Okey. Såhär är det. Ma har på något sätt, fråga mig inte hur, lyckats nässla sig in i mitt huvud och in under mitt skinn. Och... jag tror att jag gillar det. Hur kan detta komma sig? Han har alltid varit lite små intressant och därför har jag haft honom inom området... för potentiella, men sen har det inte varit mer med det. Det har liksom pendlat mellan han är nog inte så tokig till att jag blir knäpp på honom. Å mitt i det hela står jag och funderar över varför jag egentligen bryr mig så mycket... Den senaste tiden har han liksom messat mer och skriver jämnt på msn, och inte mig emot. Jag tycker allt att det är lite roligt. Sen så snurrar han kanske så mycket i mitt huvud så jag ser de hela som positivt.

Men för att ge mig själv en break har jag spenderat dagen med att klippa av mig håret, köpa nya tavlor och ikväll väntar grillning med F och L. Mycket trevligt!

I think I am fallin'...

Idag hade vi då den efterlängtade opponeringen av vår kära uppsats, och det gick ungefär som väntat. Opponeringen blev vi iaf godkända på. Ett steg i rätt riktning. Imorgon blir det till att fixa lite fler vetenskapliga artiklar och lite annat smått o gott innan det är dags att åka hem och ta ledigt över helgen. Ska bli skönt, har inte varit där sen jul.

Ikväll blev det en tripp till bion, såg Flickan från ovan. Rätt bra film men blev ändå något besviken. Tror att boken är betydligt bättre men vågar inte chansa så därför ska jag inte läsa den. Känner nu såhär i efterhand att vo skulle ha sett Remember me istället men det är lätt att vara efterklok.

Annars håller jag mest på att läsa andras uppsatser inför opponentskapet på torsdag. Det med blandade känslor. Dels för att det får en att inse att de finns en del saker som man själv har glömt eller kunde ha gjort bättre och kommer troligtvis bli sågad för på plats. Å andra sidan är de andras arbeten inte helt fläckfria dom heller så det går på ett ut. Jag håller ändå mina tumar för att vi slipper några stora ändringar, som resultatet eller så. Lite småplock här o var hade jag kallt räknat med.

När jag inte läser sån här skit är det mest pågar som rör sig i huvudet på en, och inga vettiga är det heller. Så tråkigt så.

Fredag, och jag har haft en riktig kass dag. Tycker synd om alla som har haft någonting med mig att göra idag för 1) så har jag den förbannade pisstentan imorgon och hela dagen har jag pendlat mellan att vara bölfärdig över att det kommer gå åt skogen IGEN. För att senare känna ett lite mer lugn och tänka att detta ska nog gå vägen trots allt. Just nu är jag mer inne i lugnet. Tur de! 2) jag har pms och ja då är det synd om allt och alla i omgivningen. Man vet aldrig när jag exploderar eller över vad. 3) Det kanske inte beror så mycket på pms utan snarare över att jag inte har tagit min medicin som jag ska. Tror snarare på detta alternativet. Hursom, blandar ni ihop dessa tre alternativen så kanske man fattar vilken pissdag det kan leda till.

Förövrigt har jag bestämt att vi ska inviga grillen imorgon och fira att jag har gjort tentan, igen. Men sedär, då bestämmer sig vädergudarna sig för att det ska bli molnigt och regna. För vem behöver sol och lite glädje när man har suttit inne och pluggat på en pissomtenta hela veckan och alla andra ligger o glassar och undrar om man ska hänga med. Ja, inte jag iaf...

På tal om något annat så blev det världens scen med M förra helgen, över något som jag inte ens var inblandat i. Utan det var snarare min kära roomie så ställde lite väl nyfikna frågor som fick honom att balla ur. Sen dess har jag inte hört ifrån honom. MA skickar kärlekfulla låtar och jag tänker mest att han vill dela med sig av sin fina musiksmak och inget annat. Sen har vi lite nya kandidater som har tågat in i livet såsom brandmannen, polisen, P och K men dessa kan vi diskutera en annan dag för nu ska jag plugga mig till döds. tjohopp.

Tjohopp! Idag skiner solen och jag är glad. För idag fick jag ringt det superjobbiga samtalet som har hängt över mig sen en tid tillbaka. Nu när det är gjort kan jag blicka framåt och njuta av en sommar där jag faktiskt har fått ett jobb som jag verkligen vill ha. Sicken tur liksom. Hoppas det är precis lika roligt som jag tyckte det var under praktiken. Hoppas hoppas.

Snart jag ska trampa iväg på min skrangliga cykel för att sätta mig in i psykiatrins system så att jag kan börja jobba extra där. Mycket trevligt tycker jag allt. Klirr i kassen hade inte varit fel. För även denna månaden lever jag så knapert som det går. Ändå nallar jag pengar av resekassan för att kunna köpa mat och ta mig till jobbet. Hur fan kunde det bli så här liksom? Fy sjutton vad jag måste ha förköpt mig i början av året, och de hänger kvar. suck. Men bra jobbat till mig som loggade in på tradera och lyckades ta mig ut därifrån utan att bjuda på någonting. Jag lever farligt minsann.

En god nyhet i livet är att vår handledare har ÄNTLIGEN godkänt vår c-uppsats!! Trodde knappt att det var en möjlighet som fanns. Idag skall jag alltså skicka den vidare till kursansvarig som senare skickar den vidare till opponenterna och examinatorn. Håller tummarna att vi inte får komplettera alltför mycket nästa vecka. Denna veckan ska jag dock släppa allting som har med uppsatsen att göra, istället ska jag fokusera på den fucking jäkla statistiken som jag ska göra omtenta på på lördag. Fi fan.

MEN solen skiner och jag är glad, det blir en bra dag idag. Tjohopp!

Efter en vecka med tankar om hur jag skulle göra med J, kunde jag inte vänta längre. Jag tog tag i det hela och frågade rakt ut om var han stod och vad han ville. Jag visste redan innan åt vilket håll det lutade åt och därför kändes det så svårt att väl ta steget, för var det detta som jag ville?

Hela denna veckan som har gått har varit den bästa på länge. Jag slipper fundera på vart jag har honom och jag känner mig innerligt glad. På riktigt. Sen tycker jag visst att det är synd att vi inte kommer träffas något mer men det som han var villig att ge mig är inte tillräckligt för mig. Lika bra att stå upp för sig själv, och välja ensamheten före en situation som får en att må skit ändå. Det känns som självklart helt plötsligt.

Annars håller vi fortfarande på med vår uppsats. Jag börjar så smått undra om dom någonsin kommer att godkänna den. Alltid är det något. Nästa vecka ska den vara godkänd, jag håller tummarna. Annars kommer nästa vecka ägnas åt att plugga på statistiktentan som jag kuggade på för nån månad sen. Jag ska försöka att ge det en ärlig chans och plugga bra så jag blir av med skiten även om det är hur tråkigt som helst.

I'm so wasted. Och jag tror att jag har satt mig i en dum sits. Igen. Jag tycker inte om sitsen när alla känner alla. Egentligen är det så oskyldigt som det kan bli men när folk skvallar så blir kontentan nån annan. Så hopplöst. Well well, den som lever får se.

Imorgon blir de iaf grillkväll med lite nytt folk. Kan bli skoj minsann. Trevligt med lite spontana saker sådär mitt i påsken.

Förövrigt har inte J hört av sig.

Jag vet att det inte är speciellt bra att älta saker och ting för mycket. Jag känner dock att jag måste få ventilera några tanken som har snurrat hela dagen. Och det gäller ingen annan än J. Sen tanken slog mig innan idag att J och Mr-Vet-inte påminner om varandra så har tanken bara grott.

Varningssignaler och magkänslan borde man egentligen ta på större allvar men ändå är man en hejare på att ignorera dom. Sen exet lovade jag mig själv att alltid lita på magkänslan och jag borde göra så även i denna situationen. Även om jag just nu hoppas att den är så fel som den kan bli.

Med tanke på den senaste gången jag träffade J så borde jag ha aktat mig för att börja träffa honom igen. Jag visste att jag skulle bli den som skulle känna mer och behöva lägga band på mig själv för att kunna fortsätta träffa honom. Det fungerar fint i två veckor, sen kan jag inte vara någonting som jag inte är. Och varför skulle jag vara det egentligen?

Han säger jämnt att han är som han är och han har förklarat en del men ibland får jag känslan av att det är bara nån simpel ursäkt för att inte inleda någonting. För mig är det självklart att man vill träffa varandra jämt och hör av sig däremellan och är allmänt kärvänliga. Nog för att han är kärvänlig alltid men nog borde han kunna ta lite egna initiativ för att ses. Och visst sker det, men inte alls lika ofta som jag skulle vilja.

Jag är inte ett stort fan av sånahär situationer men någonstans så känner jag att jag kan inte sitta och vänta på någonting som kanske aldrig sker. Frågar jag honom rakt ut så är jag hundra procent säker på att han kommer att gå. Med detta i huvudet är jag ändå på de klara med att jag måste fråga honom om vart han står, för detta kommer bara bli jobbigare för längre som tiden går.

Har nu haft ännu en handledning på vår c-uppstas. Vår allra sista kanske skall tilläggas. Vi har gjort klart allt, in i minsta detalj och höll verkligen tummarna för att vi denna gången skulle bli godkända. Tji fick vi! Ännu en gång fick vi gå tillbaka och ändra saker i bakgrunden. Känns lite som att vi ändrar från A till B för att veckan efter ändra tillbaka från B till A. Blir något irriterad över detta. Känns som att handledarna inte har någon större koll på vad dom sysslar med, och jag börjar tappa tålamodet. Framförallt när uppsatsen skall vara klar nästa vecka. Hade varit skönt om man någon gång hade fått lite feedback som verkligen styrker att några av områdena är helt klara, men icke. Tja det är inte lönt att hänga läpp, skiten blir väl klar förr eller senare. Nu ska jag hämta tvätten för att senare dra iväg på ett bodypumps pass och träna bort lite av irritationen. Bra val av mig. Tjohej.

K, aka Mr-Vet-inte, loggade in på msn och jag vet inte varför men jag skrev till honom. Kanske för att jag på något sätt skulle bevisa att jag har kommit över honom och att jag numera kan ha en vettig konversation utan att humöret dalar. Kanske är det mer för mig själv som jag försöker bevisa att han inte betyder någonting längre. Hursom. Nu har flytten med den nya flickvännen blivit ett faktum, och han har dessutom sökt ett nytt jobb. Han har funnit det som han sa att han alltid saknade hos oss. Han har hittat känslan. Känslan som han inte fick med mig. Det bekommer mig inte så mycket att han har funnit det som han sökt efter. Han är väl värd det, för han är en toppenkille. Verkligen. Därför sved det när han gick sin väg.

Vad som stör mig idag är hur långt borta jag är från allt detdär. Ibland undrar jag om jag överhuvudtaget kommer att hitta känslan. Som Mr-Vet-inte var en finfin kille som som mest velade hela tiden och det fick mig att känna mig... Det kändes som om det var mest jag som kämpade för någonting som inte fanns. Jag hoppades förgäves. Vilket för tankarna till J. På något sätt påminner Mr-Vet-inte och J om varandra. Just på den punkten att de verkar inte veta riktigt vad dom vill, och jag känner då och då av varningarna som ringer i huvudet men som jag inte lyssnar till. Jag undrar om jag ger mig ut på djupt vatten och att jag en dag inom snar framtid kommer få sota för att jag faktiskt kämpade för något som bara jag ville ha.

Ibland undrar jag om dendär känslan verkligen finns, och om den någonsin kommer svepa undan fötterna på en, eller om det är något som är få förunnat?

Tydligen tyckte jag inte att livet var så roligt i lördags på fyllan. Inte för att fyllan var någon höjdare heller för den delen. Jag var nog inte riktigt på humör, och jag börjar rent av tröttna på att vara ute och flänga varje helg. Kanske dags att ta en paus ifrån det? 

I söndags åkte jag hem till J. Det var mysigt precis som alltid, och jag trivs i hans sällskap. Jag gillar att krypa upp i hans famn och hur han får det att fladdra till i magen av minsta beröring. Då är allting frid och fröjd. Sen kommer jag hem och tankarna börjar spinna runt i hjärnkontoret. Inom loppet av ett par minuter så har jag förvandlat det som var bra till något helt annat. I guess att jag är rädd för att lämna ut mig själv. Igen. Jag vet att jag är öppen och låter känslorna ta över, kanske mer än vad han gör och det skrämmer mig.

Ibland är allt skit, och det suger.

Idag blev det en vända på stan med finaste vännen och F. Tänkte jag skulle hitta någonting tjusigt att ha på mig ikväll när vi ska fira till det för dem båda. Jag ville minnas att jag hade en presentkort kvar på gina och tänkte att detta var ett ypperligt tillfälle att använda det och spara mina pengar något längre denna månaden. Det gick sådär. Kom hem med en supertjusig klänning som jag ska ha kvällen till ära. En skjorta med riktigt sommarfeelin' över och ett linne. Blev mycket nöjd med mitt köp! Tog en sväng inom stadium med där jag köpte ett par knallrosa dojjor. Så coola! Kan inte vänta tills man kan börja traska runt i dem.

MA kommer på festen ikväll med en polare. Jag hoppas att jag inte ställer till det för mig. Förra helgen var det med nöd o näppe att jag i sista stund lyckades tänka mig för. Kanske lite mindre sprit ikväll? Jag ska försöka att inte höra av mig till J under kvällens lopp. Jag tycker att det börjar kännas lite som förra gången vi träffades och jag vet i tusan om jag vill ha de så. Känns som att det blir jobbig över ingenting, över något som borde vara så enkelt. Han har ju förvisso berättat och försökt förklara så jag borde kanske akta mig samtidigt som jag skiten i den känslan. Ja jisses, varför ska saker och ting vara enkla för?

- hur underbart är det inte att sitta i soffan med balkokngdörren öppen och höra fåglarna kvittra?! Jag blir alldeles varm i kroppen. Jag är redo för våren!

- varför M skickar kryptiska sms och sen heltvärt slutar skicka. Konstiga typ.

- och varför bryr jag mig egentligen?

- hur kan våra handledare ständigt hitta nya fel i gammal text som de en gång har godkänt? Läser dom inte den tillräckligt noga första gången`?

- hur dålig kondition har jag egentligen? Det är bedrövligt och på sätt och vis var de roligare att springa runt sjön när det var kallt och dåligt väder för då var de inte så många som flockades runt sjön och hörde mina halvt kvävande andetag.

- varför ´hör J inte av sig lika mycket som jag vill att han ska göra, istället är de MA som gör sig påmind. Varför ska de jämnt vara så?