Nu har vi sagt adjö till alla, packat ihop våra grejer och tittat ut genom fönstrena en sista gång. Bara evakueringen återstår. Sen blir det till att lägga till en nolla på alla priser, att sluta att fråga om de som jobbar i affärerna pratar svenska och att sluta begära en hög klöver genom att säga Iso risti, kiitos.

Hasses blogg

Jag var melankolisk igår och förrgår. Just som melankolin tog slut vid idags uppvaknande knäppte det till i ryggen istället. Så nu har jag ryggvärk. Intensiv sådan.

Helgen var tänkt att bestå av umgänge i en stuga i skärgården men jag backade ur. Behövde tid till mig själv. Läsa och se film och såntdär mysigt som man kan göra i sin ensamhet.

Ikväll såg jag en film som handlade om ett par filmare som skrev på ett manus. Deras tanke var att skriva om en ung läkare som bekämpar en epidemi men som i sina resor i stället för att bota sprider sjukdomen. Efterhand visar det sig att filmarna i filmen sprider en böldpestliknande sjukdom i verkligheten. I slutet blir en kvinna hysteriskt galen av sjukdomen och blod sprutar. 

Kultur i allmänhet och böcker i synnerhet ska ju vara så bra för kropp och själ. Det sägs att man blir en god och sund människa av att läsa. Jag kan slå vad om att min ryggvärk beror på att jag har legat och läst i min säng alldeles för många timmar på sistone. Sedan har jag dessutom suttit hängd över en datorskärm med ryggen böjd för att läsa sånt som bara finns på nätet. Det gör mig tydligen till ett fysiskt vrak.

Bara det vore skäl nog för att slänga alla böcker jag har, men det går inte. Likt alkoholistens goda hallucinationer med gyllene vodkaflaskor ser jag böcker i mina syner. Och jag måste skaffa något nytt att läsa när det gamla är slut. Och gärna en stor hög som jag aldrig någonsin kommer ha tid att läsa.

Efter att jag avslutat en bok känns den ibland som en besvärlig bakfylla som inte vill ge med sig. Jag sover gott, men dagtid förföljer intrigen mig fastän jag lämnat tillbaka till biblioteket. Filmer är mer lätthanterliga, men man vet ju aldrig. Jag hoppas iallafall att kvällens film inte ska göra samma intryck på mig som de två senaste romanerna jag har läst.

Härommånaden var jag på Åbo stadsbibliotek och lånade Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. Det tog en faslig tid att läsa ut den, trots att jag tyckte om den. Berättelsen utspelar sig bland prostituerade, bögar, flator och knarkare som ibland har författarambitioner. Åtminstone författarjaget har drömmar om att bli utgiven. Min kombo läste vid ett tillfälle några rader ur boken och benämnde därefter författaren "Snuskbirgitta" och sa till mig att jag int skulle läsa sånt. Jag kunde visst få "konstiga idéer" av dylik litteratur. Jag tänkte att hon ändå inte vet något om mina tankar och läste lugnt vidare.

Efter Snuskbirgitta gav jag mig på Mare Kandre. Jag visste inte riktigt vilken bok jag skulle börja med, men efter en snabb blick i bibliotekskatalogen såg jag att hon skrivit något som hette Djävulen och Gud. Jag började läsa och gillade verkligen texten; en versliknande berättelse om existentiella problem. Djävulen framställdes som en kontaktsökande stackare och Gud som en ignorant illbatting. Kombon tyckte dock att jag borde ha valt en annan berättelse även denna gång. Vet inte varför, men kanske verkade boken ha potential att framkalla mardrömmar. Ha! Jag har aldrig mardrömmar!

det är tidig morgon, tror jag   jag är i ett rum med idel bekanta ansikten   försöker hitta något; rotar runt i en byrå   finns inget att hitta i lådan   alla kvinnor försvann in i badrummet   knackar på för att fråga om de kan hjälpa mig att leta   dörren öppnas men stängs fort igen   går ut i rummet bredvid   där står Djävulen och hans syster   han ser ut som en gris med människoansikte och horn   han står på två ben   jag och Djävulen och hans syster börjar resonera om något, men plötsligt, när systern pratar, börjar Djävulen göra sexuella närmanden   hon protesterar och säger att hon inte vill, han säger att han måste få utnyttja sin sexualitet 

En del har jag lärt sedan jag kom hit. Men först något som jag redan visste innan och som de flesta läsarna av denhär bloggen säkert redan känner till: 5.6 % av Finlands invånare har svenska som modersmål. Varför säger jag det? För att oroväckande många svenskar tror att Marc Levengood talar svenska för att han lärde sig det när han flyttade till Sverige. Fel, fel, fel! I hans gamla hemstad Helsingfors talar idag 6.3 procent av befolkningen svenska. I Korsnäs i Österbotten är 96.6% svenskspråkiga.

Slut på predikan och det överlägsna leendet. Nu ska jag ägna mig åt majoritetsspråket i det här landet istället. Vad kan jag av det?

Inte alls mycket. Åbo heter Turku. Universitet heter yliopisto. Det gör att det är lätt att tro att Åbo universitet på finska heter Turku yliopisto, men så är icke fallet. Genitiv i finsk tappning gör att översättningen blir Turun yliopisto.

Yliopistonkatu= universitetsgatan.  Katu= gata, tentie= väg och kuja= gränd. Det är bra att alla vägnamn står på två språk. Fort lär man sig på så vis vissa ord.

Det här tog slut fort. I och för sig kan jag några artighetsfraser också, men nu har bloggen blivit lång nog. Det regnar dessutom. Och jag är trött i mina fingrar, vilket säkerligen beror på att jag håller på att utveckla musarmar. Sen blir jag en muskropp. Och sen är det över.

Datorsalar utan plats till oss. Det tycker vi inte om. Lärare som inte är på sitt kontor när jag är där. Det tycker jag inte om.

Biblioteket är stängt för ombyggnad. Jag vill ha en bok. Antikvariatet mittemot institutionen kanske kan hjälpa till? Frågar efter skönlitteratur på svenska. Innehavaren skakar på huvudet. "Nej det finns inte". Hur kan det vara, undrar jag i mitt stilla sinne. Stället har ett svenskspråkigt universitet som granne, men har inga böcker på svenska.

Fan vad grinig och storsvensk jag är. Har hört att kulturchocken kommer efter tre månader i ett nytt land. Tre månader låter ungefär som den tid jag har varit här. Mina reaktioner kommer visst som vore dom ställda efter klocka. Och jag är mer grinig än jag borde vara. Det finns faktiskt ett universitetsbibliotek som inte är stängt. Med böcker på ärans och hjältarnas språk.