Jag fick order att genast stänga av min mobil och kontakta återförsäljaren. Allvarligt fel.

Ja, det är väl så att mobiler också behöver semester.

Till dess att jag orkat masa mig till storstan får det vara mobiltystnad. Hur ska det nu gå med alla mms?

(g, som hittar andra kommunikationsmedel)

tänk så mycket bra grejor det finns i omlopp: hurra för second hand! Idag har sonen stoltserat i sin fars gamla sjuttiotalsbrallor och i helgen har vi sålt en sak och lämnat flera saker till återvinning.

(g, som tycker om brukade ting)

Igår inträffade två händelser som gjorde mig besviken. Den ena handlade om människor som fegt smet sin väg och den andra handlade om en människa som utifrån sitt perspektiv uttryckte en åsikt om en annan människa. En åsikt som egentligen nog var någon slags omtänksamhet men som jag såg som en nedvärdering av människan som åsikten gällde.

Mest intressant, för egot, är väl kanske varför jag ägnar tankekraft och till och med ett inlägg åt detta...

(g, som funderar vidare på människor och relationerna till dem)

Jag blir glad när människor som syns också tänker: http://blogg.aftonbladet.se/7148/perma/1130254

Heja miljön och fotbollsfrun!

(g med handen full av pekpinnar!)

Igår iakttog jag en händelse som jag idag tänker på. Jag var inne i videobutiken en kort sväng och skulle precis betala när kassörskan (fast det var en man) ropar tillbaka en annan kund:

- vad har du där i bakfickan?

Kunden (spelar) oförstående:

- eh... min plånbok.

Kassörskan går runt och kollar kundens högra bakficka, säger sen ok och släpper iväg kunden. Där står jag och iakttar hela händelsen, medan en liten fundering gror: varför sa kunden inget om läskburken som stack upp i vänstra bakfickan? Och varför upptäckte inte kassörskan den? Under en sekund tänker jag kommentera burken, men tänker sedan att jag ju faktiskt inte vet vad det hela handlar om.

Civilkurage? Nej, inte något vidare.

(g)

Intressanta tystnader på arbetet fortsätter. Häromdagen var det dags igen. Jag ser några kollegor genom en glasdörr och hör den ena säga: -Ja, nu kommer hon. Sen tystnar de.

Nä, inte talas det om mig.

Inte känner jag mig utpekad.

Och inte har jag hört något tisslande om kalas... vilket inte är så konstigt då jag ju inte ens fyller år.

(g, som på allvar funderar på att kolla sina nojor nästa gång: - Ursäkta men talar ni om mig?)

Ett klick för skogen behöver sponsorer, så om du har en slant över och vill göra något gott för vår vackra natur - ta chansen!

(g)

Ett upprop riktat till "unga män i södra Sverige" månne vara en grov generalisering, men med risk att själv visa prov på intolerans ger jag mig här in i fördomarnas rike...

Enligt DN, pappersupplagan (måndagen den 16 juni 2008), har nu Sverigedemokraterna ett väljarstöd på fyra procent. Anna-Lena Lodenius tror att Sverigedemokraterna tar en plats i riksdagen vid nästa val. Hon säger:

Sverigedemokraterna har ändrat sin image genom ett arbete som pågått i många år. De har dock inte ändrat sin politik utan tycker samma sak som tidigare och har visat att man inte måste vara ett nazistparti för att ha de här åsikterna. (DN 16/6-08, s.10)

Det tål att upprepas: "de har dock inte ändrat sin politik" (!). Sverigedemokraternas politik kan alltså fortfarande likaställas med främlingsfientlighet och intolerans.

Enligt Sveriges radio är det just unga män i södra Sverige som är Sverigedemokraternas starkast växande målgrupp och jag frågar mig hur det blev så fel? Vad är det dessa unga män saknar som gör att de behöver samla sig kring främlingsfientligheten?

Kanske är det avsaknad av vatten, mat och boende (vad är det media inte rapporterar kring bristerna i södra Sverige)? Kanske är det känslan av att någon okänd, utifrån, får mer? Kansker är det mest sannolikt okunskap.

(g, som önskar att intolerans kunde ha samma debattyngd i bloggvärlden som FRA-lagen.)

Hittar en länk på en annan blogg om sjukvård och asyl. Har inte läst lagförslaget men blir illa berörd av artikeln.

Förstår inte politiken i landet, där det är viktigt med en tidning som både är glamorös, trendig och miljömedveten.

Jag blir provocerad av glamour och skillnaden mellan människa och människa.

(g)

- Frisk luft smakar gott för både stora och små.

- I mörkret blir alla katter grå - "det är långt mellan gårdarna" - Bär reflex!

[Och psst ... ni som kör bil och inte stannar vid övergångsställen fast det står en julgranspyntad människa i reflexväst och med dinglande reflexer - SKÄMS på er! Särskilt om den människan råkar stå där med en barnvagn!!]

- Gårdagens Dexter lovar gott! *huu så läskigt!*

(g - som funderar överraskningar och påsk)

Kan nog vara en engångsföreteelse, men idag får jag allt länka till aftonbladet, när de skriver:

"Över hela världen sprids nu budskapet: 'Wear a red shirt on friday, invite all of your friends' (Bär en röd tröja på fredag, bjud in alla dina vänner). Rött som färgen på munkarnas kläder. Rött för att stödja deras kamp mot förtryck och för demokrati i landet som styrs med hjärnhand av militärjuntan."

(g - som åtminstone bär en rosa halsduk)

Visst är det 2007 nu?

... blir som lite osäker, när budgeten kommer nedimpande i huvudet och skottar vägen för de som redan har och när det talas om försämringar av a-kassan och jämställdhetsbonus. Och när nyheterna fortfarande kan se ut såhär:

"Morot till pappa
I dag är det oftast ekonomiskt mer fördelaktigt att mamman stannar hemma, eftersom hon tjänar mindre. Genom en skatterabatt på 3 000 kronor till den som tjänar minst skapas en morot för papporna. (Källa här)"

(g - som, än så länge, arbetar och betalar skatt och inte känner sig som den där fuskaren och systemutnyttjaren som den borgerliga alliansen verkar ha fått nos på....)

... eller åtminstone inte det folk som Åkesson och Söder talar om...

Igår mötte jag en utländsk kvinna vars kusin blivit bortförd och sedan inte setts av på sex månader.

En annan kvinna tog hand om sin sjuka mor och man, medan hon försökte få studier och jobb att gå ihop sig. Hon hade också sex barn och var nu glad att hon hittat ett hål vid lunchen där hon kunde gå hem och laga mat åt familjen.

(Nog med patos-argument)

Sedan läste jag på blaskpressens debattsida att det inte är konstigt att Sverigedemokrater blir invalda vid kommunvalen. Jag förstår inte vilken slags människor man har mött för att ha sverigedemokratåsikter eller om man överhuvudtaget mött en "främling" någon gång? Eller testat att vara "främling" själv?

Det är klart att det finns människor av alla sorter inom alla världsdelar ("man kan inte tycka om alla"), men någonstans måste ju också en insikt om människovärde finnas?

De flesta har det ganska så bra här i Svedala. Vi har trygghetssystem, som i och för sig verkar vara i gungning, men som ändå ger en viss trygghet vid jämförelse.

Jag kan sträcka mig till att hålla med om demokratiproblemet i debattartikeln som citeras nedan, men jag sällar mig inte till det "förtryckta folklagren"!

"En kursändring som vitaliserar demokratin genom att bejaka nya opinionsyttringar från folklagren i stället för att förtrycka dem" (citat hämtat från en debattartikel skriven av Jimmie Åkesson och Björn Söder)

(g - som föreslår att fler engagerar sig i föreningar och folkbildning!)

Ibland känner jag mig förminskad av människor omkring mig.

Idag var det en tvär man (min helt egoistiska och förminskande mening) i kollektivtrafikens tjänst som verkade ha bestämt sig att jag var en odåga. Något som resulterade i att han först stängde en bussdörr två sekunder för att ta av sig en jacka, när jag var den ende som stod utanför och väntade på att få stiga på (här kan jag i och för sig förstå honom eftersom det är många som nästan rusar ned de stackars chaufförerna så fort de öppnar dörren, men till saken hör att jag ofta försöker att vänta tills de har satt sig till rätta innan jag på något vis försöker ta mig in i bussen. Vilket i och för sig är svårt för just denne busschaufför att veta...)

Nå. bussfärden startades så med en passagerare (något som i mitt tycke också ökade absurditeten i mannens handlingar) och vi åkte genom de små byarna på väg till min destination. Något före min hållplats plingar jag på knappen och ögonen ramlar över "utgång bak"-skylten. Och i detta ögonblick tänker jag faktiskt att jag ska försöka att vara så osynlig som möjligt och inte irritera denna människa mer idag, så jag smyger i god tid upp och ställer mig redo för avstigning (här känner jag mig faktiskt också lite godhjärtad, så där sliskigt självgod). Men när bussen stannar öppnar inte mannen bakdörren (kom ihåg att jag är den enda på bussen och att jag har plingat och även stått upp ett tag) utan jag får gå fram för att stiga av, där möts jag av två påstigande vilket gör att jag får vänta till dess att de stigit in och då försöker jag påpeka till chauffören att jag bara följde anvisningarna om att stiga av bak i bussen (här försöker jag kanske också urskulda mig till de påstigande resenärerna). Mannen ignorerar mig och låtsas inte som om att han hör mig (vilket för mig är höjden av härskarteknik). Jag stiger av och känner mig vid det här laget ganska arg och illa till mods.

Vad förtäljer då denna lilla historia?

kanske är det så att min tolkning av verkligheten är skev?

Kanske är det så att jag ägnar för mycket tid åt att reflektera över mitt och andra människors beteende? 

kanske är det så att vi människor ganska ofta missförstår varandra och att vi sedan inte vet om att vi påverkat en människas humör så till den grad att denna människa måste skriva något om händelsen (och händelsens påverkan på humöret) i sin blogg.

Kanske är det så att jag ganska ofta går in i mitt barnjag?

(g - som visst inte alls har någon skriv- eller tänkkramp)

Många bäckar små kanske bildar en hel å?

Gå in på miljosms och rösta du med!

(g)