Igår när jag var i Göteborg och besökte Nordiska Kompaniet-NK, så kom jag att tänka på en svunnen tid och på något som jag inte tänkt på när jag besökt NK tidigare, men det kanske beror på att det är ungefär samma tid på året nu som det var 1995.
Ni som varit med om det vet vad jag pratar om. "Jag bevakar norra slottsvalvet, slottets norra fasad samt de stora uppfarterna i Lejonbacken."
För er som inte har en aning om vad jag pratar om så skall jag försöka berätta, när man går högvakt och står post på Lejonbacken vid Stockholms slott i november, på natten så händer ingenting, då menar jag absolut ingenting. Lejonbacken ligger på slottets norra sida och vanligtvis så blåser det kallt, vilket innebär att frysa är det enda man gör och det enda man ser är klockan på NK-huset på Hamngatan som snurrar, snurrar och snurrar och tiden verkar stå stilla.
Aldrig har novembernätter varit så långa som de nätterna 1995, den enda fördelen med att stå vakt på natten var att man var två stycken och man kunde stå och småprata, lyssna på radio utan att någon brydde sig.
Här finns en annan berättelse från post nummer fem, fast summeringen är samma, tråkigt:
http://hem.passagen.se/stefan-jonsson/Hogvakten.htm
Det enda jag kan säga om hans högvakt är att vi var snyggare.
Läs även andra bloggares åsikter om lejonbacken, högvakt, NK, Nordiska Kompaniet, klocka, tid, långsamt, tråkigt, stockholm, stockholms slott, vakta, kyla, lejon, uppfart, slott, november, 1995Postat i: Händer hos Jonas Permalink Kommentarer [0]