... eller åtminstone inte det folk som Åkesson och Söder talar om...
Igår mötte jag en utländsk kvinna vars kusin blivit bortförd och sedan inte setts av på sex månader.
En annan kvinna tog hand om sin sjuka mor och man, medan hon försökte få studier och jobb att gå ihop sig. Hon hade också sex barn och var nu glad att hon hittat ett hål vid lunchen där hon kunde gå hem och laga mat åt familjen.
(Nog med patos-argument)
Sedan läste jag på blaskpressens debattsida att det inte är konstigt att Sverigedemokrater blir invalda vid kommunvalen. Jag förstår inte vilken slags människor man har mött för att ha sverigedemokratåsikter eller om man överhuvudtaget mött en "främling" någon gång? Eller testat att vara "främling" själv?
Det är klart att det finns människor av alla sorter inom alla världsdelar ("man kan inte tycka om alla"), men någonstans måste ju också en insikt om människovärde finnas?
De flesta har det ganska så bra här i Svedala. Vi har trygghetssystem, som i och för sig verkar vara i gungning, men som ändå ger en viss trygghet vid jämförelse.
Jag kan sträcka mig till att hålla med om demokratiproblemet i debattartikeln som citeras nedan, men jag sällar mig inte till det "förtryckta folklagren"!
"En kursändring som vitaliserar demokratin genom att bejaka nya opinionsyttringar från folklagren i stället för att förtrycka dem" (citat hämtat från en debattartikel skriven av Jimmie Åkesson och Björn Söder)
(g - som föreslår att fler engagerar sig i föreningar och folkbildning!)
theme.postedin: Pekpinnar | Permalink | Kommentarer [0]
