Ämnet vi fick från Rullen i denna omgång av Blogstafetten var:

"Vilken känd svensk person skulle du samåka med till jobbet en morgon, om du vann ett pris där du fick välja sådant resesällskap? Och hur tror du att resan och samtalet skulle utveckla sig?"

Mitt resesällskap får gärna vara en helt vanlig människa, men om jag så vann denna tävling där resesällskapet var en valfri kändis skulle jag nog ha svårt att välja mellan Sissela Kyle, Unni Drougge, Carolina Gynning och Magnus Betnér. Som i min resesällskapstävling var de givna finalisterna. Till sist skulle jag nog välja Sissela för att hon är aktuell med ”Dina dagar är räknade”, men framför allt för att hon verkar ha levt så mycket och ha massor av intressanta och roliga anekdoter att berätta.

Jag skulle nog inte alls inleda samtalet med att berätta att jag jämt lyssnade på spanarna på radio när jag var yngre och att jag sen började följa parlamentet. Utan istället, där på tåget, skulle vi nog börja prata om livet och vikten av humor. Då jag här inte hunnit göra någon större efterforskning i Sisselas intressesfär, förlitar jag mig till min magkänsla och ett svagt minne av att hon för något år sedan bestämde sig för att springa maraton – bara så där. Efter några timmars resandet kanske vi skulle landa i Göteborg och Sissela kunde ta med mig på Liseberg och där kunde jag kanske hinna med en karusell innan jag blev åksjuk och sedan kunde jag ju stå och heja på när Sissela snurrade vidare in i sommarnatten.

(g)

Ämnet som vi skickar vidare till SANDRA lyder:

Fem handfasta råd till en ledsen pedagog - om hur du peppar en pedagog som nästan tappat hoppet om att kunna hjälpa ungdom med ena foten på glid.

Vi har fått vårt ämne i Blogstafetten från Rullen. Ämnet lyder:

"Vilken känd svensk person skulle du samåka med till jobbet en morgon, om du vann ett pris där du fick välja sådant resesällskap? Och hur tror du att resan och samtalet skulle utveckla sig?"

Hmm. Tål att fundera på. Häronmdagen hade jag en otroligt trevlig dam som resesällskap, men hon var inte ett dugg känd vad jag vet.

(g, som fortsätter att fundera till imorgon och som även hoppas att a ska känna sig blogstafettsmanad :)

Hittade en härlig kommentar på Bloggstafetten:

"Har man ingenting att skriva om så tycker jag att man ska lägga ner bloggen. “Bloggstafett” är en konstlad historia som inte ger någonting. Är man så fantasilös så är det tragiskt. Comment by Anno — August 4, 2008 @ 10:02 pm"

Ja, bloggosfären är för skön ibland.

(g, som faktiskt fick något att skriva om....)

Det är snart dags för Bloggstafetten igen och fortfarande verkar det finnas platser kvar... Alltid lika intressant att se vilka ämnen som dyker upp :)

(g)

"De senaste veckorna/månaderna / åren så har media rapporterat om det ökade våldet mot barn både i Sverige och utlandet. Barnen i Arboga blev mördade av troligen ett svartsjukt ex till ders styvpappa, sedan var det väl en mor och ett barn som blev mördade pga mammans bråk med nya styvpappan och nu senaste Engla som verkar ha blivit mördad pga ett infall från Anders Eklunds sida. Om man går ännu längre tillbaka i tiden så finns det ju även Madelene som försvann i Portugal, och vart har lilla Jasmin från Sävsjö tagit vägen? Det jag vill att du ska fundera över är varför våldet mot barn har ökat? Varför väljer man att kidnappa och föra bort barn? Och vad kan man göra åt detta?"

Ja, varför har våldet mot barn ökat och vad kan man göra åt det? Förmodligen ligger det mycket i den första meningen i ämnet som vi fick från Sara med bloggen I stort sett menlös i årets blogstafett. Att det kanske mest handlar om en ökning i mediernas rapportering? Våld mot barn är något som upprör och engagerar de flesta och engagemang säljer tidningar… Detta gör dock inte saken mindre fruktansvärd, för nog måste det vara något av det värsta man kan vara med om? Att ens barn dör, blir skadat eller far illa.

Varför någon väljer att göra illa barn kan varken g eller a förstå eller förklara, men alla som gör något sådant har förmodligen en egen historia, som gör att de inte kan föras samman i en stor generaliserande klump. I vissa fall kan nog barnen fara illa utan att föräldrarna vet att de handlar fel, men som vi förstår ämnet handlar det om det grova våldet. Och vad kan man då "göra åt detta"? En lika svår fråga då det ju handlar om individers handlande. Vi kan bara önska att alla hade samma förutsättningar i livet, att alla fick möjligheten till en trygg barndom och en bra uppväxt.

Vi hittade en rapport från Socialstyrelsen där de räknar upp ”skador uppkomna genom övergrepp av annan person” och nedan kommer några av de koder som används i utredningar:

”X88 Övergrepp med gaser eller ångor och kvävning

X92 Övergrepp genom dränkning

X93 Övergrepp genom skott från pistol och revolver

X94 Övergrepp genom skott från gevär, hagelgevär och tyngre

Y00 Övergrepp med trubbigt föremål

Y01 Övergrepp genom knuff från höjd

Y03 Övergrepp med motorfordon

Y04 Övergrepp genom obeväpnat våld

Y05 Sexuellt övergrepp av obeväpnad person

Y06 Försummelse och vanvård

Y07 Andra misshandelssyndrom

Y08 Övergrepp med andra specificerade metoder

Y09 Övergrepp med icke specificerade metoder”

Listan innehåller än fler kategorier. Förmodligen är det så att forskningen och medvetenheten har ökat, senaste åren. Våldet mot barn för hundra (eller femhundra?) år sedan fanns nog i lika stor utsträckning (om inte större), men då anmäldes sällan missförhållanden. En trend de senaste åren visar just detta att anmälningarna ökat, Svd skriver att mellan åren 2005 och 2006 har inkommande ärenden ökat med fem procent. De skriver också att detta kanske kan tyda på en ökning av våldet mot barn, men att det även kan betyda att fler rapporterar våld. Mörkertalet är säkert fortfarande stort.

Ändå kvarstår den kvalmiga känslan. Barn ska få vara barn och de är oslagbara!

(g o a - Då detta var Blogstafettens sista ämne förmodar vi att vi inte behöver hitta på något nytt ämne. )

Vilka tre personliga saker skulle ni ta med er på er första vistelse i rymden

 

Förr så fick man ofta frågan om vilka tre saker man skulle ta med sig till en öde ö. Detta känns lite passé nu när vi svenskar faktiskt inte bara åker till öde öar utan ut i rymden. Min fråga är därför - Vilka tre personliga saker skulle ni ta med er på er första vistelse i rymden. Lista nu inte bara tre saker utan motivera varför dessa tre skall med. Lycka till.

Det första som slog oss när vi såg temat från sadsmiles (b)loggbok var ett minne från när vi blev sittande i bilen för någon vecka sedan för att lyssna på ett reportage om en kille som sökt sig till en öde ö någonstans i Thailand. Han hade någon idé om att det vore coolt att bli lämnad ensam där ute i ingenting på en ö i havet, och det var tydligen först när han såg ryggtavlan, på den ivägtuffande inhyrda fiskaren i båt, som det slog honom att en vecka utan kontakt med omvärlden faktiskt är en allvarlig sak.

Det han kom på var bland annat frågan hur han skulle hitta något att äta och hur han skulle undvika att trampa på några giftiga djur, eller undvika att få sår som kunde bli infekterade. Mången klok tanke, om än lite försent...

Men vi förmodar att han klarade sina strapatser utan större men, eftersom han pratade i radion om sin upplevelse.

Vi däremot känner ingen längtan till någon öde ö.

Inte heller till någon rymd.

Vi är för bekväma.

Men resa tycker vi om och: Nå!, vi tänkte i alla fall till och efter noga överväganden i enlighet med diverse packlistor, (som den här, eller den här), uteslutandet av nödvändigheter och antaganden om att livsuppehållande förnödenheter redan var medtagna, kom vi fram till denna lista på tre personliga saker som vi skulle vilja ta med på vår första vistelse i rymden:

1. TANDTRÅD

Inte bara med tanke på tandhälsan utan likt en sann MacGyver kunde g säkert hitta på något pyssel med tråden, och a kunde uppfinna träningsmetoder genom att fästa vikter i trådens ändar (även om a här menar att det kan vara svårt att få vikt på något i tyngdlösheten... ). Tråden kunde kanske även användas till att sy samman sönderfallande kläder, eller till att hoppa tyngdlöst hopprep med?

2. SPEL

kanske ett kortspel, kanske ett TEXAS HOLD'EM eller CARCASSONNE. De dagar vi skulle vara helt uttråkade skulle ett spel passa bra. Kanske hittar vi nya vänner; utomjordingar eller medresenärer? Båda spelen lämpar sig bra till varianter på diverse språk - för att förhindra språkförbistring.

3. en NÄTANSLUTNING så att vi skulle kunna fortsätta blogga och likt Anousheh Ansari kunna skriva en rymdblogg, eftersom vi båda är familjekära skulle vi nog vilja ha någon tråd kvar mot hemvärlden.

En alternativ 1:a, vore ju Liftarens guide till galaxen. JA, både boken och verktyget. Då borde vi ju både klara navigationen och tristessen : )

Andra rymdtankar som nådde oss under betänkandet av temat:

- Jupiter är en fin planet.

- 2008 finns möjlighet till privata rymdfärder. Hur du bokar resan? Kolla här!

- Om du nöjer dig med att stanna hemma själv och bara skicka något till rymden kan du alltid hitta info här!

(g o a - som inser att sakerna kanske inte alls blev så personliga...)

Nästa tema som vi skickar vidare till Aggeman är en variant på två experiment från boken 101 vardagsfilosofiska experiment av Roger-Pol Droit.

Uppgiften som vi skickar vidare är:

att i text eller/och bild återfinna ett borttappat minne samt beskriva en barndomsplats som verkade mycket större då.

Å hu.

Vi är nummer två.

Hur ska det gå?

Vad ska vi hitta på för trevligt ämne?

För vi vill ju att den stackars bloggaren efter oss ska bli motiverad och kanske till och med intresserad?

Ge oss lite tips!

Vad är bra ämnen att blogga om?

(g - som i nervositet lyckats tappa bort sömnen under natten *men inte pga bloggstafetten* :)

Så var det då dags igen... får se hur det går med anmälan och sådant... återkommer.

Kanske är bloggstafetten också något för dig?!

(g)

Bloggstafettpinnen har nu landat hos oss och av Port29 gavs vi chansen att tänka igenom ovanstående ämne, måhända en riktig björntjänst? *ho-ho-ho*

Detta kunde ha blivit en mycket kort redogörelse, då varken jag eller sambon vid första åtanken kunde påminna oss om ett enda förhållande som vi haft med någon grizzlybjörn... (g kommer i och för sig spontant att tänka på a, som är varm och go. Kanske nästan lite som en grizzly?)

Kan ana att ovanstående ämne härstammar från mitt inlägg om filmen Grizzlyman:

- och ja, jag fascineras av... nja, egentligen är det väl inte björnarna, utan naturen!

Jag är en torparunge som bor i en lägenhet i stan.

Det föder en slags barnslig och romantiserad bild av vildmarken, som gör att jag helt huvudlöst sväljer filmer som visar åtminstone en gran eller ett fjäll...

   Lite av en perversion. Jag vet.

   Men innerst inne är jag en potatisplockare, en älvbetraktare, en griskliare och en höhäschare.

   Och just nu lever jag här.

   I staden.

   Utan skog och djur.

   Inte konstigt att filmens värld då griper tag och vrider om.

Vidare ämnesinsikter, förutom de rent själviakttagande:

• Det finns mexikanska grizzlybjörnar (nelsoni).
• Det visar sig att Marit Bergman redan skrivit ett utförligt björninlägg: "Grizzlybjörn: Man vet inte så mycket om grizzlybjörn förutom att dem är bruna och bor i Canada och äter t ex fisk"
• Till sist, för att återknyta till egot, har vi ju också barndomsskotern:en ljusblå Grizzly med svart snökristall på huven, som vi ofta körde fast med och som var nästintill omöjlig att skotta fram när den väl borrat ned sig i vitröran. *Smaken i munnen är grillad korv, apelsinklyftor, mjölkchoklad och russin. Kanske också en kexchoklad med stanniolpapper*

Vi skickar vidare ämnet: "Mitt Afrika" till Christians dagsstatus.

Tittar in på sidan och inser att det är många ämnen och bloggar före nedslaget hos oss... men undrar en del det gör hon.

*Prestationsångest på väg?*

(g - som vill vara påhittig, rolig och smart och leverera ett ämne som får bloggaren efteråt att nöjt och självupplyftande skriva sin livs text! Tips? Någon?)