Vännen ringer och säger att det nu är nästan fyra månader sedan vi sågs. Vännen tycker att det nog kanske är dags för en träff.

Jag tänker att det är fint med vänner som ringer och påminner när det är dags.

(g)

Idag har vi upplevt ett kalas som lär gå till historien. Inte nog med att det var J:s första kalas, utan det måste också ha varit det snabbaste och tokigaste kalaset på länge. Jag har då inte varit på så många kalas där hälften av gästerna står utomhus och kalasar genom fönstret.

J hittade också genast nya kompisar. En väldigt viktig ingrediens på kalas.

Vi hade också världens snällaste födelsedagsbarn till värdinna, som så klart tänkt på alla. J fick festa loss på en kompott av äpple, päron och yoghurt, medan andra (med lite fler tänder) fick varma mackor och mumsig chokladkaka.

Fantalariskt!

*TacK P för en höjdpunkt i höstmörkret*

(g, som är alldeles kalaslycklig)

Det är tur att man har en vän som är som google eller som ett bibliotek. Vi funderade i helgen på en speldosemelodi. Det gissades på Clintanfilmer, deckare, franska sångare och danska serier - men det var inte förrän jag kontaktade vännen med den rosa gräsmattan som vi fick ordning på eländet.

Sonens blå speldosa spelar nämligen en melodi från "Love story". Detta lyckades vännen lista ut efter att hon i sin tur kontaktat en vän, som också hittade denna sköna version av låten med Shirley Bassey.

(g, som tacKar P)

Ungefärlig kommentar från fotande P till mamman och pappan om lilla J:

- Kan han inte sträcka på sig, le och titta hit?

*hm* J är inte ens två månader ännu... Kanske kan han stå på händer och översätta något till grekiska när han ändå håller på?

(g - som tackar och bockar för tiden, besöket och bloggupplägget)

Ibland kanske en vän hälsar på och kanske har vännen precis köpt ett par nya skor. Vännen kanske inte tycker att den gamla jackan passar till de nya skorna och ger sig kanske därför av på jakt i staden efter en ny jacka.

Inte vilken jacka som helst. Den ska vara svart och gärna ha huva. Snyggast vore nog skinnjacka, men ack så kallt i november.

Och kanske hittar vännen en jacka på rea som passar alla kriterier.

Kanske kommer vännen sedan på att jackan nog är en slags seglarjacka och kanske måste nu vännen köpa segelbåt? Kanske måste en vän också bo vid havet, om nu en vän köper en segelbåt...

(g - som först idag insett komplexiteten i valet av skor)

Vänner är bra att ha, särskilt de som bor mindre än tjugo mil bort.

Sådana bör därför varligt vårdas.

Till exempel kan man ju samla på små grejor, helst i medaljongpåse, och ge dessa till speciella vänner en dag.

Hipp, hurra, för vännen med gräsmatta idag!

*goakram*

(g - som annars ser fram emot nästa helg och norrinvationen!)

Jag somnade på soffan och vaknade tre gånger av mina egna snarkningar.

En gång sa någon till mig att jag inte kunde förvänta mig ballonger och fanfarer varje dag.

Idag är kanske en sådan dag?

(g - som egentligen måste jobba lite före sängdags, men som istället somnar på soffan)

"ja har beige pansjofilt över benen. Å en odrucken fetacola m toavarning.

Jag tänkte skriva en bok imorgon."

(22 Juli 2007, 19:50, Från P.)

När hon minst anar det slår jag till och presenterar ytterligare meddelanden:

"Ja, om inte polisens hundfångare tar mig. D är bestämt lockigt hårväder. Jag ser ut som 80-talet." (P, 23 april 2007, kl: 13:41)

"Hittade just bilden på dig i öronpetarskägg. Snyckt!" (P, 23 april 2007, kl: 20:39)

"Det var värst! Vi som skulle åka route 66, men nu har m.r. ställt till det. Vi kanske kan åka E4:an istället..." (P, 6 april 2007, kl: 08:04)

Förutom dessa meddelanden har jag också fått två påringningar från gräsmatteförsäljaren, som hävdar att jag måste hämta ut den gräsmatta som jag beställt.

(g)

"Jag bakar kladdkaka med blåbär i.

Vet inte om det passar, men folk på jobbet äter nästan vad som helst"

(Sent: Monday, March 19, 2007 11:13:36 AM)

(g)

"Hitler in my heart har skum titel, men låten är bra"

(12 mars 2007,  19.09, Från P.)

 

"Fast du din snaggelpadda"

(11 mars 2007, 10:44, Från P.)

 

"Katt är skoj. Murre vägde tio kilo som mest, han var bondkatt."

(4 Jan. 2007, 20:57, Från P.)

(g - som väntar på fler roligheter)

Kiefer Sutherland har (likt Git Persson) följt mig genom livet.

Tror att min första Kiefer-upplevelse kom med filmen "Stand by me" och sedan dess har han dykt upp i mitt liv med jämna mellanrum.

Det finns till exempel en gemensam länk mellan a och vännen med den rosa gräsmattan.

Första gången (eller nja, egentligen inte första... men låt gå för berättandets skull) jag mötte vännen med den rosa gräsmattan, intervjuade jag henne. Och vem dyker då upp som gammal idol, om inte Kiefer i The Lost boys.

Några år passerar och a kommer in i mitt liv, med en seriös "24"-problematik i bagaget.Gissa om jag blir glad varje gång serien tar säsongspaus...

Och för någon dag sedan dyker det upp en skäggig man i rutan igen. *bah*

Det är inte Brolin som stjäl min man.

Det är Kiefer.

(g)

"Ljus i novembermörkret 2006" anlände idag i ett vitt igentejpat kuvert med Carolina-frimärken.

90 minuters blandband.

Nej, det växer jag aldrig ifrån!

Tack, P!

Du värmer i novembermörkret!

(g - som just idag [denna månad, detta år?!] behöver allt det ljus som kan inbringas)

Jag har fortfarande en vän kvar som ibland ägnar sig åt att skicka snigelpost.

Papperspost värmer på ett annat sätt än elektronisk dito.

Jag sitter nästan bara och väntar, för snart är det måndag.

En ny postdag.

(g - som funderar på att lyfta luren och gratulera fadern)