undervinrankans blogg

 

Nu, under denna fantastiska värmebölja, passade det bra att befinna sig på sjön.

 

Vi åkte i veckan ut till Vätö och segelbåten med några vänner, K och D, samt K:s halvvuxna son. Här skulle seglas. Nätterna skulle vi tillbringa i stugan på Vätö men annars skulle vi bara bada och frasa fram i tillvaron.

 

Det gjorde vi också. Badade som tokar när tillfälle gavs, såg en del av Stockholms norra skärgård och återvände på kvällarna till Vätö. På verandan "bubblade" vi med rosa och med x antal jordgubbar. Smaskens! Vi åt förstås god mat också och hade det jättetrevligt med varandra. Sista seglingsdagen begav vi oss till Lidö, Österhamn. En ganska liten vik med bra klippor och även en gammal brygga som man kan lägga till vid. Att vandra omkring på ön är också trevligt, finns både ett vandrarhem, restaurang och en glasskiosk. Som båtresenär är det också roligt att titta på de andra flytetygen. Så blev det dags för denna vandringstur på klipporna för att granska alla båtar.

 

Alla utom jag gick iväg. Trippade fram emot stäven, klättrade ned för stävstegen och klev över till klippan. Jag skulle bara ta på gympadojjorna och så skulle jag spring ikapp de andra.....

 

Efter en stund var jag klar men då hade de andra försvunnit ur sikte. Klev ner på stävstegens nedersta steg, greppade tamparna i var sin hand, och skulle just ta steget till klippan......

 

Schviiisch, åkte jag - på stävstegen - som med en hiss, ned i vattnet. Jag fick hjärnsnörp! Bara höll fast i tamparna och tyckte att jag, till varje pris, måste ta mig upp för den glashala algbevuxna stenen. Förunderligt hur man beter sig!!!! Jag började ropa på hjälp och visst kom det några människor som försökte hjälpa mig men, det gick förstås inget bra.... Klippan var för brant och hal, helt omöjlig att komma upp för. Fast, det insåg jag inte just då.

 

"Men du, släpp allt och vada till barnens badplats!" sa plötsligt närmaste båtgrannen....

 

Jämaligen, det visste jag ju att den låg alldeles bredvid. Och både simma och vada var ju helt möjligt för mig som inte brutit något ben eller så... Gud vad knäppt man reagerar när paniken slår till! Jag släppte tamparna och landade med vatten till armhålorna. Sedan vadade jag till barnbadet och mardrömmen var över. Båtgrannen fiskade upp stävstegen och jag klev upp på hans båt för att sedan klättra över till våran. Stävstegen satte jag fast igen men tro inte att jag vågade mig på att prova på någon landstigning.

 

På kvällen upptäckte jag att jag fått stora blåmärken under vänstra armen.... Mitt paniska fasthållande av tampen hade lämnat spår... Men, strunt i det, blåmärken försvinner... Jag är glad att inget värre hände, varken mig eller de andra. Fast, hur fasen ska jag våga använda stävstegen igen???

 

 

I mitten på förra vecka var det så dags för semester. Vi åkte ut på kvällen till Vätö och våran "Strega" som låg där i lilla viken och väntade...



Jag brukar alltid bada när vi väl kommit ombord med pick och pack men inte denhär gången. Vattnet var litet för kallt.

Vi sov på båten och begav oss nästa morgon till Arholma. Hade i stort sett sidovind hela vägen och det gick undan. Väl framme hittade vi en plats vid gästbryggan och lade oss där. Tyvärr draggade ankaret så Olle fick ro ut med vårt andra ankare, tippa i det, och sedan lade han om det första. Jaha, så låg vi där med två ankarlinor, en på var sida. Det var nog någon meningen med detta. Vinden friskade i och nästa och ändå mer följande dag var vi mycket nöjda med att ha våra två ankare i plurret!

Arholma är en underbar ö. Vi vandrar mycket när vi är där och så även denna gång. Alla, både gamla och även nyare hus, grönskan och de många stigarna är härliga att njuta av. Jag kan inte låta bli att fantisera om de människor som bor eller har bott här... Undra just hur det är/var att leva på denna ö som än i dag känns mycket levande. Jag tror att det fortfarande är många som bor där året runt.

Vi sov tre nätter där vid bryggan. Näst sista dagen var det många båtar som låg på svaj som draggade. Det blåste rätt in i Österhamnen, fendertar knirkade och kved och kallt var det. Fy för dessa ishavsvindar! Trevliga båtgrannar hade vi i alla fall. Några låg kvar lika länge som oss, så vi hann småprata en hel del.

När vi är på sjön måste jag bara lyssna på Sommarprogrammen, antingen på dagen eller på kvällen när reprisen går. Är det på kvällen ligger jag i kojen med hörlurar och smådåsar. Härligt tycker jag. Ibland är programmen fantastiskt bra!

På söndag seglade vi hem till vår lilla vik och lämnade Strega där. Jag skulle jobba i Stockholm på måndag men snart är vi ute på det blå igen!

Nu vill jag göra litet reklam för måndagens (7 juli) Sommarprogram i P1. Alla ni som inte hörde detta, gå in på nätet och lyssna på Olle Carlssons mycket personliga och helt underbara Sommarprogram! Ni har chansen en hel månad och själv tycker jag att det var det bästa "Sommar" jag någonsin hört! Gav mycket tankar, känslor och hopp. Lyssna!

Eva

Vackra kvällar kan man även uppleva till sjöss. Mestadels ligger grilloset tätt över klipporna. Även från vår grill. I kylväskan hade jag med mig en sås som egentligen ska smetas på nachos som därefter, var ock en, får ett "lock" av riven ost. 4 min, 200 grader, på översta falsen i ugnen ca 4 minuter. Plåten full, helst, för det är förföriskt gott. Receptet har jag fått av min bror

Vi har ingen ugn i våran båt, men röran, utan riven ost var jättegod - och stark - till det grillade köttet.

Blanda 250 g vit mjukost, exv icas mjukost eller philadelphiaost med en burk het salsa exv icas. Rör om ordentligt och krydda eventuellt med litet nymalna chiliflingor från Lidls kryddsortiment.

Hett och gott!


Våran båt


Vart leder månne denna väg?