"Hon är smart... Och så är hon smal också."

(g)

Ur det underbara vardagslivet idag:

"ja men vi säger inte det här till de andra... de kommer ju ändå inte få veta". Två damer med chokladkaka i handen på stan.

"... Barca gjorde 2-0...", förbigående ungdomar.

"...en medfödd men ej ärftlig sjukdom". TV4-nyheterna om Westlings njurtransplantation.

(g, som tjyvlyssnar)

- De va roligt med Mowgli och J-O! Var sonens förmodade ord imorse när han själv sprang ut till vardagsrummet.

Annars är det mest "neej", "bajs" eller kanske "majs"(?) och "bebis" som är favoritbubblarna på ordlistan. Vi får heller inte glömma "Boppa", vilket vi översätter med bada.

Vad vi kunde se fanns varken Mowgli eller J-O Waldner i vårt vardagsrum när vi orkade oss ur sängen, men fantasi är ju alltid bra - vare sig det handlar om sonens kompisutbud eller föräldrarnas språktolkningar.

(g)

Min son ska ut och åka tåg. Jo, mamma ska också med - åtminstone i samma vagn. Det välkända tågbolaget placerade en ettåring på helt annan plats än modern... ska bli intressant att se vad sällskapet har för reaktion på ettåring-på-drift? Ja, för jag kan ju allitd skylla på bolaget när jag sitter där i godan ro och läser min bok :)

(g, som inte riktigt accepterar Jack Bauers återkomst *suck*)

Efter nästan ett halvt års tystnad hör hon av sig igen. Grannen. (Sist vi samspråkade blev mötet rätt absurt och jag känner väl inget större förtroende för hennes välvilja). Det är något med ryggen, och mannens tjänster efterfrågas. Sedan förklarar hon tillståndet och jag försöker komma med förslaget: vårdcentral. Förslaget går inte hem, för visst är mannen ändå utbildad inom sitt område [... och jo det stämmer ju...]. Och hon har ju privata pengar.

Ja, det var ju det jag var ute efter. Hennes pengar.

Jag ber henne återkomma för att ta diskussionen med rätt person. Men vad jag vet så driver inte maken något privat massageinstitut.

Eller jo förresten, ett helt privat har han nog vid sidan om... med endast en lycklig icke-betalande kund :)

(g, som åtminstone har något att skriva om i bloggen tack vara en grannes krämpor)

Vad sägs om en ny delikatess? Bananskal direkt från soptunnan kanske? Det är sådant vår son mumsar på när han får tillfälle. Såg i ögonvrån att han mumsade på något och trodde givetvis att det var brödbiten jag gett honom sekunderna (jag lovar!) innan... men nej, det var mumsigt kaffesumpsbestrött bananskal. Mmm.

(g, som är en god och uppmärksam mor)

hittar ett blandband med texten:

"blandband med konstig musik, måste vara från P."

*det var tider det, när blandbanden var det finaste man kunde få*

(g, som drömmer sig bort och tråkstädar)

På tåg möter vi nästan alltid roliga individer. Denna gång var det en liten man som talade om för oss att man bör krypa på golvet om det brinner och att när man är fyra då är man stor, ja helt vuxen. Den lille mannen lärde vår lille gubbe att vinka och hjälp vad svårt det är att sitta still mer än 30 minuter.

Jag fick också frågan om jag kom från samma land som den lille mannen.

-  Ja, det vet jag inte, sa jag och undrade följdaktligen vilket hans land var.

- Östersund, svarade den lille mannen.

(g - annars allt gott, om än lite julerunt och slött :)

Det är inte var dag man blir inbjuden till kalas. Än ovanligare är det kanske att bli inbjuden till kalas av någon helt okänd, på ett tåg en eftermiddag i Sverige.

(g, som inte ska på kalas men väl adventsfika)

jag blev tvungen att skriva lite. bara sådär. för att händerna på mina axlar kanske stannar kvar om jag skriver något så pass intressant så att han med händerna måste se vad nästa ord blir. men jag undrar hur länge han går på det... särskilt när jag skriver om händelsen. Han tappar intresset, säger han.

Jag hoppar en rad. Kan ju alltid berätta det där jätteroliga som hände ... hur länge kan jag uppehålla honom nu... eller om jag skriver lite om fotbollen... äh, vem lurar jag? Känner att händerna börjar ge upp, eller nu tog de tag igen. Kanske var det det här som var den rätta medicinen?

Å, typiskt. Sonen arbetar mot mig också. Borde han inte sova förresten? Nu har jag två varma lakan på axlarna, eller där tog det fart igen. nypor ovanför... vilken muskel det nu kan vara.

nu är jag till och med uttråkad själv.

Och där slår sonen i skrivbordet och händerna som hunnit till mina öron försvinner snabbt.

paus

om man ska skriva med en liten kompis i knät bör man inte ha andra saker på sitt skrivbord, särsk ilyti  rn kamera. oc   dl aikulöa'uuuu k

(g - mental note: en delvis fungerande metod)

Nä, det blev inte latin utan tyska. Sonen har nu mer ingående börjat välja litteratur i bokhyllan och det vi oftast finner honom med är tyskböcker. Häromdagen hittade jag honom också med en bok om motorik på engelska. Han hade klättrat upp i läderfåtöljen och satt där förnöjt med boken upp och ned.

Mamman har också kommit igång med bokläsandet, eller hörandet i alla fall. Lånade ljudbok på bibliotket. Perfekt sätt att fördriva pendlingstid med.

(g)

Vår son har nu en ärvd-lånad pyjamas som är vit, fluffig och något för stor. Så där för stor, att han på morgonen knappt hittar ut med sina armar och ben. Imorse när han nästan inte hunnit vakna satte han sig upp i sängen, pekade och sa: - dhy; i sin fina, för stora sovdress med ena armen intrasslad.

Det är då jag exploderar av kärlek.

(g, som måste gå med i J:s fanclub. P du har nu konkurrens!)

Jag har ett signerat idolfoto av Roland Cedermark som hänger på en anslagstavla här hemma. Det är Rolands vita leende som kan få Mr Bister att stråla. Varje gång han brister ut i ett förnöjsamt Ah eller He, vid datorn, förstår jag att det är Roland som kommit in i sonens synfält.

(g, som undrar om Roland vet vilken glädjemaskin han är?)

- "... hon är nog den mest akademiska jag känner... men hon e alltså inte... hon är från Växjö."

Vem är den mest akademiska du känner?

(g, som älskar att tjuvlyssna)

Hittade den här skojiga artikeln i en lokaltidning. Speciellt kul att dom även av en slump hade med en äkta rasta-jamaican som expert! http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4015912

(a)