Nu har vi sagt adjö till alla, packat ihop våra grejer och tittat ut genom fönstrena en sista gång. Bara evakueringen återstår. Sen blir det till att lägga till en nolla på alla priser, att sluta att fråga om de som jobbar i affärerna pratar svenska och att sluta begära en hög klöver genom att säga Iso risti, kiitos.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Jag var melankolisk igår och förrgår. Just som melankolin tog slut vid idags uppvaknande knäppte det till i ryggen istället. Så nu har jag ryggvärk. Intensiv sådan.
Helgen var tänkt att bestå av umgänge i en stuga i skärgården men jag backade ur. Behövde tid till mig själv. Läsa och se film och såntdär mysigt som man kan göra i sin ensamhet.
Ikväll såg jag en film som handlade om ett par filmare som skrev på ett manus. Deras tanke var att skriva om en ung läkare som bekämpar en epidemi men som i sina resor i stället för att bota sprider sjukdomen. Efterhand visar det sig att filmarna i filmen sprider en böldpestliknande sjukdom i verkligheten. I slutet blir en kvinna hysteriskt galen av sjukdomen och blod sprutar.
Kultur i allmänhet och böcker i synnerhet ska ju vara så bra för kropp och själ. Det sägs att man blir en god och sund människa av att läsa. Jag kan slå vad om att min ryggvärk beror på att jag har legat och läst i min säng alldeles för många timmar på sistone. Sedan har jag dessutom suttit hängd över en datorskärm med ryggen böjd för att läsa sånt som bara finns på nätet. Det gör mig tydligen till ett fysiskt vrak.
Bara det vore skäl nog för att slänga alla böcker jag har, men det går inte. Likt alkoholistens goda hallucinationer med gyllene vodkaflaskor ser jag böcker i mina syner. Och jag måste skaffa något nytt att läsa när det gamla är slut. Och gärna en stor hög som jag aldrig någonsin kommer ha tid att läsa.
Efter att jag avslutat en bok känns den ibland som en besvärlig bakfylla som inte vill ge med sig. Jag sover gott, men dagtid förföljer intrigen mig fastän jag lämnat tillbaka till biblioteket. Filmer är mer lätthanterliga, men man vet ju aldrig. Jag hoppas iallafall att kvällens film inte ska göra samma intryck på mig som de två senaste romanerna jag har läst.
Härommånaden var jag på Åbo stadsbibliotek och lånade Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. Det tog en faslig tid att läsa ut den, trots att jag tyckte om den. Berättelsen utspelar sig bland prostituerade, bögar, flator och knarkare som ibland har författarambitioner. Åtminstone författarjaget har drömmar om att bli utgiven. Min kombo läste vid ett tillfälle några rader ur boken och benämnde därefter författaren "Snuskbirgitta" och sa till mig att jag int skulle läsa sånt. Jag kunde visst få "konstiga idéer" av dylik litteratur. Jag tänkte att hon ändå inte vet något om mina tankar och läste lugnt vidare.
Efter Snuskbirgitta gav jag mig på Mare Kandre. Jag visste inte riktigt vilken bok jag skulle börja med, men efter en snabb blick i bibliotekskatalogen såg jag att hon skrivit något som hette Djävulen och Gud. Jag började läsa och gillade verkligen texten; en versliknande berättelse om existentiella problem. Djävulen framställdes som en kontaktsökande stackare och Gud som en ignorant illbatting. Kombon tyckte dock att jag borde ha valt en annan berättelse även denna gång. Vet inte varför, men kanske verkade boken ha potential att framkalla mardrömmar. Ha! Jag har aldrig mardrömmar!
det är tidig morgon, tror jag jag är i ett rum med idel bekanta ansikten försöker hitta något; rotar runt i en byrå finns inget att hitta i lådan alla kvinnor försvann in i badrummet knackar på för att fråga om de kan hjälpa mig att leta dörren öppnas men stängs fort igen går ut i rummet bredvid där står Djävulen och hans syster han ser ut som en gris med människoansikte och horn han står på två ben jag och Djävulen och hans syster börjar resonera om något, men plötsligt, när systern pratar, börjar Djävulen göra sexuella närmanden hon protesterar och säger att hon inte vill, han säger att han måste få utnyttja sin sexualitet
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
En del har jag lärt sedan jag kom hit. Men först något som jag redan visste innan och som de flesta läsarna av denhär bloggen säkert redan känner till: 5.6 % av Finlands invånare har svenska som modersmål. Varför säger jag det? För att oroväckande många svenskar tror att Marc Levengood talar svenska för att han lärde sig det när han flyttade till Sverige. Fel, fel, fel! I hans gamla hemstad Helsingfors talar idag 6.3 procent av befolkningen svenska. I Korsnäs i Österbotten är 96.6% svenskspråkiga.
Slut på predikan och det överlägsna leendet. Nu ska jag ägna mig åt majoritetsspråket i det här landet istället. Vad kan jag av det?
Inte alls mycket. Åbo heter Turku. Universitet heter yliopisto. Det gör att det är lätt att tro att Åbo universitet på finska heter Turku yliopisto, men så är icke fallet. Genitiv i finsk tappning gör att översättningen blir Turun yliopisto.
Yliopistonkatu= universitetsgatan. Katu= gata, tentie= väg och kuja= gränd. Det är bra att alla vägnamn står på två språk. Fort lär man sig på så vis vissa ord.
Det här tog slut fort. I och för sig kan jag några artighetsfraser också, men nu har bloggen blivit lång nog. Det regnar dessutom. Och jag är trött i mina fingrar, vilket säkerligen beror på att jag håller på att utveckla musarmar. Sen blir jag en muskropp. Och sen är det över.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Datorsalar utan plats till oss. Det tycker vi inte om. Lärare som inte är på sitt kontor när jag är där. Det tycker jag inte om.
Biblioteket är stängt för ombyggnad. Jag vill ha en bok. Antikvariatet mittemot institutionen kanske kan hjälpa till? Frågar efter skönlitteratur på svenska. Innehavaren skakar på huvudet. "Nej det finns inte". Hur kan det vara, undrar jag i mitt stilla sinne. Stället har ett svenskspråkigt universitet som granne, men har inga böcker på svenska.
Fan vad grinig och storsvensk jag är. Har hört att kulturchocken kommer efter tre månader i ett nytt land. Tre månader låter ungefär som den tid jag har varit här. Mina reaktioner kommer visst som vore dom ställda efter klocka. Och jag är mer grinig än jag borde vara. Det finns faktiskt ett universitetsbibliotek som inte är stängt. Med böcker på ärans och hjältarnas språk.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Men det är alltid någon som förändras. Ofta en nykterist som finner friheten i alkohol, alltid en tyst, vacker och obegriplig kärlekshistoria. Lyckliga slut som alla vill ha. Inget onödigt prat är normaltillståndet.
Härförleden satt en person från en före detta sovjetrepublik och åt lunch bredvid mig. Han sa: "Jag vill åka till Sverige. Jag har hört att människorna där är lättare att kommunicera med, att det är mer som i USA". Jag mumlade. Och tänkte att jag skulle se film. Det är en brist att jag måste se film för att förstå hur finnarna borde vara. För mina observationer överensstämmer inte med nämnde lunchkamrats.
Men tystnaden blir merochmer berättande, med en topp runt 1999;
Men kolla in denhär också:
Den som inte hör tystnadens vackra ekon i denna film är alldeles döv och fast i intet som ibland förväxlas med tystnad. Och jag tror att jag borde träffa och vara tyst tillsammans med dom som bor i dethär landet. Nästa gång jag åker hit.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
vi pa kataraistentie är usla, slöa och oförbätterliga, men nu ska vi snart träffa de fran hemifran och bli glada, druckna samt dränkta i böcker eller iallafall i information om böcker
men vi vet aldrig vad vi dränks i
jag har hört att det hittas lik efter biblioteksassistenter varje vecka i KBs källare
huga
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [9]
Vi ska till Tallinn imorgon. Får skjuts med bil till färjan som avgår från Helsingfors. 04.00 hämtas vi upp. Huga. Fast för er i Sverige blir det ju klockan 03.00. Hu.
Sen får jag veta att "Tallinn ju inte är Finland" (inte?) och att vi måste vara försiktiga med våra pass, pengar och dylikt för att de kan bli STULNA. Och så blev ida ett nervvrak. Jag kommer att bli rånmördad eller åtminstone utfattig utan pass så att jag är fast i Tallinn för all framtid och måste lära mig att bli ficktjuv själv så att jag inte dör av svält. Eller nåt. Varför ska de säga så?! Och varför säger de i sista sekunden att vi måste ta med en extra plånbok OCH ett paraply för att det regnar mycket? Mitt paraply är toktrasigt och ingen extra plånbok tog jag med mig heller. Jag får lyda min barndomsvän M:s råd och stoppa allt i bh:n. Då lär jag väl märka om nån försöker stjäla mina pengar. Hoppas jag. Man vet dock aldrig med dagens ficktjuvar. De kan ju vara jätteskickliga.
Ok, så jag får väl erkänna. Min personlighet äger lite nojiga tendenser. Fast majoriteten som läser detta sätter ju inte direkt kaffet i halsen av chock för det påståendet. Jag behöver bli serverad genomtänkta friserade lögner om att allt är fluff och rosa moln och helt lugnt och jättebra, annars går jag i taket och har utmålat min egen död innan dagen är slut.
Min käre rumskamrat är då inte bättre. Sökte några tröstande ord från honom och får veta att jag kanske kommer att bli nerslagen och allt möjligt också. Utöver rånmördandet. Bara för att jag inte tog med mig en extra plånbok till Finland.
Men vi får i alla fall äta på en spännande restaurang. Om jag lever tills dess. Fast det är klart jag gör. Ta i trä.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Nämen titta.
Den allra första. Åbo slipper inte undan heller. Det pågående regnet lär nog dock förstöra varje vinterälskares dröm. Åtminstone för en stund.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [5]
Vissa här tycker att det är märkligt att en svensk är den sämst klädde i Åbo, men det är så det förhåller sig. Jag går runt i mina sommarkläder i minusgraderna. Var ute en sväng igårkväll under de lysande stjärnorna. Det var asagobbakallt. Jag trodde att jag skulle dö. Eller iallafall få en lunginflammation och sen dö i sviterna av denna som den mycket gamle man jag är. Men jag överlevde.
Det enklaste för att frysandet inte ska upprepas igen vore förstås att köpa en vinterjacka och en tjock tröja. Det är bara det att det är så alldeles förbannat tradigt att shoppa. Jag gick runt i några affärer idag, men affärsbiträdena log sina vanliga hånfulla leenden mot den näpne gossen i sommarjackan, så jag gick ut igen. Antagligen satt deras kollegor i kafferummet, tittade på bilderna från övervakningskamerorna och skrattade rått åt min figur. En annan dag är säkert bättre att handla på.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Här blåser det också så man tror att världen håller på att gå under.
Nästan i alla fall.
Man slipper inte undan fast man bor i Finland.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
En film som tål att ses om och om igen.
A Tale Of Two Sisters.
Så det så.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]