Bonader, design och tillverkning, Stina Boman, Luleå
Tänk vad det kan vara härligt att luras till ett fniss eller gapskratt. Jag hittade inläggets bonader för några år sedan, på marknad i Luleå, och var mycket lessen just då. Min mamma hade oväntat dött och allting var bedrövligt.
Stina, som syr bonaderna stod i ett stånd, på Luleås julimarknad. hon hade många, helt underbara bilder, och litet glädje smög sig in i allt mitt gråa töcken. Jag fnissade, njöt och hade jättesvårt att välja. Till slut blev det 5 stycken. Några har jag gett bort men dessa två är Olles och min. Till för att påminna oss om vissa väsentligheter... Mamma Margit hade till 100% förstått och uppskattat dem också, det känns gott att tycka så. Hon hade ingenting emot ett fnitter.
Eva
