Kärlek är så otroligt viktigt i livet. Jag anade, men visste det inte på riktigt förrän för drygt två år sen.
Jag må ha det lite tufft just nu, personligen, men jag har en underbar sambo/fästman som finns där, som stöttar och som älskar mig för den jag är. Det där jag så länge drömde om men aldrig trodde skulle hända mig. Jag minns den där känslan av pirr i magen när vi fick kontakt första gången. En underbar känsla, det var då jag förstod vad min pappa menade med att man vet när man är kär. Det är ingen tvekan. Som tur var hade (har) Jonas samma känslor för mig som jag för honom. Pirret finns fortfarande där emellanåt, som sig bör i ett förhållande, men nyförälskelsen har övergått i kärlek!
Vi hade kärlek vid första ögonkastet. En liten romantisk historia som just nu slutat i volvo, villa, vovve. Eller i alla fall två av tre. Just Volvo har vi ju inte, vi kör andra modeller istället...Däremot har vi en härlig liten familj som bjuder på både kärlek och gråa hår. Tänker såklart på alla älskade djur, älskade Tosca, underbare Oden, grabbarna grus (dvs kaninerna) och så de goa marsvinen (även om de inte bor hos oss sen över ett år). Och så kisseknopp Orion såklart, som just nu är lite rastlös inne - men han vill inte vara ute i höstrusk.
Just nu börjar jag längta efter julen. Vill ha vinter, snö och ljust och inte regn och rusk och mörkt ute. Vill pynta, ha julgran, ljusstakar, god julmat och julgodis!
Blodprover, läkarbesök och upptagna helger. Tiden kan ju inte annat än flyga förbi just nu med andra ord.
Fint skrivet Helena - vi önskar dig, Jonas och alla husdjuren allt gott i framtiden. Sköt om er!
Skrivet av Sus den 31 oktober, 2012 kl. 23:52 #