Ibland är det lite spännande att sätta sig på ett tåg och besöka en ny liten stad. På något underligt vis drar jag till mig pratande människor (eftersom jag är en pratis själv kanske ekvationen inte är så underlig ändå) och pratandet har ju inte blivit sämre sedan jag börjat resa med folkmagneten J.
Igår iakttog jag en rolig grupp på en station i södra Sverige. Funderade ett tag på om det var en scoutgrupp eller vad det var som fört dessa människor samman. Det roligaste var nästan dialogen som utspelades sig efter att de gett sig ut mot staden, strax innan himlen öppnade sig för ett skyfall. En regnskur som tvingade dem att fly tillbaka till stationen igen. Eller egentligen var det ingen dialog, utan en monolog:
Man (tillika gruppledare?) säger:
- Vi skulle ha gjort som jag sa. Det hade blivit bättre om vi gjort som jag sa på en gång. Den första regeln är alltid att inte bära packning längre än nödvändigt. Nu gör vi som jag sa från början. Vi tre går före och rekar. Ni stannar här. Vi är tillbaka inom en timme.
Hmm. Kul att sitta på en station och vänta på der Führer i en timme.
Efter detta började en glad dam prata åska med mig och senare insåg jag att klibbet på golvet under mina träningsskor luktade urin.
(g, som tycker om regnsmatter mot tågfönster)
theme.postedin: Nyheter | Permalink |
