Men det är alltid någon som förändras. Ofta en nykterist som finner friheten i alkohol, alltid en tyst, vacker och obegriplig kärlekshistoria. Lyckliga slut som alla vill ha. Inget onödigt prat är normaltillståndet.
Härförleden satt en person från en före detta sovjetrepublik och åt lunch bredvid mig. Han sa: "Jag vill åka till Sverige. Jag har hört att människorna där är lättare att kommunicera med, att det är mer som i USA". Jag mumlade. Och tänkte att jag skulle se film. Det är en brist att jag måste se film för att förstå hur finnarna borde vara. För mina observationer överensstämmer inte med nämnde lunchkamrats.
Men tystnaden blir merochmer berättande, med en topp runt 1999;
Men kolla in denhär också:
Den som inte hör tystnadens vackra ekon i denna film är alldeles döv och fast i intet som ibland förväxlas med tystnad. Och jag tror att jag borde träffa och vara tyst tillsammans med dom som bor i dethär landet. Nästa gång jag åker hit.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]