undervinrankans blogg

 God och litet lättsinnig efterrätt för en som snålar med kolhydrater.....

"Äppelkaka"

1 – 2 port

2 ägg
1-2 msk grädde, vispas ihop

1 äpple, skalas och skärs i tunna småbitar

 

 

            
Strö kanel generöst över äppelbitarna

eventuell sockerersättning.

Vispa ihop och stek äggsmeten på mellanstark värme (3) i pannkakslagg.

När yta har stelnat något fördelas äppelbitarna ut på hela smeten. Kanela på lite mer. Strö eventuellt på sockerersättning.

 

 

 

Man kan också  strö på litet finfördelade nötter (mandel, hasselnöt eller valnöt)

Låt det puttra på några minuter. Vik därefter över sidokanterna och låt det hela stå kvar på plattan ytterligare några minuter.

 

           
Ät ljummen eller kall. Litet vispgrädde eller grekisk joghurt passar bra därtill.

I natt har det snöat. Härligt tycker jag. Hoppas att det kommer mer! Tomtarna gör sig bra med vitt omkring.

 

 

 

 

På lördag är det Lucia och då ska våran badförening ha ett Luciabad i en gammal simhall. Badhuset har en fantastisk akustik, det upptäckte vi för några år sedan vid vårt första Luciabad. Gänget som badade började sjunga julsånger och tonerna växte och studsade mellan väggarna. Till slut lät vi som en jättekör! Och, vad vackert! På stubberten döpte vi oss till Näck-tergalarna och har "uppträtt" sedan dess. Naturligtvis har vi en Lucia med tända ljus. Årets Lucia har själv "byggt" den krona hon ska bära. Ska bli spännande att se.

Nu sitter jag här igen, mitt i svarta natten, och försöker skriva ett nytt inlägg! För tredje gången!!!

 

Vet inte vad jag gör, "snubblar på en tagent, och så är inlägget borta... Fy vad det känns taskigt! Men  det är bara att börja om från början.

 

Hemma har vi en sjukstuga. Nu har Kapten S drabbats av dunderförkylningen som jag glad i hågen och helt ovetande, tog med hem efter marknaden. Han går igenom alla stadier som jag redan passerat, näsdropp, huvudvärk, feber, frossa, svett och illamående. Usch, vad jag avskyr förkylningar! När jag i förra veckan sa till Kapten att jag absolut inte kunde gå med på teatern på lördag, blev han smått förnärmad på mig. Men nu, nu har han fattat galoppen! Alltså, han är så ämlig och sjuk just nu och jag, jag är smått skadeglad. Såhär känns det när man inte orkar gå på teater ...

 

Nu ska jag hoppa tillbaka till mitt egentliga ämne som är katter. Sedan augusti delar vi bostad med två helt underbara katter, Lill-O och Seven. De är båda 8+ och alltså i sin medelålder. Nu håller vi på att vänja oss vid varandra och det går riktigt bra. Men det har redan levt ett långt kattliv utan oss och det är mycket som vi inte vet om deras tidigare liv. I och för sig har katterna funnits länge i vår värld, de har bott ca 5 år med Kaptens dotter i Stockholm och varit på besök hemma hos oss flera gånger. Men situationen är ju ny, nu när vi har ansvar för dem.

 

Lill-O är en stor skrangelbent Oriental, försiktig, ängslig, sävlig, ömhetstörstande och mycket smidig. Seven är en liten, rysligt söt Bengal, äventyrslysten, nyfiken, självständig, kan-själv, och ganska klumpig. Vilka kontraster! De är väldigt förtjusta i varandra, skulle nog inte klara en dag utan den andra, och både jag och Kapten är helt förtrollade av dem.

 

I höst har vi samlat alla våra böcker i gästrummet. Kapten hittade en bok som jag köpte för över 20 år sedan. Den stack han under näsan på mig och sa att jag borde läsa. Boken är skriven av Patricia Moyes och heter, "Tala med din katt".

- Nu tror jag att det spökar! Har den gångna kvällen, för tredje kvällen i rad, försökt att skriva på mitt inlägg. Så fort jag närmar mig bloggens egentliga innehåll, detdär om att tala med katter, tappar jag min text. Fattar ingenting!!!! Är det min okunskap, ovanan vid Passagens ”skrivsystem”, eller …. Hokus Pokus????? Sitter nu med ett Word dokument som jag ska kopiera in, om det går. –

”Det här är väl någonting du bör läsa nu” sa han och släppte den i mitt knä. Ja, kanske det tänkte jag och började bläddra. Hmmm, riktigt roligt skriven, och innehållet känns vettigt! Visst, jag har läst boken för länge sedan men hade då ingen katt. Nu, däremot, har vi två stycken. Innekatter som knappt satt sin tass på Moder Jord.

Nu har jag börjat prata med, och lyssna på dessa katter, enligt bokens direktiv. Känns kul och spännande! Sen hur det går att tolka, vad de i sin tur säger till mig, är väl inte helt odiskutabelt….. Jag får återkomma och berätta om hur det går.

Lill-O har valt mig till ”sin människa” här hemma och jag tycker att Seven söker sig till Kapten. Men jag försöker ofta att hålla i detta sprattlande knyte, åtminstone ett ögonblick, och smeka henne så ofta det går. Ibland ger jag henne några smulor ost bara för att hon älskar det och för att ”ställa mig in” hos henne. Få se vart detta leder.

 

 

 

Båda katterna låter emellanåt mycket, från det knappt hörbara till kraftiga skrin. Jag ser fram emot att bättre begripa vad de vill. Lill-O älskar att ligga som en boa runt min hals. Väl på plats, kurrar han förnöjt och puffar lätt mot mitt ansikte. Inte att undra på att man blir förälskad i en sådan katt. Sitter jag för länge vid dator, som nu, jalar han och visar tydligt att jag borde ägna mig åt honom i stället. Då pratar jag med honom och berättar att det inte passar mig just nu, jag ska "bry mig om" honom när jag är klar vid datorn. Lill-O lyssnar, tystnar och återkommer efter 2 minuter, ivrigt jalande.... Suck.

 

Så nu måste jag nog sluta.

Hej alla okända besökare!

Nu har jag lagt upp en ny blogg på Passagen. Det blir samma kör som tidigare. En massa funderingar, recept och rapporter om katterna. Kanske litet stön och pust också. Det hör ju till i tillvaron...

Jag passar på att tacka alla besökare på denna Sprayblog! Nu fortsätter jag på Passagen. Välkommen dit om du vill!

Adressen är, http://blogg.passagen.se/undervinrankan/

Länk finns under, Ny bloggadress!

Eva

Jaa, så har man skuttat över från en bloggoperatör till en annan. Känns nytt och spännande! Har bloggat några år på Sprayblog och eftersom den tjänsten upphör har jag svävat över hit. Jag tänker skriva ganska blandat om livet här i Uppsala. Lever med kapten "Silver" och två katter. Är stolt ägare till vinrankor, som växer utanför altanen så det knakar. Vårdar dem ömt och drömmer om vinberedning... Gillar mat, recept! och godis. Jobbar med och säljer textilt hantverk. Just nu är det bråda tider för en hantverkare och jag kommer att ha fullt upp ända fram till jul. Hoppas att jag också hinner plita litet på denna blogg. Eva

Nu ska detta forum för blogpublicering läggas ned. Detta sker vid årsskiftet. Ååååå, vad besvärligt! En förändring!

Jag som trivs så bra i min skrivarstol.

Fast, förändringar är inte bara besvärligt och fel, det är ju också en ny möjlighet, en påtvungen chans att välja väg. Sluta helt, fortsätta på något annat forum eller börja om på något nytt. Fast, vadå? Något nytt?
Jag älskar min vinranka och inte tänker jag sluta upp med att sitta och fundera under den, verkligt eller imaginärt. Frågan är bara om jag ska fortsätta att publicera "min värld".

Solen skiner in genom fönstret, snön gnistrar, vinrankan är ett enda trassel av kala grenar. Men den finns där, vilande och väntande.....

Jag får grunna vidare.
Eva

Vår dator har (?) varit drabbad av ett eländigt virus. Hoppas innerligt att det är avklarat nu. Det kändes som en en mycket vital väg uti världen var avskuren. Tack och lov verkar det mesta funka igen efter två omgångar reparationer och ny installation av ett superstarkt virusförsvar. Om det nu funkar...

Tur att vi varit på vift igen och inte bara suttit hemma och trånat efter kontakt! Denna gång åkte vi till trakten av Sundsvall tillsammans med ett gäng vänner. Vi var inbjudna av en vän som bor där upp. Han är jägare och nu drog han iväg med oss till vägs ände... ca 10 mil utanför Sundsvall. Mindre och mindre vägar, få hus och en mängd små sjöar.



Hela helgen bodde vi tillsammans i ett gammalt hemman. Ingen el, men med gasolspis, ved, stearinljus och utedass. Tja, det gick ju bra fast när vår vän jägaren berättade om björn som sprungit på vägen utanför fick jag litet frossa. På kvällen fick Olle följa mig med ut när jag borstade tänderna och snabbt kissade invid en buske nära huset.

Det var så vackert där i nejden och skogen så mäktig. Tystnade var högst märkbar och jag/vi njöt av stillheten. Våra mobiltelefoner hade ingen mottagning utom någon som var ansluten till ett nät som funkade vid ett hörn av huset. I stort var vi helt utelämnade till varandra och hade det jättetrevligt! Pratade mycket och trivdes.



Nästa morgon plockade vi blåbär. Jag som inte plockat bär sedan jag var barn tyckte det var underbart!. Massor med bär och vägen ganska nära invid. Började drömma om mammas blåbärsbullar.... Och i takt med att hinken blev fullare och fullare insåg jag att det skulle bli möjligt att göra, bara jag hittade något bra recept.

På vägen hem stannade vi vid badstranden och några modiga badade.
Jag som är en riktig badkruka (vill ha minst +20), vadade och tvättade mina blåa händer.



Vi hittade också svamp så till kvällsmaten fick vi alla litet god stekt svamp, mmmmm jättegott.



Väl hemma igen hittade jag ett recept på blåbärsbullar från matklubben.se som visade sig vara jättegott, precis som jag kommer ihåg mammas blåbärsbullar...

Jag gjorde en sats som räckte till två plåtar. Kavlade ut degen och täckte plåtarna helt, sedan strödde jag på drygt en liter sockrade bär på varje degbotten. Smaskigt!

Ingridienser:
Deg:
1 ägg
1,5 dl socker
125 g smält margarin
4,5 dl mjölk
6 tsk bakpulver
1 tsk hjorthornssalt
ca 13 dl vetemjöl

fyllning:
ca 2 l blåbär
strösocker

Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt mjölk och smält margarin.

Blanda vetemjöl, bakpulver och hjorthornssalt och rör ned. mängden mjöl är ungefär. Arbeta ihop degen väl.

Dela degen i 2 delar. Kavla ut varje del och lägg den på en plåt täckt med bakplåtspapper. Tryck upp små kanter på sidorna. Strö ut ca i l bär på varje plåt och stö sedan socker, ovanpå bären

grädda i mittenläge, i 200 g ca 16-19 minuter. Njut!



Eva

Så är jag här igen - tror jag-

Har inte ens vågat ta mig ett titt på min bloggsida på flera månader.
Det tog bara tvärstopp förut och jag tror att jag gömde mig i något hål och hade absolut ingen lust eller orka att sitta och plita.

Nu har jag kravlat mig ur idet och blinkar förnöjt mot ljuset. Sommartid är bra härligt även om det inte är så varmt just nu. Jag är optimist och tror på sommaren.

Idag är jag ensammen hemma, Olle har gett sig iväg med båten och ska ta den genom Mälaren, ut genom Slussen, och sedan upp till Vätö utanför Norrtälje. Han kommer väl hem lagomt till helgen. Jag tycker att det är skönt att vara själv några dagar. Kan "spöka" omkring hemma som jag vill, vara uppe länge på natten och äta när jag blir hungrig.

Just nu läser jag om "Hundra år av ensamhet" och känner mig väldigt förtrollad av denna berättelse, igen.. Det är väl 20 år sedan jag läste den sist.

Mina vinrankor växer så det knakar. I år får jag också några blå druvor. Ska bli spännande att smaka på dem. Det börjar bli litet trångt runt min altan. Allt som planterades av husägaren ska samsa med ditt och datt som jag stopppar ned i jorden. Kryddväxter är ju oumbärliga och så vill jag gärna ha några bär och några vackra blommor. Har "snaggat" husägarens buskar för att få mera plats. Vad gör man inte för att få sväva ut!

Om en stund ska jag fortsätta att jobba i min verkstad. Under juli ska Olle och jag segla eller jobba med ommålning av en stuga. det kommer inte att finnas så mycket tid att skapa grejer så det gäller att passa på medan tid är. (Dethär tror jag att jag skriver mest för mig själv, Eva, var nu flitig!)

Pratade just med min kompis Lena, nu ska hon iväg och köpa vinrankor till sin södervägg. Kul tycker jag och hejjar på henne! Ju förr man börjar med dessa underbara plantor, dessto bättre! Det tar minst tre år innan de första druvorna kommer. Bladverket är dock inte att förakta och vilka läckra dolmades man kan göra i väntan på druvskörden!

Nu slutar jag för idag, verkstan väntar!

Eva

Avslutade idag min stickblog. Ja, jag kan nog vara velig! Ibland blir det fel och då får man städa upp efter sig.

Jag vill fortfarande vara en "profet" vad det gäller stickmaskiner och hur man kan använda dessa men inte på den just avslutade bloggen. Var för besvärligt att fixa till den som jag hade tänkt mig det.... Är teknisk men växte upp innan datagenerationerna tog över. Jag klarade helt enkelt inte av att få till bloggen som jag ville ha den. Sånt händer!

Nu är jag och nosar på wordpress. Har försiktigt påbörjat något som jag kallar, Evaleva´s Weblog. Återkommer med närmare adress när jag vet om jag stannar kvar där.

Tänka vad det är kul att vara ute och snoka på nätet! Jag har lagt ned mycket tid på detta men tycker att det är OK. Av och till måste man "vidga vyerna"! Idag hittade jag en svensk kvinna som flyttat till Nya Zeeland. Det långa vita molnets land. Hon skriver litet om sitt liv som relativt nyinflyttad där och jag blev väldigt berörd av hennes senaste inlägg "Älskade vän"...

[http://whitelady7.wordpress.com/]

Hej, vi hörs!
Eva

Nu är det sena natten och jag är igång. Har i eftermiddag fått min nya stickmaskin och är så LYCKLIG!!!!!

Allt slits med tiden och stickar man mycket - som jag gör - brakar hjälpmedlena till slut ihop. Reparationer hjälper, men bara till en viss gräns. Till slut är det faktist omöjligt att rädda en gammal maskin.

Efter middagen kunde jag äntligen smita ned i verkstaden och packa upp "the new beauty". Kunde inte låta bli att också pröva ett och annat projekt som jag längtat efter att göra. Nu är det snart midnatt, jag har just kommit upp ur källaren och min kära Olle har krypit isäng. Han muttrade litet groggig att jag också skulle gå och lägga mig eftersom vi har en bråd dag i morgon sedan slöt han ögonen och sov vidare. Icke san icke! Nu ska jag skriva på min blog. I morgon ska vi åka på bröllop i Stockholm, men det är en annan historia.

Har sökt ett nytt jobb som anhörigkonsulent på 50 %. Tycker att detta är mycket spännande men vet inte om jag har någon chans att få det.
Skulle tro att det är ganska krävande men skulle nog gilla att att få spänna vingarna. Har en massa erfarenhet och även praktik att jobba med människor. Vet att jag tycker om att vara samman med folk och gillar att dela med mig av det jag kan. Men så är det ju dethär med mitt hantverk.... Vill ju ha tid för detta också.

Just nu rullar det på bra. Har hittat ett försäljningsställe i Stockholm, som kompletterar försäljningen på hantverksbutiken. Ibland tänker jag att jag skulle släppa allt annant och bara koncentrera mig på att producera min egna grejer. Om jag inte får jobbet tror jag att jag gör ett försök att klara mig på min egen produktion. man måste ju våga att satsa också!

Nu ska jag sussa. Vi ska iväg på bröllop i morgon och hälften av bröllopsgästerna är irländare så det gäller att vara klar i knoppen så att engelskan flyter fram.

Go natt!
Eva