undervinrankans blogg

Nu är det tyst och stilla hemma hos oss. Katterna ligger och sover, inborrade i "riktiga" mattes kvarlämnade sängkläder, Olle jobbar vid den gamla dator och jag sitter här och skriver.

 

Var en gnistrande, småkall dag, här i Uppsala. Solen blänkte till på den millimetertjocka snön. Tänk att det blev en vit jul!

 

Vi, fyra vuxna och två katter, hade det lugnt och skönt i går. Olles son kom tyvärr inte. Synd, men vad ska man göra. Går ju inte att tvinga någon.... Fast jag skulle vilja! Och jag kan inte låta bli att tänka på de val man gör.... Väldigt ofta har vi alla valmöjligheter! Mycket mer än vi ibland tror. Val som gör oss gladare och val som förstärker någon annan känsla.... Visst, man kan behöva "vara i" något annat än glädje men man ska väl också försöka att vandra mot det som eventuellt kan glädja och förstärka en själv. Hmm, blev visst litet kryptiskt.

Som väntat blev katterna smårusiga av lycka när Olles dotter klev in. Hon också. Tror att hon saknar dem mycket. Med sig hade hon en massa presenter till de små liven. Sådant som luktade av kattmynta. Helt sanslöst vad intressant det var! På bilden ligger Lill-O på ett av paketen som de försökte bryta sig in i.

 

 

 

 

Vi hade det bra ihop. Blev förfärligt  mätta och stuvningen med Karl Johansvamp passade alldeles utmärkt på plankbrädorna. Mmmmm. Det fanns förstås mer än Kallesvamp på dem. Vad bra  att jag sparade detta till jul. Tankarna går till min granne C som brukar lotsa mig i svampskogen. Vi hade så kul när vi plockade Kallesvamparna. Ja, utom när vi trasslade in oss på myren...

 

 Katterna låg i "gammelmattes" knä eller närhet, hela kvällen.

 

 

Nu slutar jag för idag, det dags för restmaten...

Pust, nu är jag trött!

Att sätta sig ned är en lisa. Vi kom tillbaka från Norrtälje vid 16-tid och det känns som jag varit igång i köket sedan dess. Tycker att det är kul att laga mat, men trött blir man iallafall!

 

I morgon kommer katternas riktiga matte. Vad glada de ska bli! Dessutom kommer den allergiska sambon. Vi har städat utav bara den, katterna får inte kom in i gästrummet och i morgon ska fönstret få stå, litet på glänt. Sambon har en liten spray i fickan....och en natt ska väl gå bra....

 

 

 

Kelsjuka Lill-O blir så till sig när han blir glad, ligger ner, svänger upp framtassarn och drar dem över sina öron. Han ser helsalig ut. Kortet tog jag när vi kom hem idag. Kan man bli annat än totalförälskad?

 

I morgon kommer kanske också Olles son. Hoppas det. Kul om vi blir många. Jag brukar bjuda på något "ojuligt" och så ska det bli i morgon också. Vi ska äta plankstek, om jag nu får till det. Tiden ska vi fördriva med tuggande, prat och sällskapsspel. Av någon anledning brukar vi inte titta så mycket på TV. På Julafton vill jag egentligen bara lyssna på Tomten på P4. Och det brukar passa bra för det programmet går vid 13-tiden då jag stökar i köket. Jag tycker om norrlandstonerna och de små barnen som, även om de frågar ungefär samma frågor, blir så trevligt bemötta av programledare och Tomtefar. Jag vet bara inte om det sänds i år.... Skulle bli grymt besviken om programmet har utgått!

Nu ska jag sluta med att tacka alla som har besökt min blogg, blåst förbi eller stannat upp och läst några rader. Det är en fantastisk känsla att få så många eterbesök! Jag är mycket glad och känner mig väldigt inspirerad av detta.

 

Var rädd om dig och hoppas att du hittar många trevliga stunder i "helgtumultet"!

Eva

Morgon. Vaknade med en katt nära ansiktet. Självständiga Seven. Strök litet på henne, hon kurrade belåtet och slickade min hand. Gud vad gott det är att vakna så! Litet senare hoppade ömhetstörstande Lill-O opp och kurade ihop sig bredvid Seven. Olle sov fortfarande, och jag, jag viskade små "pjoltord" till kissarna

Dan före dopparedan... och vi ska bila till Norrtälje efter frukosten. Ute är det minusgrader och säkerligen halt på sina ställen. (Tycker jag är läskigt.) Vi ska hälsa på Olles pappa och småfira litet jul med honom. I morgon är han upptagen hela dagen med andra, nära och kära. Min svärfar är en härlig typ! Över 90 och mycket pigg i sinnet!

Till alla som ska ut på vägarna, Kör försiktigt, Se till att  Du kommer fram!

Eva

Ja, nu är den här, den efterlängtade.

Olle och jag har haft en skön dag idag. Småprat, småstäd och matlagning. Nu är vi mätta och belåtna och vår påse med julklappar står fortfarande i en vrå. I morgon kommer Olles dotter Erica och jag tror vi spar oss tills dess. Även om jag är tokig i att öppna paket så känns det roligare om vi öppnar våra presenter i varandras närvaro.

I morgon ska jag iväg och jobba några timmar på förmiddagen sedan är det lugnt och stilla igen. Härligt, bara att värma maten, tända ljusen och tugga i sällskap. Vi har det väldigt bra! Hoppas att du som läser detta också har det gott.

Ibland funderar jag till, vad kan man skriva om på en sånhär blogg. I princip allt, tycker jag nog. På sista tiden har jag grunnat mycket på begreppet kärlek. Kanske "ploppar" det ut några rader i etern om detta så småningom. när jag tänkt klart... Det är ett spännande ämne, antagligen lika outtömligt som kärleken själv.

Till alla kända och okända besökare av min blogg,

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Eva

Bakom dörren bor Olle och jag.

Nu är det bara en vecka kvar. Brrrrrrr och gudvadskönt!

Jag stressar och töjer på dygnets timmar. Om man jobbar länge och sent och sedan stiger upp (nåja) tidigt. Bllir det inte mer tid då, att göra klart allt jag skjutit upp eller helt enkelt inte hunnit med?

I slutändan funkar det inte. Att man aldrig lär sig!

Just nu har jag "rymt" en stund från tre mössor som ska färdigställas. Jag ska ha med mig dem i morgon till kunder i Stockholm. En hinner jag nog, efter detta bloggande, men de andra två sitter jag säkerligen och syr på, för brinnande livet, på Castor, hantverksbutik i gamla stan.

Idag har Olle, jag och en massa andra människor varit och badat på Svettis vid Svandammen i Uppsala. Detta gamla badhus har för övrigt en fantastisk akustik. Vi hade en fin Lucia med stearinljuskrona och en hel hop av uppvaktande tärnor och imaginära stjärngossar (de hade inga strutar på huvudet). Alla sjöng, stämmorna studsa och växte till en jättekör mellan väggarna. Häftigt! Hur det sedan lät är svårt att bedöma då jag själv var mitt uppe i det. Men kul, det hade vi!

Tur att livet ofta består av sådana här trevliga stunder då allt känns frid och fröjd. Tack alla medverkande! Vi kan göra mycket, när vi gör det tillsammans.

Eva