Gårdagens (torsdagens) stora nyhet var att den bästa metoden mot fetma var operation, nyheten fanns hos de båda stora tidningarna samt hos de två TV kanalerna.

Givetvis så satt det en fetknopp i TV och snyftade om hur jobbigt det var att vara tjock och att sjukvården inte tagit sitt ansvar, men nu finns det bot, bara samhället ställer upp med kniven och en operationssal så skall allt bli bra.

Men, vad är det för operation vi pratar om? Jo, man förminskar magsäcken så det blir praktisk omöjligt att äta mer. Det är nu det börjar bli märkligt, feta människor tycker synd om sig själva, de skyller på att fetma är en sjukdom. Jo, så långt är jag med.

Operationen minskar alltså magsäcken, så att man inte kan äta mer. Men, varför kan man helt enkelt inte bara ge fan i att dra i sig chipspåsarna och läsken? Det är ju i princip det som operationen gör, man kan inte äta så mycket.

För min del så är detta bara ytterliggare ett exempel på att det är karaktären som brister. Vad är felet med låta bli att frossa i mat och att röra på sig lite?

Nu kräver alltså fetknopparna att samhället skall ställa upp med operationer för att komma tillrätta med 10-15 år av frosseri i feta maträtter och sockerhaltiga drycker.

Enligt operationsförespråkarna så borde det genomföras cirka 10.000 operationer om året, men nu är det så att sjukvårdens resurser inte är begränsade, så vilka operationer skall tas bort och ersättas för en åkomma som personerna har orsakat själva? Byte av höftleder hos en person som arbetet och skött sig hela livet?

Är det för mycket begärt att folk tar ansvar för sina egna liv? Det är så enkelt att att tycka synd om sig och kräva att samhället skall lösa allt. Detta borde vara solklart när det gäller vuxna, för barn är det lite mer problematiskt, men om det är så att barn är i en riskmiljö och föräldrarna inte gör något åt det, så behöver de givetvis hjälp och funkar det inte så kanske inte barnen skall vara kvar i riskmiljön?

Personligen så blir jag illa berörd när jag ser överviktiga barn, vetande att det inte är barnens fel, samtidigt blir jag lika arg på föräldrarna.

När det gäller att samanfatta alla olika typer av viktminskningsmetoder, vad de än heter så kan det göras i fyra ord:

Ät mindre-skit mer!

Mot mitt resonemang skulle man givetvis kunna ställa sig frågan varför jag skulle komma till en annan slutsats är den samlade expertisen. Det är givetvis en berättigad fråga. Dels så vägrar jag se fetma som någonting annat än självorsakat, det finns inte en chans att gå upp i vikt om man stoppar i sig mindre energi än man gör av sig med, samtliga feta människor jag stött på har ätit gigantiska portioner fet mat och alltid, de har alltid en flaska med läsk med sig.

Det ligger givtevis i de opererande personernas intresse att få utföra operationerna, dels är det deras levebröd, man kan forska på det etc. man tjänar rent ekonomiskt på att det blir en acceptabel behandlingsmetod.

"Att få gå ned i vikt är oersättligt", dn.se
Operation bästa metoden bota fetma, dn.se
Studier talar för fetmaoperation, svd.se
Tycker dock det är lite märkligt att samtliga medier svalt vad Lars Sjöström hävdar

Andra bloggar om: fetma, tjocka, sympati, operation, sjukvården, frosseri, ansvar, chips, läsk, snask, synd, tårar, snyfta, magsäck, äta, fetknoppar, barn, övervikt

http://intressant.se