undervinrankans blogg

Hugaligen vad tiden går! Snart är januari slut och jag har inte bloggat på jättelänge...

 Vi har mycket snö här i Uppsala. Mer än vi haft på många, många år! Jag borde sticka ullmössor för fulla muggar, men -  istället - har jag under drygt en månads tid bara "roat" mig och gjort en massa hårsmycken, coiffer och hårdiadem.... Skyll mig själv! Några ulliga huvudbonader har jag dock gjort, räkna på ena handen....

Skypevärlden har öppnat sig både för mig och för Olle. Vad kul det är att prata med någon som man också ser!  Många fler vänner än de, jag visste om, har tillgång till denna kommunikationsväg. Läckert!! 

Julen är över och nu väntar nyåret. Ute är det kallt, - 15 grader,  och vintern torde stanna ett tag till. Ett nytt år "lurar" om hörnet, nu är det snart bara frågan om timmar dit.... Olle och jag lufsar omkring i våra morgonrockar och gör massor med roligheter. Har installerat Skype och håller nu på att undersöka vilka vänner som också har Skype. Fattar inte att jag inte kopplat upp mig tidigare! Har en hel del goda vänner utomlands och nu kan vi prata obegränsat med varandra! Häftigt!

Jag tycker och har alltid tyckt att det är mycket spännnande med ett helt nytt oanvänt år. Vad ska det föra med sig? Vad kommer jag att göra för goda och säkerligen också mindre goda (man är ju människa)  val 2010? Blir det bra.... eller....

Vet att jag kommer att jobba mycket med huvudbonader. Förutom mössor ska det bli hattar, coiffer och hårdiadem. Har köpt en massa tyg och fantastiska fjädrar. Caramba, vad kul jag ska ha det!

Fotade med min lilla vvebkamera och kan bara inte låta bli att lägga upp några bilder på mina hårsmycken. Ursäkta bildkvaliteten!

På Nyårsafton ska jag bära någon av dessa hårutsmyckningar...

Gott Nytt År till er alla!!!!!

Förutom glädje och rolig kontakt med andra "hattiga tokar" blev det en hel del gjort på hattkursen! Här kommer några bilder.

En liten coiff, hårprydnad i hattväg, för ett festligt tillfälle. Snart är det nyårsafton....

En nästan kubbaktig svart filthatt med svartvit dekor, både runt kullen och även de två fjädrarna. De har jag förresten fått av Koola Viola

Den granna röda färgen lockade mig... Kerstin Carlefalk, våran underbara modistlärare, "förförde" mig sedan med en vackert formad hattstock. Tja, sedan "blev" det bara denna skapelse. Runt kullen ligger ett utbytbart syntetiskt tyg där jag bränt kanterna så att de inte fransar sig. Att bränna kanter blev jag mycket fascinerad av.... Har nu köpt en massa syntettyger att leka med...

Denhär assymetriska mörkgrå hatten är jag nog mest förtjust och nöjd med! Att forma veck tycker jag är väldigt spännande och dekorativt. Hade aldrig prövat att lägga veck även på brättet men Kerstin puffade lätt på mig och undrade om jag inte ville pröva detta... Jomen visst! Man måste ju våga pröva! På hatten sitter en provisorisk fjäderdekor som jag nu har bytt ut.

Här ser man hatten framifrån och då märker man att brättet är mycket bredare på ena sidan.

Här ser man hatten litet snett bakifrån och nu märks de fina fjädrarna. Koola Viola, hoppas att din tuppegubbe blir nöjd med placeringen av "storfjädern"! Hela dekoren är rörlig eftersom jag satt en liten broschnål under fjädrarna. Man kan alltså välja vilken position fjädrarna ska ha på hatten eller, om man så önskar, ta bort just denna dekoration och bära hatten som den är.

Slutligen, ytterligare ett exempel på en coiff. De tar lång tid att göra. Allt är förresten handsytt. Men, vad kul det är att hålla på med dessa skapelser!

Är du läsare någon gång i Stockholm, besök gärna Castor, vår hantverksbutik, i Gamla Stan. Där kan du se mer av mina huvudbonader och massor med andra hantverkares jättefina produkter!

...och mycket har hänt sedan jag sist skrev. Mest slutgiltigt - och sorgligast - är att kära svärfarsgubben har gått ur tiden! Den rackarn, ömsint tänkt, var så glad i livet och så klar i skallen ända fram till det ögonblick han stöp att vi bara måste vara lyckliga över att vi "fick" ha honom så länge.  Skulle snart ha fyllt 94 år. Sista kvällen fick han svårt att andas, ringde dotra som lovade att komma omedelbums, gladde sig över detta och somnade därefter in för att aldrig mera vakna... Härligt för honom, att få sluta så, full av tillförsikt!

Jag tyckte så mycket om min svärfar! Han var en mycket speciell person och han spred mycket goda tankar och ord omkring sig. Han var hela tiden, mycket snäll och omtänksam gentemot mig och alla andra i familjen. Jag kommer både att tänka på, och sakna honom mycket...

På begravningen var jag en av dem som bar hans kista. Vilken ära tycker jag, att få göra denna sista gärning för honom!

...men allt i livet är intet utan vin"

En tysk sentens som jag nog skulle skriva under. Gillar verkligen att dricka vin till god mat, även att läppja på den dryck till någon god ost, gärna i kära vänners sällskap. Härligt! Det är förstås inte det viktigaste här i livet men jag skulle inte vilja vara utan denna dryck.

 Nu med egna druvor fortsätter utmaningen att göra eget vin. På vår gård, delad med en mängd hyresgäster, växer mycket fläder. Den ätliga fläder, vars bär mognar i september - stora svarta klasar - innehåller enormt mycket vitaminer och kan användas i vinberedning. Bären färgar också vinet i en mörkt röd färg. Klart att jag tog chansen och plockade en massa av dessa. Eftersom det bara är bären som är ätliga rensade jag bort alla kvistar. Återigen ett mycket tidskrävande arbete... men, vad gör man inte...

 Det blev ca 3,7 kg fläderbär. Jag mosade dem med en potatisstöt och inte överdrivet mycket för jag ville inte krossa bärens kärnor som smakar bittert. De ca 10 kg druvor jag plockat rensade jag därefter. Ett evighetsjobb. Igen! Inga skaft (eventuella bärare av otrevligheter) fick vara kvar.

Vindruvorna körde jag helt kort i matberedaren. Ville inte skada kärnorna i onödan.

Så var det dags att blanda vindruvorna med fläderbären...

En himla sörja, men fläderbären tog över och allt blev mörkt. Jag tillsatte vatten, madeirajäst och jästnärsalt samt 800 g socker. Hinken visar på 25 l. Nu ska allt stå, med en duk över i ca 5 dagar innan jag silar bort bären. Varje dag ska man röra om flera gånger i hinken. Efter två dagar ligger bären som ett lock på vätskan. Det skummar lätt men inte överdrivet. Jag tror att det är OK. Fläderbären innehåller mycket C-vitamin och detta gör att jäsningen i viss mån bromsas men sockertillsatsen ska nog göra susen. Jag håller tummarna.....

Hej igen!

Idag har jag satt vin! Spännande värre! Har plockat en massa druvor och klippt bort alla skaft. Himla mycket jobb! Sedan körde jag litet druvor i taget, helt kort i matberedaren. Blev inget trampande i badkaret i år... Blandade gröna, ca 10 kg, med blå, ca 1 kg (= allt jag fick i år). Tillsatte dessutom 2 l blå druvsaft, inköpt på Lidl. Saften är pastöriserad men, innehåller vad jag kan läsa mig till, inga tillsatser. Man måste ju våga prova...

 Köpte två nya jäshinkar samt en sats rött riojavin inför dagens vinberedning. Nu har jag två hinkar stående i köket...En med egna druvor och en med köpesinnehåll.  Insåg plötsligt att jag skulle kunna blanda innehållet från dessa två hinkar när de väl jäst färdigt. Det är ju litet trolleri dethär med att jäsa eget vin och spelreglerna är rätt fria. Åtminstone tycker jag att det det känns så för mig. Kanske skulle en blandning av de båda vinmöjligheterna bli helt perfekt... Personligen så föredrar jag rött vin. Det får gärna vara litet strävt och "barskt". Får väl pröva mig fram.

Kvar på uteplatsen är ganska mycket druvor att plocka och göra något av. Frosten närmar sig med stormsteg och jag ska nog plocka resten och göra ytterligare något experiment, i vinväg. Har litet plommon i frysen och sedan finns det ju druvsaft att köpa...

Lilla kissen Seven mår bra igen. Skönt tycker jag. Har blivit så fäst vid de små liven.

Solen skiner och det känns väldigt mycket höst i luften. Vart tog sommaren egentligen vägen? Inte vet jag... bara att det, vad det nu var, gick väldigt fort. Som vanligt. I sommar var våra lånekatter en riktig bromskloss för impulsiva segelturer och andra påhitt... Inte helt oväntat! Men, en kär bromskloss! Nu ligger båten här i Uppsala och om några veckor är det dags att ta upp den på land. Olle blir lessen över blotta tanken på detta... Kallar denna upptagning för "årets värsta dag".

De senaste dagarna har varit litet turbulenta. "Lillskruttan", matvraket Seven, fick i helgen en svullnad under ena ögat. Detdär blev bara värre och värre! Ivrigt telefonerande med riktiga matte uppstod. Hon ville att vi skulle försöka skölja ögat med uppkokt vatten och några saltkorn i detta. Vi försökt. Det verkade inte ha någon som helst verkan...

Vad svårt det är att beskriva ett tillstånd på telefon! Inte överdriva och inte heller förringa de symptom man ser. När kissen slutade reagera på "skrammel" i matskål bestämde jag att vi bara måste gå till någon veterinär med henne. Riktiga matte snokade på nätet och beställde tid följande dag hos en närbelägen sådan och kom också själv hit till oss i tid för besöket. Hon fick tårar i ögonen då hon såg kissemissan. "Jag trodde du överdrev", snyftade hon... "Men nu förstår jag varför du var så orolig!"

Veterinärn sövde den lilla smirran, hittade en håla med var ovanför en tand, drog ut tanden och rensade bort varet. Efter ca en timme fick vi åka hem med den lilla vingliga kissen. Jättemycket pengar kostade det hela men Seven är på väg att bli frisk! Åhhh, vad skönt! Har man ett djur så har man ju också ansvar för det. Ni må tro att hon var hungrig när hon kvicknat till ordentligt! Det lilla matvraket!

Från katt till höna. Har hittat en rolig blogg, mycket läsvärd, som heter Koola Viola  Läs och njut!

Låter nästan som, tärningen är kastad... Kanske är den det...

Vänner som, för ett tag sedan, lunchade på vår altan tyckte att jag skulle plocka bort vinblad som skymde druvorna. Hmmm, kanske har de rätt, tänkte jag. Druvorna är nämnligen fortfarande ganska sura och jag vill ju att de "sväller" ut litet till innan jag plockar dem. Jaaa, jag ska våga mig på vintillverkning igen!

Härom dagen började jag så skörda mina löv...Litet grekisk musik här

Här blev jag minsann avbruten! Fick just en tallrik varma dolmades från en "importerad" granne. Hon fick en stor påse blad av mig häromdagen och hade nu gjort sina iranska dolmades. Gulligt tycker jag, att komma hit med några. Sättet hon vikt ihop dem på var litet annorlunda än på "grekiskt" vis. Och goda var de! Har redan tugga i mig flera stycken! Visserligen innehöll de förutom kött också ris, som jag undviker, men nu handlar det ju bara om några stycken dolmades... Man får ju inte vara för petig! Olle och jag är annars mycket duktiga med vår avhållsamhet vad det gäller kolhydrater.

Jag har alltså plockat mängder med blad och måste förstås försöka mig på att göra dolmades.

Detta är vårt fönster i gäst/arbetsrummet. Druvorna frodas jättebra på denna södervägg. Det ser man väl när täckande blad är bortklippta.

Nåväl, jag snokade litet på nätet för att hitta något bra recept och bytte sedan helt sonika ut ris mot keso. Alla möjliga grönsaker och kryddor och citronsaft blandes ned i röran av nötfärs och keso, dessutom ett ägg för att binda ihop det hela. Löven stoppade jag i saltat kokande vatten i ca 5 minuter för att förvälla dem. Sköljde dem sedan i kallt vatten innan själva rullandet av de små dolmadespaketen började. Spännande tyckte jag. 

Det tog en himla tid att rulla alla dessa små paket men när det väl är gjort kan man ju frysa ned en massa matportioner....

Jag packade alla knyten i en stor gryta, täckte dolmarna med glutenfri buljong och lät de sjuda på låg värme i ca 1 timme. Mjaaaa, det blev riktigt bra.... Få se vad Olle tycker när han kommer hem. Han seglar hem båten till Uppsala i helgen. Kallt och ruggigt tror jag. Men Olle älskar böljan den blå, oavsett strapatserna...

Ärligt talat tycker jag att mina dolmades blev riktigt goda. Keso funkade bra som risersättare...

Nu är det dags igen!  Grannen C och undertecknad på äventyr i svampskogen! Vi cyklade långt och inte var vi ensamma om att "snoka" i det gröna. Tänk vad härligt det är att det ryms så mycket gott i våra skogar! Räcker till många! Jag är så förtjust i svamp!!! Fast jag kan ju bara ungefär 2 - 3 sorter.....

Denna gång hittade vi gula kantareller, några trattisar  och ett litet stråk av svart trumpetsvamp.

Lyckan är stor!!! Svarta trumpeter ska nu få torka och kanske "blomma upp" i en älggryta. Mmmmm. Blir god mat till någon av decemberhelgerna. Gäller att ha litet framförhållning!

Gulingarna och litet trattisar förvällde jag och stoppade i frysen. Den som spar den har! Fast, jag vill inte spara för länge!

I dag har jag försökt prata med en vresig kvinnogranne. Damen ifråga äger en stor hund och hon slarvar (?) en hel del med att ha hunden kopplad. Nu bar det sig inte bättre än att "pantern" Lill-O, alltså vår stora katt, för några efermiddagar sedan blev jagad av denna vovve.  I en hejdundrande fart dunsade kissen mot altandörren och jag hann precis släppa in honom innan hunden, som hejdats av altangrinden, tog något beslut om skutt  in på altanen eller ej... Läskigt.

Jag bad - ganska vänligt - grannen att ha hunden kopplad i fortsättning och då tyckte hon att mina katter också borde kopplas... Suck. Min kommentar att katterna inte såg andra husdjur som villebråd struntade hon totalt i. Fy, vad sådant här är jobbigt. Fast, jag låter henne inte avskräcka mig. Trots att både ton och kroppsspråk är väldigt "negativt" tänker jag fortsätta att begära en kopplad hund!

Kissemissarna vid vårt frukostbord. Det börjar bli kallt att gå ut och äta, speciellt på morgonen, men vi klär på oss och sitter ute så mycket det går. Man är väl en seg norrlänning!

Hej, alla ni som då och då klickar på min blogg... Känner mig väldigt glad över att ni finns och att ni kanske även läser ett och annat av mina inlägg! Även om jag inte lever ett speciellt "spännande" liv tycker jag att vi, Olle och jag, i det vi gör har ett roligt och omväxlande liv... Jaa, det är ju delar av det jag försöker skildra här i min blogg.

Sedan jag skrev sist har vi åter igen varit i Medelpad. Bott ett helt gäng i strömlösa stugan, varit skraj för björn,  plockat svamp (blåbären var inget att ha i år!), seglat en hel dag, jobbat på landet och haft en jättehärlig träff med många vänner och improviserad kroppsmålning här i närheten av Uppsala...

Kan inte låta bli att tycka att jag har det bra!!! Jättefina vänner, och av och till möjlighet att resa och träffa flera av dem. Vi skrattar så gott tillsammans!

Vår vän H bor i Sundsvall. Han är bland annat jägare och sportfiskare. Genom jakten har han många kontakter och vi, ett gäng vänner åkte för andra året upp till Skallarna i Medelpad, för att tillbringa en helg tillsammans i en lånad jaktstuga. I år plockade vi svamp. Fanns mycket gott i skogarna och en i vårt gänget är riktigt bra på svamp. Själv kan jag, och plockar bara Karl Johan óch kantareller... Gott! Och kanske breddar jag sortimentet så småningom. Man blir ju både inspirerad och belärd av kunniga vänner.

Vår vän H bjöd på en fantastisk älggryta. Har du tillgång till älgkött så kan du pröva detta. Tror inte att du ångrar dig! Jag himlade med ögonen efter den första tuggan!

Älgjägarens gryta,

 För 4 personer

800 g älgkött

1 dl torkade bönor, svarta, röda eller vita

2 gula eller röda lökar

250 g rimmat bogfläsk

smör till stekning

salt, peppar

 ca 1 flaska viltfond (knorr)

1 flaska rödvin

1 näve torkade trattkantareller

ca 15 torkade enbär

Blötlägg bönorna i rikligt med lättsaltat vatten. Låt ligga i 10 - 12 timmar.

Skär älgköttet i ca 2 cm tärningar. Hacka löken. Skär fläskköttet i skivor som sedan delas i småbitar.

Bryn köttet i omgångar i smör. Ta upp. Salta och peppra. Bryn fläsket, Fräs löken.

Lägg köttet i en gryta tillsammans med fläsk, lök och bönor. Häll på viltfonden,

Koka upp, skumma av väl. Koka i 50 - 60 minuter

(Red eventuell av med litet maizena eller arrowrot.) Servera med  t ex blomkålsmos, eller potatis i någon form om du äter sådana...

Olle och jag tillhör numera den del av befolkningen som äter minimalt med kolhydrater och mycket fett och protein. Vi mår jättebra av detta!!! Blomkålsmos är ett fantastiskt gott alternativ till potatis!