Precis hemkommen från kvällens konsert med Magnum. Vilket ös, vilket drag. Vilken man han (Bob Catley, frontfiguren och sångaren) är på att få igång publiken.
Och vilken publik...plötsligt (det var så förra gången med) innan konserten så kommer en liten man gående som vem som helst. Bara det att han inte är vem som helst utan självaste Bob Catley. Men det är ingen hysteri hos publiken, många säger hej men det är ingen som skrikande klamrar sig fast vid honom som man ser fans göra på tv på många nya popstjärnor.
Nej, istället tar man ett gratiskort och frågar om man kan få hans autograf. Och han svarar med ett leende, inte en suck, självklart. Och skriver...och skriver och skriver.
Det var några stycken som hade med sig alla skivomslag som han fick signera. Och det gjorde han med sann glädje, såg det ut som. Inget falskt över denna man vad jag upplever.

Så den här fick jag:
Till och med en extra märkning, det där krysset under hans namn. Han tittade på mig och lade till det. Kanske för att jag var ung tjej, inte så vanligt med det när det gäller Magnum.
Roligt var dock att pappa såg en tjej som också var där med sin pappa (antog vi) och hon såg inte ut att vara mer än 15 år.
Deras musik sprider sig i alla åldrar.

Om ni provar lyssna och säger på en gång "nej tack". Gör inte det, prova lyssna igen och igen och igen. Musiken är väldigt melodiös och vinner i längden.
Jag har lyssnat på Bob Catley och Magnum i minst 10 år nu....och ibland kan jag behöva lyssna på en låt ett par gånger för att verkligen gilla den - men då gillar jag den desto mer.

Det som var roligast att se (förutom själva gruppen) var en som var där och hade en Ulf Lundell-t shirt på sig....inte riiiktigt samma musik precis .

Imorgon är pappa ledig, så Tosca får vara hos honom då.
Själv känner jag mig just nu riktigt laddad för veckan som kommer, med jobb. Den här konserten kan man leva på ett tag, precis som minnena av Island som fortfarande finns.
Det blev till och med lite allsång av sånger vi sjöng där när jag körde pappa och mig hem från Stockholm nu ikväll.
Sjunga är roligt, jag undrar varför vi inte gör det oftare?

Dagens träning med Tosca och Eva och Bea (och 13-veckors tollaren Tess som Eva också har) gick jättebra. Skoj hade både vi och hundar.
2½ timmes träning blev det, så Tosca var väldigt nöjd och trött när vi kom in.

Nu ska jag se om jag har varvat ner efter konserten och kan sova. Det är ju som sagt faktiskt en ny jobbvecka som börjar imorgon.