Jag rullar runt bland bloggar på bloggportalen. 

Och jag fattar nästan ingenting.

Jag känner i alla fall igen Tjuvlyssnat.

Två av de toppnoterade bloggarna menar att de är Sveriges största blogg. Jag tror att vi ska börja hävda det samma - kanske självuppfyllande? Stor - större - störst.

Vi är Sveriges jättestörsta blogg!, så nu var det hävdat och klart.

*frekvens och innehåll kan väl inte spela någon roll?*

(g, som väntar och ser)

Maken frågar: Har du skrivit nå´t?

Och vips så hade hon det.

(g, som skriver utan tanke och plan)

Idag gled en kollegas död in mellan A4:a-arken och kaffekopparna. 

Och ett år utan ett litet hjärta har passerat.

Döden kan vara lila, mjuk och kall.

Döden kan ha torkat blod på läpparna och lukta sjukhus.

Döden lämnar tomheter efter sig.

(g, som längtar dig)

Ibland vaknar jag på helt fel sida och världen känns inte alls kul. Idag är en sådan dag.

Hej, hopp och skutt.

(g, som är less på kartongvärlden och folk som inte tänker rösta – demokrati är ett bräckligt system – ta för *** ert ansvar och sköt era skyldigheter!)

... rent subjektivt... ifall det inte framgår av övrig omgivning...

1. Jag besöker regelbundet tre bloggar, en av dessa tre är vår egen blogg. En annan av dessa tre har idag valt att lägga ned. Jag vill bara att bloggaren bestämmer sig för att lägga upp igen.

2. Jag hittade precis ett markerat textstycke i en diktsamling. Det är sådant jag tycker om att fundera kring. Varför valdes stycket ut? Två av de fyra raderna lyder: "Äntligen är vi framme. Här finns skönheten, värmen, den stiliga solen och stillheten".

3. snart börjar "mia och klara".

(g)

det har visst letat sig in reklam mitt i bloggandet. hm. jag som precis tröttnat rejält på mossig reklam. Nog är det 2009?

(g, som funderar på utbud och efterfrågan)

Idag ringde en kompis från förr. Det är i och för sig kanske inte mer än ett och ett halvt år sedan vi sågs, men under en tidigare period umgicks vi nästan dagligen. Och nu kom kompisen på att vi inte hörts av på ett bra tag. Nog viktigt det där, att inte glömma höra av sig. Men å andra sidan verkar jag ju ha haft lyckan med att fånga självgående vänskaper, som även efter lång tid utan besök ändå hör av sig.

Efter telefonsamtalet kom också en annan vän, från gymnasietiden, på livs levande besök. Och vi kunde konstatera att vår vänskap alltid tycks ta vid där den senast möttes. Vissa vänskaper rinner inte alls ut i sanden, utan fortsätter tuffa på och känns helt bekväma i sin enkelhet. Man kan ju just undra vad skillnaden egentligen ligger i?

Dagen bjöd också på insikten om att man även kan dammsuga efter att gästerna åkt.

(g, som gläds vänskaper)

Blev inspirerad av maria och beställde lite bilder på Crimson. En dag ska vi också ha en vägg. Vi har nämligen en hel kasse med fina ramar i en garderob. För övrigt samma garderob som a inte får öppna just nu, för jag har redan börjat med min julklappshandel. Och även samma garderob som a kallar presentgarderoben. Jo, vi har en garderob för presenter. Det har vi ju plats för i vårt rymliga boende.

Har väntat på fototräff med P. Jag trodde nästan vi hade en hösttradition, men istället ger hon sig av på trollkarlsträffar *hmpf*

Sen var det ju julen också. Varför är det så långt till norr?

Och måste ju också buga för svärföräldrarnas 36 år. Inte dåligt det inte. (Och nej ni skapar ingen förvirring, för den har vi redan :) 

Grattis Pinglan också - Hoppas ni alla mår gott!

(g)

Hur bör man reagera när två kollegor viskar och sedan blir alldeles tysta när man sätter sig ned vid dem på lunchen? Är väl inte helt egocentrerad (bara halvt) och förstår att de nog pratade om sådant som inte var ämnat för mina öron, men liiite smidighet vore kanske att önska....

Annars har chefen frågat vad jag har för planer med mitt liv. hm. Föda massa barn och vara barnledig, sedan vab:a resten av mitt yrkesverksamma liv, kanske?

Har även fått uppleva textförälskelse i veckan, ganska ovanligt och helt underbart!

(g)

I helgen gjorde vi slag i saken och fixade lite mer säng. 120-förälskelsen är numer över och vi har trätt in i en helt annan relationsfas. Fasen där man gärna slipper sovbalansera på kant, där man även kan välja om man vill sova på mage eller rygg.

(g)

All lycka till helgens vackraste brudpar!

(g,a o j tackar för finaste festen)

Tänk att det är så spännande att följa Idol. Det härligaste är nästan de som vågar sig dit utan att egentligen ha så mycket att komma med. Hur tänker och vågar de? Fantastiskt! En annan som verkar fantastisk är Lars.

(g, som följer fotbollsfruns exempel och hurrar med i hyllningskören)

Dagens sovmorgon blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Sonen började redan vid fem att visa på uppstigningstendenser och när sedan a gav sig av var det, enligt sonen, dags att stiga upp.

Egentligen har jag väl inga större problem med att stiga upp tidigt. Det är pendlingen på två timmar enkel väg som är det stora berget.

Som en kollega sa, när vi tillsammans iakttog ett annat yrke: "g du betänker väl detta, att man kan leva så här. Du som har hela livet framför dig."

Jo, nog tänker jag alltid. På livsvalen. De som redan är gjorda och de som komma skall. Och kanske också på kollegors olevda drömmar?

(g)

Med begynnande huvudvärk och en hög måsten ser jag snart slutet på en pissvecka. En pissvecka som ändå haft en viss charm. Ett charmskikt som skymtar under täcklagret av stress.

Var med om något helknas och jag skäms, men skrattar nog lite i smyg, åt mig själv och min förmåga att klampa rejält i fel klaver.

Och ingen träning blir det. Sunt. Det är hållbar utveckling det. Fånga dagen. Lev som du lär.

Jag blir en elak människa när jag inte hinner andas. Det är inte ett dugg vackert.

Men imorgon var det väl en annan dag?

(g, som söker klokhet hos en av poeterna)

Och vi fortsätter att titta på boende. Stort, litet, tvåfamiljshus, bostadsrätter, hyresrätter, långt borta och nära.

Men det är väl som min far brukar säga, att den där "sjukan" aldrig försvinner, vilket borde betyda att varje dröm som uppfylls genast ersätts av en ny.

Idag mötte jag en bekant på en av visningarna. Vad säger man egentligen då?

"Det här är vårt hus". Nej, det säger man inte.

"Vad tänker ni bjuda? Alternativt: Hur mycket pengar har ni?". Nej, det säger man inte.

"Hej, är ni också på visning?"

Ja, något sådant genomtänkt sa jag.

(g)