på bilen bakifrån. Numera står en fin Saab 9-5 kombi på vår uppfart. Mörkblå, så tjusig så. Genom en kompis kompis fick fick vi även tag i en dubbelbur till hundarna, mycket billigare än en ny men ändå helt fräsch. Ibland ska man ha lite tur. Det är viktigt att både vi och hundarna åker säkert. Nu ska vi bara få tag i en bra bädd att ha i buren också, ska förbi Granngården på måndag och titta vad de har.

Här hemma har vi en lång lista med saker som ska göras i maj och juni. Det gäller att veta så man inte påbörjar sjuttioelva saker samtidigt. Det är såna som påbörjar massor men inte slutför nåt som hamnar hos Arga Snickaren verkar det som och det vill vi undvika.

Har anmält bägge hundarna till tävling i rallylydnad i början/mitten av juni. Så nu måste vi träna. Hoppas på förstapris med Tosca så vi kan flytta upp till nästa klass sen. Med Oden hoppas jag bara att han ska orka hålla fokus på mig och göra sitt bästa och inte flamsa runt. Vill känna mig nöjd med vår runda helt enkelt.
Det är två tävlingar samma dag, så ska alltså in fyra gånger. Gissa om jag också kommer vara lagom slut i huvudet sen....

Jag har inte sovit dagtid på snart en vecka. Senaste året har jag sovit på dagen minst en dag i veckan, oftast lördagar (dagen efter jobb). Men denna vecka som varit har jag varit vaken på dagarna. Och idag, dagen efter jobb, har jag haft ork som jag inte haft på länge. Jag tackar både solen och vitamintabletterna - min läkare ordinerade mig både och.
Vad har jag då orkat? Jo, först stallet och 1½ timmes ridning i härligt väder. Tyvärr slutade ridturen med att jag fick en rejäl knock på min kind pga en liten stegring och släng bakåt med huvudet av hästen (jag var spänd, hon blev spänd, jag blev ännu mer spänd - ja, ni förstår själva att det blev en ond cirkel).
Det blev promenad på egna ben sista biten hem - sen blev det några varv i paddocken för att återfå mod och balans - och då jobbade både jag och hästen rätt bra tillsammans. Fler lektioner ska det få bli! Skönt att avsluta på ett bra sätt och inte avsluta när man mår dåligt och är rädd.

Efter ridningen åkte jag och älsklingen och handlade. Upptäckte här att jag hade rätt så ont i huvudet och var lite snurrig (glömde koden till kortet, använde samma kort två gånger osv osv - hjärnskakning light???). Sen blev det en promenad med Oden, som pga infektion i luftvägarna står på antibiotika och måste ta det lugnt. Promenaden blev inte så lång med andra ord, men skönt att vara ute i skogen och röra på sig ändå.

Sedan väntade matlagning - idag grillade vi här hemma för första gången i år. Medan älsklingen grillade så passade jag och Oden på att träna lite. Han tycker det är jättekul att träna och man ser att han vill göra rätt. Lite platsliggning och fotposition var det vi övade. Har ju missat en hel del med hans träning i och med att hösten blev som den blev, men bättre sent än aldrig .

Maten blev precis sådär god som man vill och efter maten har jag och Jonas hjälpts åt att skrapa och lasta det sista av allt skräp (små vedbitar, bark mm) som blivit kvar efter veden som vi köpte i vintras. Nu har vi en fin uppfart igen.
Och nu är det vilodags, en välförtjänt sådan enligt mig själv. Oden, han har redan somnat mot mina ben, gullgubben!

Jag är lite orolig för när tornadon ska komma och riva sönder hela huset, eller en stor jordbävning, eller varför inte en meteor som slår ner i trädgården. 
För ytterligare en bra nyhet har kommit:

Odens höfter och armbågar är friröntgade.
HD B
ED ua (0)

Så skönt!! Har varit lite orolig, inte för att jag märkt nåt, men för att Tosca har B/C på sina höfter. Ville så gärna att han hade fria höfter och ja, det var de!

Stort tack Linda och din kollega på ReDog för bra röntgenbilder  !

Skrev den beryktade tentan för att bli leg. djursjukskötare i torsdags - lite i hemlighet sådär. Jobbet och de närmaste visste men höll tyst. 
Och, där satt den, som man säger. 207 poäng av 225 möjliga - och med jämna resultat helt igenom. 
Delprov 1: 68/75
Delprov 2: 68/75
Delprov 3: 71/75

Känner mig såååå nöjd. En stor sten som släppt från bröstet! Sån ångest, sån press jag har känt. Och nu är det över.
Kan dock inte ansöka riktigt än, för har inte alla års heltid som krävs (6 år) riktigt än, eftersom jag bara jobbar deltid. Så bara att jobba på, sen nästa sommar, kan jag ansöka.

Härligt!!!

Nu önskar vi bara lite tumhållning för att Odens höfter och armbågar är ua, röntgade dem igår.

Har varit ledig sen påsken nu. Så skönt att inte ha några måsten utöver hemmet. Inte ens måsten över djuren, eftersom de är utackorderade lite här och där just nu. Jag och älsklingen har nämligen varit på en kort semester ett tag. 
Först ner till västkusten och ett besök och hotellnatt på Nordens Ark. Vi hade entré till parken både ankomst- och avresedag och tack vare det såg vi alla djurarter utom sislarna, som fortfarande sov och några av grodorna, men det gjorde oss inte så mycket. Det var full fart med lamm och killingar på deras lantgård, så det blev ett par svängar dit också.

Trädpanda

Solnedgång över havet vid......

...där vi åt middag på kvällen

Przewalski, vildhästar

Pappa järv (mamma var inne i lyan med ungarna, de visade sig ute dagen efter att vi åkt läste jag....)

Efter att vi var nöjda med vårt besök på Nordens Ark fortsatte vi bila söderut. Nästa anhalt var hos en kompis till mig, Madde, på gården hon och hennes sambo/fästman har. Där tillbringade vi några dagar och nätter. Det blev lite pyssel med djuren (får och lamm, hästar, höns) och mycket prat och skratt.

En av alla lamm som låg och myste i solen

Resan avslutades med att vi bilade till Ullared och shoppade lite på Gekås. Vi var aldrig på alla avdelningar, det fanns helt enkelt inte tid eller ork utan Madde guidade oss runt dit vi ville så vi kunde köpa det vi behövde (och några onödiga saker, som ny grimma till medryttarhästen och tuggben till hundarna).

Vi kom hem igår kväll, trötta men nöjda och fulla med inspiration. I skrivande stund håller Jonas på med uthuset, där han bygger om ena delen till varmförråd. Själv har jag pysslat runt med att damma, fixa tvätt osv så nu kände jag att jag med gott samvete fick sätta mig en stund vid datorn.

Bägge hundarna sover och är så nöjda. Efter en ordentlig promenad i skogen med mycket bus och koncentration på att få Oden att lyssna och lyda och gilla sitt beröm så såg vi att det var hundbus på gång hos grannen. Dels grannens egna två hundar, labrador och chihuahua, samt andra grannens söta labbeflicka på 6 månader.
Vi bjöd in oss och både Tosca och Oden hade jättekul. 
En lååång stund senare så gick vi in och började med maten. Och medan jag höll på med den somnade Oden som en stock.
Tosca fick jag säga åt att gå och lägga sig (hon ville hjälpa till med matlagningen lite väl mycket för min smak) och då somnade hon också.
Det är så härligt när hundarna är så här trötta, mitt samvete mår bra när de fått sitt.

Imorgon är det jobb igen. Nu är nästa jobbarkompis ledig och på besök på soligare breddgrader och jag jobbar extra. Det kommer bli en trevlig dag är jag rätt säker på. Härliga jobbarkompisar är a och o och bättre än de jag har finns nog inte.
Efter jobbet imorgon väntar en tur till medryttarhästen. Det ska hinnas med uteritt innan det blir mörkt. Var ute på henne i solen igår och det var så härligt. En riktig dunderkur för själen!.

Fyra arbetsdagar, sen är även jag lite ledig. Ska bli så skönt. Vi har lite småplaner och en del av dessa planer är att åka iväg och gå lite längre turer med hundarna och få lite variation mot vanliga skogen här hemma.
Dessutom ska jag få min medicin igen om en vecka, vilket min kropp verkligen ser fram emot. Den börjar hacka och säga emot aningens nu.
Med solen och ljuset som återvänder börjar även jag se ljuset igen. Tänk vilken tur att jag har min älskling som håller mig flytande när jag mår inte mår riktigt bra .

Viltu nammi? Dvs vill du ha/smaka godis? En mening jag lärde mig på Island en sommar för några år sen.
Det var länge sen jag använde den lilla isländska meningen mot Tosca, men förut visste hon i alla fall vad det betydde. Det betydde supergott godis (såklart från Island ). Och hennes svar var ett tydligt "Jaaaaaaa!!!!" med kroppspråket. Det godiset var torkad lever, tror jag har några påsar kvar i nån låda på övervåningen. Otroligt gott tyckte Tosca. Ska leta upp påsarna och köra som belöning på träningar. Riktig motivationshöjare för Tosca. 

Isländskt godis för människor är också himelskt gott om du frågar mig. Det smakar mycket, gott och mycket!

Fick en hel hög med isländskt godis av mamma och pappa efter att de varit där på en weekendresa nyligen.

Först lite isländskt Brennivín (inte så svårt att översätta till svenska), det har namnet Svarta Döden. Sen Hraun bitar (lava bitar, typ som Brejk). Pipp är choklad med fyllning, den med mint är en favorit.
Och så de otroligt goda jarðbergasprengjur - choklad med jordgubbskola - min favorit! Fick tom två påsar som tur var

Har ätit upp en chokladbit, men vill spara på det in i det längsta. När det öppnas tar det slut så fort och det dröjer nog innan jag kommer till Island och kan köpa nytt. Har visserligen hittat ett sida på nätet där man kan beställa isländska saker inklusive godis, men det är inte riktigt samma sak som att vara där och köpa på plats. Förstår inte att Island fått ett sådant grepp om mitt hjärta.
Hade jag inte träffat min älskade sambo/fästman hade jag nog hamnat där en längre period förr eller senare.

Idag har hundarna slödag. Det är tydligen jobbigt att vara i staden och träffa hundar och ha mycket att nosa på. Promenaderna här i skogen är inte lika jobbiga psykiskt, även om det är mer springa fritt här än i stan.

Fick även telefonsamtal av Odens uppfödare idag, som undrade om vi ville följa med och röntga honom i samband med att några andra ur kullen blir röntgade. Ja, grabben fyller ju ett år innan månaden är slut så det är snart dags för höft- och armbågsledsröntgen. Nervöst nervöst! Han kommer från bra linjer och uppfödaren har hittills haft bra statistik på sina uppfödningar. Av 25 hundar är alla utom 7 röntgade. Två har B, resten A. Men ändå är jag nervös. Tänk om, liksom.....
Förut funderade jag på att vänta lite för att han ev ska muskla på sig lite mer, men vad sjutton. Har man bra höfter så har man och är de dåliga så är de. Kanske lika bra att få det överstökat så man sen vet.

Hemma är där hjärtat är, tycker jag mig ha hört nånstans. Eller så hittar jag bara på, men det låter ju bra eller hur?
Jag är hemma, hemma hos mina föräldrar. Kom hit tidigare idag. Är ju uppvuxen här, så det är klart det är hemma även om jag har mitt riktiga hemma i huset jag och Jonas har.
Är skönt att vara här och bli lite ompysslad. Vi kom hit vid 13-tiden idag, jag och hundarna. Mamma och pappa kom och mötte oss vid bilen och så gick vi en härlig promenad i solen. Oj så mycket det är att nosa på här i stan, även om det inte är centralt. Går aningens fler hundar här än det gör hemma i skogarna.
Vi gick till hundhagen som finns i närheten. Det var redan en del hundar där, så vi hörde oss för om vi fick komma in och visst fick vi det. Oden hittade en bra kompis i en 9-månaders blandning mellan rottweiler och schäfer. Han försökte även flörta lite med goldentik, men då fick han en liten uppläxning av tiken. Bra, han får inte hålla på med såna "dumheter" för mig. Han funderade på att försöka en gång till, men det räckte med en hostning från mig så kom han på att "nej, just det ja".

Tjoho, bus i hundhagen, säger Oden

Tosca hittade också en kompis när det kom en annan lagotto, 2-årige Gunnar. Hon lyser upp när hon träffar andra lagotto.

När vi kom hem hade hundarna lite svårt att varva ner, det skulle busas med leksaker, ha dragkamp med desamma och brottas. Men nu, långt senare, så sover de så nöjt så!

Snö inne i mars???

Har pratat med älsklingen som är hemma och röjer (eget val att göra det, så ni inte tror att jag är en svikare) bland alla kartonger på övervåningen. Det slängs en del och en del ska skänkas bort och vissa saker ställs på vänt tills vi fått huset färdigt.

Imorgon ska kära mor och jag ut och shoppa lite, eller i alla fall titta runt i olika affärer. En mor-dotter-dag helt enkelt. Brukar vara mysigt och var alldeles för länge sen.

Tosca i hundhagen tidigare i år

Ojoj så trött jag är. Gäspar emellanåt så ögonen tåras och det blir svårt att se. Har jobbat extra i några veckor och det sliter på min kropp. Tröttheten börjar bli jobbig, kroppen börjar göra ont igen främst på nätterna, men bara två arbetsdagar kvar denna vecka nu, sen har jag fyra dagars ledigt!

Helgen som var bjöd på strålande väder. Lyckades ha både hundar och kamera med mig samtidigt när jag var ute, så jag fick några kort på galningarna som lekte.

I lördags lyckades jag få med mig älsklingen på träning med hundarna. Odens uppfödare var också med och tränade. Det är kul att ha en uppfödare (till, det är Toscas med) som är engagerad i sina uppfödningar.
Fick en del bra tips om hur viktigt det är med passivitets- och stadga-träning inför apporteringen. Man får inte pipa eller tjuvapportera när man är på tävlingar, tex. Det är rätt hårt. Och viktigt, hundarna ska ju inte störa varandra tex.

Tosca tyckte det var jättekul att träna, men när det blev enklare (i hennes ögon) övningar såsom att gå slalom mellan andra ekipage och mycket väntan så tyckte hon det blev såååå trist - så hon pep emellanåt. Knasfian!
Körde en platsliggning med henne och hon låg väldigt stabilt och utan pip då - kanske kan vi våga oss på att prova lydnadsklass 2 igen i sommar.

Oden fick beröm för sina fina steg när vi körde lite utställningsträning. Han börjar växa på sig, grabben fyller ju ett år innan månaden är slut. Vart tar tiden vägen?

Då

Nu

Typiskt suddig svans på labbe....Nosen ser lite lång ut. Är den verkligen så lång?!

Har anmält honom till en inofficiell utställning här på hemmaplan i april. Det ska bli kul. Sen i maj/juni väntar hans första officiella utställning, det kommer bli lite nervöst. Kan inte ljuga och säga att jag inte helt bryr mig, klart jag vill att han ska vara snygg och gå bra på utställning även om det inte är det viktigaste.

Nej, klockan är 21....sovdags känner jag.