Idag är det slöande på mitt schema, efter helgens föreläsningar som var jättebra. Lite överkurs för vad vi kan göra på kliniken där jag jobbar, men bra ändå att veta hur djursjukhusen kan behandla. Föreläsaren, leg vet. Bert Jan Reezigt var väldigt inspirerande att lyssna på! Tänk att få följa honom i hans jobb på en akutavdelning en dag, så mycket man skulle lära sig!

Tosca började dagens promenad med att hoppa och skutta och dra i kopplet. Förstår inte varför hon inte kan gå ordentligt i koppel här hemma, medan hon kan det i Uppsala eller Sala....är det för att skogen är nära tro? Dock gör hon det i bus och inte för att spåra. Det brukar bli många ryggrullningar i snön för henne också, rätt som det är får hon för sig att korva runt på rygg, sötnöten.
Väl i skogen fick lilla fröken studsa lös idag. Hon var sååå duktig. Det var så kul att gå med henne! Hon lyssnade på mig utan att jag behövde höja rösten och eftersom hon uppförde sig så bra fick hon även utlopp för all sin energi. När vi skulle gå över en väg och in i skogen på andra sidan fick hon gå i koppel, för säkerhets skull. Väl i skogen igen så var hon lite spårig, så då behölls kopplet på.

Älsklingen håller på och murar och gjuter för att vi ska få igång kaminen. Vi fryser inte inne, men det vore trevligt att få ner elkostnaderna en aning....el-element drar en del.

I helgen blir det kurs båda dagarna. Akut- och intensivvårdsföreläsning på djursjukhuset Ultuna. Toppen att det är där, då kan jag sova över hos föräldrarna! Det ska bli jätteintressant. Förstår redan nu att de kommer ta upp saker som är bra att göra men som vi inte har möjlighet till på jobbet, men jag kan säkert få lite nya idéer och framförallt mer kunskap! Akuta patienter och operationer är det som är allra roligast på jobbet tycker jag. När det händer saker, man måste vara koncentrerad och man har ett visst ansvar.

Ta en operation till exempel:

Djuret ska må bra innan och inte vara oroligt = man ger lugnande om djuret inte har någon sjukdom som gör att det inte går

Djuret ska somna på rätt sätt i sövningen för att narkosen ska vara bästa möjliga = rätt hantering, rätt läkemedel, rätt dos på rätt tid, lugn och ro

Djuret ska må bra under själva operationen = inte vakna, inte hamna för djupt i narkosen, inte ha ont, inte märka något utan att vara medvetslös på lagom djup. Allt som motverkar en wind-up är viktigt (tex lokalbedövning även fast djuret är sövt). Dropp är viktigt för att hålla trycket lagom och för att motverka förlust av vätska vid tex blödning

Wind-up = kroppen reagerar på smärtreceptorerna så djuret kan känna smärta när det vaknar och en tid efteråt (vad vi märkt händer det inte hos oss *skryt*)

Djuret ska må bra efter operationen = djuret ska inte känna för mycket smärta (precis som för människor så kan man inte komma åt allt, men det ska vara så minimal smärta som möjligt, om ens någon)

Djuret ska må bra när det går hem = mer smärtlindring om det behövs så det sitter i tills djurägaren kan fortsätta den hemma dagen efter, om det behövs (i de flesta fall får djurägaren med sig ett recept på smärtlindring i ett par dagar efter operationen)

Viktigt är också att informera djurägaren om hur djuret kan reagera efter sövningen, att pip och gnäll inte betyder att den har ont, utan att den är snurrig efter narkosen. Ger man mer smärtlindring i de fallen blir det bara en överdosering, då smärtreceptorerna redan är fulla av smärtstillande.
Promenader, ev mediciner, mat, aktivering, allt som djurägaren kan tänkas behöva veta. Förutom att vi går igenom det så får de även med sig ett papper hem där allt det vi redan sagt står, vilka mediciner djuret fått står och kvällens journummer till en av våra veterinärer.

När det kommer in akutfall gäller det att få en överblick över situationen, kan veterinären klara sig själv, behöver djuret hjälp nu nu nu? Behövs en kanyl och dropp, behövs djurägaren lugnas? Behövs syrgas?

Inte undra på att jag älskar mitt jobb!! Visst låter det härligt, ansvar men man får djur och djurägare att må bra genom sitt sätt att vara, sitt kunnande och sitt samarbete med övrig personal. Vi är verkligen som en liten familj på jobbet.

Är det inte det ena djuret är det ett av de andra. I förmiddags tex, då ringde mamma och berättade att Tequila verkade dålig. Hon ville inte äta och satt bara i buren, kom inte ut och tiggde. Tequila är som en labrador i hungern och brukar alltid gå ut framför diskbänken när det serveras mat, så det var undra på att vi blev oroliga. Som tur är har hon kommit igång under dagen och äter och tigger och rör sig igen.
Vi har gett henne Metacam (smärtstillande/antiinflammatoriskt) i snart 2 veckor, mot hennes stela leder. Det borde kommit tidigare om det berodde på det, men för säkerhets skull så avslutar vi behandlingen ett tag nu.

Det andra djuret då, ja det är Orion. I torsdags kände jag att han hade sårskorpor mellan frambenen och tidigare i veckan hittade jag klo-rester i hans päls - nån annan katt har alltså varit på honom.
Idag upptäckte jag dock att han hade ett hål in i huden i armhålan. Frågan är om det går djupare in än bara precis det som syns, det är lätt hänt att det blir större fickor under huden.
Imorgon, på den lediga dagen, blir det med andra ord en tur in till jobbet för att kolla upp såret. Kanske måste det sättas nåt stygn också. Det värsta för Orion är att han måste vara fastande för han får säkert lugnande så vi kan kolla ordentligt. Han är alltid hungrig, särskilt på morgnarna, så han kommer nog inte vara alltför glad imorgon.
Såret kan vara förklaringen till att han mest varit inne och sovit de senaste dagarna och inte velat gå ut. Jag som trodde att det berodde på snön och kylan.

Tosca gjorde vi ultraljud på igen i fredags. För första gången på lång tid så såg urinblåsan helt normal ut nu!

Nu är kaklet på plats ovanför diskbänken. Det blir skitsnyggt, om man får säga så! :)

Ibland måste man få ge sig själv beröm och precis nu, i skrivande stund, är ett sådant tillfälle.
Har gjort sammanlagt 150 övningsfrågor inför legitimations-tentan, lika många som kommer på själva tentan.
För att bli godkänd krävs 75%, jag slog till med 87%!! Mycket beröm till mig!!

Har suttit och pluggat i väntan på att primern ska verka i köket. Det är nämligen kaklingsdags vid diskbänk och spis. Kommer bli så snyggt. Lite gammaldags avlångt vitt kakel som ska sitta som tegelstenar, dvs lite omlott. Sen blir det en modern look med glasmosaik i en linje en bit upp. Ska lägga upp kort när det finns på plats. Lantkänsla, men ändå en modern touch i köket.

Vi har inte så mycket snö här, knappt nånting alls egentligen, det är mest is. Men det är ljust och rent ute, det är värt så mycket. Idag blev det en härlig promis i solen, vilket var lite annorlunda mot igår då jag och Tosca gick ut på lunchen i Sala och möttes av stormvindar. När jag körde hem igår var det likadant, träden gungade som om de dansade på en rave-fest, det blev till att hålla hårt i ratten. Sen var det skönt att komma hem till ett varmt hus och älsklingen!

En kort sammanfattning av 2011:

• Tosca och jag tog ett förstapris och första plats i lydnadsklass 2
  
  
• Jonas och jag åkte på en mysig weekend till Kolmården
  
  

• Pappa och jag åkte till Island för härliga dagar med härliga hästar och trevliga bekanta
  
  
• Vi köpte hus, jag och Jonas. Vår första egna gemensamma bostad. Mycket renovering, som fortfarande pågår, men oj så bra det blir och så härligt det är med hus och trädgård.
  Har man hus måste man ha katt, så en övergiven sådan klev in i våra hjärtan och vårt hem och har fått stanna som en i familjen.
  
  
  
• Hösten innebar också att jag åkte ner i en rejäl depression, vilken jag fortfarande är på väg upp ur. Med våra underbara djur och främst min underbara Jonas så går det riktigt framåt.
  
  
• Viktigast av allt, den 11/11 förlovade vi oss, jag och Jonas. Vi passade på att ta lite ledigt från depression och renovering genom en Ålandskryssning i samband med förlovningen.

En riktigt god jul och god fortsättning önskar vi alla vänner och bekanta.
Julen har hittills varit mycket god för oss. Mycket trevligt sällskap (familjer), god mat och skoj paket. En riktigt bra jul med andra ord.
Idag har vi bland annat tillbringat lite tid med att spela Wii, vilket bjöd på otroligt mycket skratt. Ett gott skratt förlänger ju livet, säger man, så vi kommer leva rätt länge i den här familjen om det stämmer.

Tosca fick nåt rekord med att få 7 egna julklappar att öppna. Mycket gott blev det, fast av förklarliga skäl ställdes det undan rätt fort så hon inte gjorde slut på allt på en gång. En aktiveringsleksak blev det också, den uppskattade hon också.
Leksakerna var inte lika roliga i och med att hon kände att det fanns paket med ätbart innehåll.

Ett par saker till hemmet har vi fått gemensamt, jag och Jonas. Bland annat en soda streamer, påslakan och ytterbelysning (en liten vink om att de som sitter uppe nu är aningens gamla och trista och smutsiga).

På tvn har vi sett Kalle Ankas jul, Carl-Bertil Jonssons jul och Svensson Svenssons jul. Klassiker som är lika roliga varje år.
Kvällen avslutades med lite kultur i form av midnattsmässa i Domkyrkan. Mysiga julsånger, en helt okej predikan (med tanke på att vi inte är religösa i familjen) och en mysig stämning med massor av tända ljus.

Nu börjar kroppen och knoppen säga till att det är dags att sova.

Just nu är det snö i luften och, framförallt, på marken och på alla träd och buskar. Det är så fint och ljust ute. Julstämningen som nästan regnat bort har börjat återkomma.
Tänk att det är jul om mindre än en vecka. Helt otroligt vad december bara flugit förbi.

Tosca och jag njöt på vår vintriga promenad idag. Vi hade sällskap med grannen också. De har en labbe och en chihuahua (modell hund fastän den är liten). Det gjorde inte promenaden sämre.

Igår var jag iväg med jobbet på vår julklapp för i år. Vi var till Gårdsjö Älgpark utanför Morgongåva, där vi var på en blöt-snöig älgsafari och fick klappa älg och sedan åt julbord. Alltid lika kul att umgås med jobbarkompisarna utanför jobbet.

Här hemma har allt hamnat efter tidschemat pga en liten sjukdom kallad influensan. Jag har dock klarat mig hittills, tack och lov.

Idag har det blivit julpyssligt här hemma.
Granen, blev plastvarianten i år, är framme och pyntad - synd bara att jag glömde få dit julgransljusen. Vi får klara oss utan dem i år, vill inte behöva göra om för blev väldigt nöjd med hur den blev.

Mellan innan- och ytterfönstret i ena fönstret i vardagsrummet blev det också juligt, med mossa, tomtar och röda ljus (som av förklarliga skäl förblir otända denna jul).
Julduk på soffbordet, tomtemor stickar i sin gungstol, tomtefar sitter på en bänk med en lykta - ja, nu är det snart jul igen! Synd bara att snön inte har hittat hit än...

Fick fin hjälp när jag klädde granen:

Bus med glittret

Vid julen så är alla snälla också, trots att vi ännu inte hunnit stoppa i oss så mycket pepparkakor i detta hus.
Titta vad jag hittade i soffan idag:

Tosca, som morrar åt Orion när han vill lägga sig i sängen hos oss. Innerst inne är hon en riktig mjukis, i soffan gick det såhär bra. De sov så skönt när jag slutat störa dem med kameran och antagligen innan också.

Har läst de nya reglerna för lydnad klass 2 nu. Så i vår, då jäklar ska vi ta det där sista förstapriset för ett LP2.
Platsliggningen blir 3 minuter med synlig förare, istället för 2 minuter med dold förare. Tror att det är mycket bättre för Tosca, då känner hon sig inte övergiven.

Inkallningen blir bara en inkallning, utan ställande. Super, Tosca brukar trycka ifrån rejält med baktassarna och ha full fart, skönt att slippa avbryta det med ett "stanna" mitt i.

Klarar vi vårt LP2 i vår så ska vi inte tävla lydnad nåt mer. Tosca kommer nog inte klara de högre klasserna. Däremot kanske vi ska satsa på rallylydnad istället, har gått en sån kurs och det var skoj tyckte både jag och Tosca.
Eller så lägger vi ner tävlandet helt och bara fokuserar på att ha skoj i vardagen ändå, vi får se.

Fint väder idag, sol och fruset på marken. Det lovas snö imorgon enligt klart.se, hoppas hoppas hoppas verkligen att det stämmer - och framförallt att det får ligga kvar sen.

Dags att ta sig upp och börja dagen!

Var är vår snö, var är vår vinter? Mer vinter åt folket! Både jag, husse och Tosca längtar för fullt efter att det ska bli rent och ljust ute. Och mer julstämning.
Jultstämning har vi hemma just nu. Tosca och jag har gosat ner oss i soffan i vardagsrummet och njuter av julmusik av Blackmore's Night.
Husse, ja han plockar lite i köket. Innan dess hängde han upp lite julpynt som jag plockat fram. Vi har inte några fönsterbrädor så vi kan inte ha några ljusstakar i fönstren, däremot kan man ju alltid hänga upp lite annat juligt. Det som är upphängt just nu är en härligt julgrön pappersgran med ljus och rosetter i guldfärg - en dansk design. Såg den på Kastrup i somras och kände att jag bara var tvungen att köpa.
En julstjärna ska vi få upp i fönstret också, så vi får lite ljus med.
Och så tomtar och så, men de får komma fram lite pö om pö.

Idag har vi även julat lite med julmust och färska lussebullar. Robin, Jonas lillebror, har nämligen varit här och hjälpt oss flytta idag. Det ska köras ett par lass från lägenheten imorgon med, så mycket småplock som måste ner i lådor innan det kan flyttas...Varför blir det alltid så? Diverse, brukar det stå på dom lådorna, sen står dom i tid och otid.

Har jobbat min halvtid onsdag, torsdag och fredag i veckan. Det gick bra, kul att vara tillbaka på jobbet. Men oj så långsam jag är. Måste verkligen tänka efter vad jag ska göra, skriva upp doser som ska ges på en minneslapp och sen arbeta lugnt och metodiskt. Jag som brukar kunna ha flera saker på gång samtidigt på jobbet, utan problem. Känns lite konstigt, men det är väl så i början, innan man kommer tillbaka helt.

På måndag ska jag tillbaka till kuratorn och prata lite om hur det gått och hur vi ska lägga upp jobbet här i december. Igår när Jonas hämtade mig hade jag svarta ringar runt ögonen, såg inte klok ut, så trött var jag...

Ska strax leta fram en julfilm (någon version av Charles Dickens A Christmas Carol, vad annars??) så ska vi mysa ner oss i soffan allihop. Jag, Jonas, Tosca och Orion - det är mys det!

Idag blir bästa bushunden 7 år. Stort grattis till vårt busfrö. Man kan tro att hon är 7 månader snarare, som hon uppför sig. 

Hon fick present av mina föräldrar i helgen, en mjuk gosig kossa som råmar om man slänger med den. Den fick benen avbitna och blev trasig inom mindre än ett par minuter. Men den är fortfarande mjuk och go och skojig säger bushunden.
Knasfian!

Sen i onsdags har jag mest haft uppåt-dagar, dvs dagar när jag mått bra. Bara nån liten krasch ett par av dagarna, över på en halvtimme. Känns jätteskönt! Livet, välkommen åter liksom.

Sen ska nämnas också, för er som inte har Facebook tex, att jag och Jonas numera bär varsin förlovningsring. Vi var på kryssning den 10-11/11 och det tjusiga datumet 11-11-11 förlovade vi oss ♥ .
Jag, som i livet före J, inte tänkt nåt speciellt på ringar eller förlovning förvånade mig själv när vi valde ringar då jag föll pladask för en ring med ett hjärta av små diamanter.
Alldeles för länge har jag hört hur ringarna ropat från sin lilla ask: "Bär mig, bär mig!".
Denna goding bär jag numera:

Jonas har en matchande, men helt slät.

Börjar se mer och mer fram emot att komma tillbaka till jobbet, vilket också känns jättebra. Kommer börja jobba bara lite grann först, inte mina vanliga heldagar, bara för att se hur det går och hur det känns. Hoppas på att vara igång helt igen till jul. Borde inte vara omöjligt.

Börjar få tillbaka lite träningssug med Tosca också. Freestyle känns lockande, eller om vi ska prova på HtM (Heelwork to Music). Kanske en tävling nästa vår. Fast nu är det en sak i taget, inga planer för långt fram i tiden. Se, jag har lärt mig nåt av min sjukskrivning. Att ta det lugnt och tänka på mig själv. Precis som läkaren sa att jag måste göra. Det är dock först nu, idag tror jag, som poletten trillat ner på plats.
Bättre sent än aldrig, som man säger.

Livet och dagarna går fortfarande upp och ner. Mer upp än ner, men för mycket ner för att det ska vara bra än så länge.
Varit hos läkaren idag igen och är sjukskriven två veckor till, sen räknar vi med att jag ska börja jobba lite grann. Känns bra, saknar jobbet och kollegorna. Dels känner jag mig lat som inte jobbar, dels saknar jag att helt enkelt vara på jobbet. Dock underlättar det ju om man inte får panikångest när man är på jobbet...därav att vi väntar ett par veckor till, så jag får börja må ännu bättre.

Imorse när jag vaknade hade jag älsklingen på ena sidan. På andra sidan, precis intill min axel, låg katten ihoprullad och spann. Precis under axeln, längs med mig, låg Tosca utsträckt och sov. Så mysigt!

Just nu har jag dessutom två buskaniner ute och skuttar på övervåningen. Dante har haft tokryck och studsat i sängen runt runt med glädjeskutt emellan. Så rolig att titta på. Man mår alltid så mycket bättre när djuren mår bra!

Robin, J's ena lillebror är här just nu, har varit här och hjälpt till sen i lördags. De håller på att sätta upp skivor på väggarna - tänk, det börjar se ut som rum igen.
Vi har så underbara familjer som hjälper till när de kan, utan dem skulle vi inte ha kommit så här pass långt ens, eftersom min hjälp har varit minimal sista veckorna.
Min älskling ska ha stor eloge för att han stått ut som han gjort den här tiden. Stöttat mig till fullo, renoverar hela dagarna och pluggar på distans. Han har ett hjärta av guld!

Kommer inte bli så mycket bloggande ett tag framöver. Ska bara vara och ta hand om mig, ta mig ut på hundpromenader och så. Doktorns order.
Ska även träffa kurator och prata av mig med, väntar bara på att få tid.
Sjukskriven i 3 veckor för depression/utbränd.

Har inte orkat nåt alls de senaste veckorna hemma. Har mest sovit när jag kommit hem, med vissa dagar som undantag. Om jag inte brutit ihop och gråtit och känt att hela världen är emot mig och att jag faller djupare ner i brunnen...

På jobbet har det gått bra, förutom att jag känt mig allmänt klumpig, tappat saker, haft svårt att minnas och så. Typiska symtom, när man tänker efter.

Älsklingen har sett symtomen länge, men jag har liksom stött bort dem och bara känt mig lat. Och tyckt att han tjatat för mycket....ska nog lyssna på omgivningen mer i fortsättningen. Min familj känner mig, det är bara att inse.

Nu ska jag ta en dag i taget och göra som läkaren sa och ta hand om mig så jag kommer på fötter igen. Tur att jag har min älskling till hjälp. Vad skulle livet vara utan honom?

Kameran har fått slut på batterier, så kan tyvärr inte lägga in några bilder till dagens husblogg.
Men här händer det saker.

Vardagsrummet har fått golv igen, brädgolv. Delvis det gamla, sen är några brädor från köket.

Hela köket är utan golv, ja till och med så mycket att det är öppnet ner till grunden på tre ställen.
Tosca tycker det är väldigt kul att springa mellan hålen och kolla, oavsett om det är på eller under golvet hon springer.

Vindpapp sitter på väggen i köket och i skrivande stund håller älsklingen på att få dit reglarna.
Själv tar jag latpasset vid datorn pga min ömma nacke, men det är en annan historia som inte passar in i en husblogg.

I helgen ska Robin och Jonas pappa komma hit och dra el. Nästa vecka ska väggarna kläs in med skivor och till nästa helg har vi planeringen att börja lägga golv i köket.
Det blir trägolv där med, men ett nytt sådant för att det ska vara fritt från springor mellan brädorna.

Hoppas tidsplanen håller.

Det var en uppdatering i husbloggen det.