Vänner och en god älggryta

23 aug kl 22:31, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

 

Hej, alla ni som då och då klickar på min blogg... Känner mig väldigt glad över att ni finns och att ni kanske även läser ett och annat av mina inlägg! Även om jag inte lever ett speciellt "spännande" liv tycker jag att vi, Olle och jag, i det vi gör har ett roligt och omväxlande liv... Jaa, det är ju delar av det jag försöker skildra här i min blogg.

 

Sedan jag skrev sist har vi åter igen varit i Medelpad. Bott ett helt gäng i strömlösa stugan, varit skraj för björn,  plockat svamp (blåbären var inget att ha i år!), seglat en hel dag, jobbat på landet och haft en jättehärlig träff med många vänner och improviserad kroppsmålning här i närheten av Uppsala...

 

Kan inte låta bli att tycka att jag har det bra!!! Jättefina vänner, och av och till möjlighet att resa och träffa flera av dem. Vi skrattar så gott tillsammans!

 

Vår vän H bor i Sundsvall. Han är bland annat jägare och sportfiskare. Genom jakten har han många kontakter och vi, ett gäng vänner åkte för andra året upp till Skallarna i Medelpad, för att tillbringa en helg tillsammans i en lånad jaktstuga. I år plockade vi svamp. Fanns mycket gott i skogarna och en i vårt gänget är riktigt bra på svamp. Själv kan jag, och plockar bara Karl Johan óch kantareller... Gott! Och kanske breddar jag sortimentet så småningom. Man blir ju både inspirerad och belärd av kunniga vänner.

 

Vår vän H bjöd på en fantastisk älggryta. Har du tillgång till älgkött så kan du pröva detta. Tror inte att du ångrar dig! Jag himlade med ögonen efter den första tuggan!

 

Älgjägarens gryta,

 För 4 personer

800 g älgkött

1 dl torkade bönor, svarta, röda eller vita

2 gula eller röda lökar

250 g rimmat bogfläsk

smör till stekning

salt, peppar

 ca 1 flaska viltfond (knorr)

1 flaska rödvin

1 näve torkade trattkantareller

ca 15 torkade enbär

Blötlägg bönorna i rikligt med lättsaltat vatten. Låt ligga i 10 - 12 timmar.

Skär älgköttet i ca 2 cm tärningar. Hacka löken. Skär fläskköttet i skivor som sedan delas i småbitar.

Bryn köttet i omgångar i smör. Ta upp. Salta och peppra. Bryn fläsket, Fräs löken.

Lägg köttet i en gryta tillsammans med fläsk, lök och bönor. Häll på viltfonden,

Koka upp, skumma av väl. Koka i 50 - 60 minuter

(Red eventuell av med litet maizena eller arrowrot.) Servera med  t ex blomkålsmos, eller potatis i någon form om du äter sådana...

 

Olle och jag tillhör numera den del av befolkningen som äter minimalt med kolhydrater och mycket fett och protein. Vi mår jättebra av detta!!! Blomkålsmos är ett fantastiskt gott alternativ till potatis!

 

"Prickiga Korven och jag"

06 aug kl 14:20, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 2 Kommentarer | Permalink

 

Lilla Snuttan, Seven, och jag är för tillfället båda "kvarlämnade". Olle, han är ute och frasar på Salthavet och pantern Lill-O gillar, bäst av allt just nu, att sitta och spana efter andra stridslystna (???) kattgubbar, på uthusets tak. Dethär med altanliv är inget för honom. Tror förresten att han fått rejält med spö för någon dag sedan. Är litet repig både här och där…. Tycker också att han verkar något matt... Kanske har insett att han inte är oövervinnerlig! Känner mig mindre orolig för resultatet av hans slagsmålsbataljer. Små repor läker ganska fort....

 

 

 

 

 

 

Lilla matvraket, "Prickiga korven" och jag huserar däremot på altanen. Hon har förstås sin sele på med telnr hit. Efter att tidigare i veckan ha letat efter henne i grannskapet i en massa timmar fick jag en stark känsla att hon nog inte klarar av dethär med frihet. Har fått för mig att hon inte hittar hem. Hon snusar som, en minitjur Ferdinand, i blommor och blader och vandrar vidare, helt förförd av alla dessa spännande dofter, och har inte alls koll på vart tassarna för henne.... Ärligt talat är hon väl inte världens mest kloka katt heller.... Men hon är förstås helt bedårande på sitt sätt!

  

Nu håller jag den låga staketgrinden stängd och altandörrarna är öppna. Seven har, vad jag vet, inte gjort ett endaste försök att hoppa upp på staketet och ta sig ut. Vi har det bra där på altanen. Sitter i varsin solstol och myser. Jag läser och hon sover. Emellanåt går jag en liten runda med henne - då kopplad - via några spännande buskar. Jaa, det här verkar ganska vettigt!

 

Den frasande seglaren ringer då och då och rapporter om underbara öar och en och annan allmänn bastu där ute i det salta havet. Han är lycklig! Det är jag också. Ganska skönt att vara hemmavid och någon måste passa katterna. Min undervisning i att bli näthandlar har börjat igen efter semestern och jag har inga sysselsättningsproblem. Tycker att det är kul att gå till Studiefrämjandet.

  

Idag har jag rengjort vår fontän. Katterna gillar att dricka ur den och då får det inte bli för mycket alger. Nu var det nog snudd på för mycket grönt i den men efter en brottningsmatch med tunga delar och en "sprättig" vattenslang är jag genomblöt och fontänens vattnet klart och fint. Nu kan jag slappa i den goa värmen igen!

 

Katter och vinrankor.

27 jul kl 20:32, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 5 Kommentarer | Permalink

Våra gullekatter har så smått blivit utekatter... Visserligen påselade men dock!

 

Friheten började när vi var på Gotland och katternas riktiga matte, Olles dotter, bodde hos oss. Hon selade på dem och släppte ut dem på morgonen när hon kommit hit efter sitt nattarbete. Lämnade helt sonika altandörren och staketgrinden öppna och gick och lade sig.

 

Katterna "jublade" och pep iväg. När mattes vila var tillända vaknade hon och mestadels hade hon båda kissarna tätt pressade, djupt sovande, bredvid sig i sängen. Gulligt tycker jag!

 

Under dessa dagar hände det också att hon fick ge sig iväg ut och leta rätt på de små liven. Mina grannar har minsann skvallrat om sina möten med katternas sökande matte. (Fniss) Snokande, ropande återbördade hon kissarna varje gång till hemmets säkra skydd. En gång var stora ömhetstörstande Lill-O borta i 6 timmar. Usch vad nervöst. Matte hittade honom till slut på ett litet uthustak här i närheten.

 

 

 

(Lill-O återvänder till det tak. Här är det mina rop som han besvarar med ett rejält mjauande!)

 

Nu är riktiga matte hemma hos sig i Stockholm och Olle och jag basar över de små livens utflykter. Matte har bestämt att vi måste släppa ut dem och jag tycker att det är skitjobbigt!!! Samtidigt ser jag vad lyckliga och tillfreds katterna är/blir av att få röra sig fritt... Sitta och snusa i vinden, jaga stora vilsekomna harpaltar, eventuellt utöka bekantskapen med mer eller mindre nyfikna katter. Jaa, deras tillvaro har nog blivit bra mycket mer spännande...

 

 

 

 

Här sitter Lill-O och filosoferar. Mycket av det gröna består av vinrankor. Fukten och värmen har gjort gott. Vindruvorna sväller. Kolla!

 

 

 

 

Vår lilla fontän bor på altanen under sommaren. Seven som är en Bengalkatt räds inte vatten. Hon kliver helt sonika upp på altanen och dricker. Mysiga "lillsnuttan"!

 

 

 

Mina nya rutiner består nu av att sela på katterna på morgonen, dra djupt efter andan och släppa ut dem. Fyannemej, vad svårt det är!!! De studsar ögonblickligen iväg. Ibland åt olika håll. Jag försöker hela tiden att ha åtminstone en liten uppfattning om i vilken riktning de tar vägen. Inte helt lätt! Då och då går eller cyklar jag ut på spaning. Det är en ganska läskig balansgång dethär att ge "gullekatterna" lagom mycket frihet...

 

 

Åter på fastlandet.

26 jul kl 22:28, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

Så är man tillbaka igen. Fast, egentligen ville jag vara kvar. Skulle nog kunna tänka mig att flytta till Gotland! Varenda gång jag kommer dit känns det litet "som hemma". Gillar naturen, människorna och hela stämningen. Påminner nog litet om byalivet i Norrland, det som jag upplevde så starkt som barn... och trivdes så enormt mycket med!

 

Med vårt värdfolk var vi ett gäng på 16 människor som tillbringade ca en vecka tillsammans. Vi hade någon form av program varje dag som, vandring, bad, besök hos konstnär eller liknande. Gemensam frukost och gemensamt kvällsmål så gott som varje dag. Jättetrevligt!

 

 

Vädret var allt möjligt, men hela tiden ganska varmt. Kan säga att jag mestadels inte hade så mycket kläder på mig.

 

 

 

 

 

En dag besökte vi en konstnär som heter Heiner Norberg. Han och hans fru Gisela bor i ett hus vid Valleviken på norra Gotland. Till huset hör en ganska stor tomt och där har dessa två anlagt en helt underbar trädgård, öppen för besökare. Hela vårt gäng tillbringade några eftermiddagstimmar i dessa härlig människors trädgård.

 

 

Mycket växter och detta även på höjden. Ljuvligt väldoftande rosor och mycket annat trevligt. Det var nästan som en labyrint där jag lätt hade kunnat gå vilse.... dock utan att bli stressad. Tyckte hela omgivningen - och fantasin som de haft i utformandet - var helt underbar.  Rätt vad det var stod det en bärbar säng med ett lämpligt myggnät på gräsmattan. Där hade jag kunnat vila en stund...

 

 

 

En annan dag besökte vi konstnären Wille Peterson-Berger som bor i ett gammalt skolhus i Rute. Han visade oss hela sitt varsamt renoverade hus och vi blev väl alla smått förälskade i det vi såg... Vad generös han var som lät oss se så mycket! Vinden innehöll tre olika sovrum, för sömniga gäster under sommartiden. Ett av rummen innehöll en hängmatta, en gunga och en stor dubbelsäng. Åååå, vad det såg lockande ut att bo i detta rum!

 

 

 

Vi målade inte så mycket själva.... Känns ganska OK. Alla andra aktiviteter och upplevelser tog mycket plats.

 

Jag vill snart återkomma till Gotland!

 

Nostalgiska tankar och känslor.

02 jul kl 20:22, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink


Sitter på altanen, under vinrankan, med den småtrasiga laptoppen. Måste hela tiden kopiera in a. Den tangenten har slutat att fungera… Hittar du några a-brister så ha överseende. Jag missar nog ett och annat!

 

Lägger till en länk till Spotify. Vill bjuda dig på Tom Waits!

http://open.spotify.com/track/3yef5fRYJpglgjzgKq9go3

 


Har i veckan träffat två omgångar av gamla vänner från Luleå,  först gamla klasskamrater och sedan dök en reskamrat från slutet på 60-talet upp. Vi tog oss igenom Frankrike till Spanien och sedan tillbaka till Sverige på liftande tummar. Då, i 20-årsåldern var vi hemskt modiga, obekymrade och smått naiva.


Det skulle vi aldrig ha hållit med om då men såhär i efterhand finns det ingen annan mer passande beskrivning på oss än just detta. I dag förstår jag föräldrarns oro… Samtidigt är jag glad över att ha gjort mina lärospån, på gott och på ont. Har säkert berikat mitt liv på många sätt!


Nåväl, jag och min väninna tittade på bilder och delade hågkomster… En massa upplevelser och möten vaknade till liv. Både helt underbart och även smått sorgligt. De här valen man också gör, gå vidare, lämna och ofta glömma de mest underbara människor man kan tänka sig…. Och så rätt vad det är, vaknar något till liv… På vår resa träffade jag en ung kille från Portugal och vi hade dendär fantastiska kemin, våra själar ”smög ihop sig” och bara stämde. Oj, oj, hur det kan bli! Oskyldig som vi var blev det då inget mer än denna häftiga själsliga närhetskänsla. Vi två svenskor reste vidare och han stannade kvar i sin värld.


Efter resan tappade jag kontakten med min kompis. Hade fullt upp med andra nya vänner och det liv som jag då levde och så även hon.
 

Nu berättade hon att denna portugis dykt upp i hennes liv ett flertal  gånger. Han pluggade tidvis i Sverige och hade då bott hos henne… Konstigt tycker jag, att jag ingenting visste… Men sådär är det, livets kringelkrokar…

Nu både frestas jag av möjligheten att kontakta honom och räds detta. ”100” år har gått och vi har klarat oss bra utan varandra… Är nog bara nyfiken på att möta den han är idag...

 

Nu måste jag ut i det gröna och leta efter en av katterna som "rymt".... Hur ska detta gå!!

Det har gått några timmar och jag har hittat den "förrymde". Till min stora överraskning var han i grannens buskar. Där fanns också en gul bonnkatt. Rätt vad det var jagade "fegmörten" Lill-O iväg denna gula katt. Jag gick efter katterna och efter en stund hittade jag Lill-O, grabbade tag i honom och bar hem skrället. Oh vad skönt! Nu kan jag snart gå och lägga mig!









 

Kryddblandning för härliga sommardagar!

14 jun kl 20:30, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

 

Hej igen. I dag har och jobbar jag fortfarande med kryddblandningar. Jättekul, luktar himmelskt och innehåller inte glutamat!

 

I går raspade jag en citron, pressade ut saften och blandade allt med en liten hackad purjolök, 2 dl havssalt och olika pepparkryddor. In i ugnen på låg värme, 70 - 50 grader. Stängde ugnen när jag gick och lade mig... Fortsatte torkandet i dag. Nu på eftermiddagen har jag kört allt i min mixer. Dammade utav bara den men luktade fortfarande helt underbart! Detta blir mumma! Sanna mina ord!

 

 

 

 

Fick sådan lust att fortsätta fixa kryddor till god mat så jag tog fram de pepparväxter jag köpt, 2 röda spetspaprikor, blast från lökar (jag glömt framme) och en halv vitlök.

 

 

 

Ca 1 dl havssalt, samt en näve av vardera, torkad timjan och torkade oregano. Strödde också över spiskummin.

 

In i ugnen med allt och nya härliga dofter börjar sprida sig!

 

 

 

 

Tror att man i princip kan använda vad som helst i kryddväg för att göra sin egen blandning, helt utan otäcka glutamat och annat skit som "prackas" på oss i det vi inhandlar. Pröva ska du se! Du sätter riktlinjerna själv!

Småmutter i kallvädret.

12 jun kl 17:56, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

 

Hej kära läsare/besökare

 

Nu är det sommar, eller hur????!!!

 

Skolan har slutat – för de flesta – om än inte för mig… Ute är det grått och regnet skvalar ned. Fy vad trist. Och fy vad kallt!

 

Det är fredag eftermiddag och jag sitter här framför en sprillans ny dator.

 

Olle har, tapper och envis som han är, gett sig iväg för att ta båten genom Mälaren och ut i Salthavet.

 

Jag, jag sitter här i husets värme och tuggar på päron och mögelost och sväljer ned det hela med en och annan rödvinsklunk. Smått syndigt och mycket gott! Försökte övertala mannen i mitt liv att stanna hemma och invänta bättre tider men allt var förgäves. Till midsommar ska båten ligga i vår lilla vik på Vätö. Jaha. Har i alla fall katterna som sällskap.

 

Använder mycket datorkraft i min utbildning till näthandlare och nu har lilla laptoppen i stort sett gett upp andan… Vi köpte som ersättning en ny, ganska enkel, dator häromdagen och jag är mycket glad i den! Har väl blivit smått beroende av att knappa och snoka på nätet! Detta förutsätter förstås en egen dator. Tycker att det är både kul och lärorikt! Men, det tar en väldig tid…. Jag har många skoluppgifter, i denhär utbildningen jag går, som ska utföras med hjälp av etervågorna och så är det detdär runtomkring som man så lätt fastnar i… Vill inte precis klaga, konstaterar bara att tiden springer iväg!

En riktigt Glad Påsk!

07 apr kl 10:32, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 7 Kommentarer | Permalink

 

 Mitt i karusellen - som livet är - stannar jag till och tänker på nära och kära, och alla andra... Hoppas att ni har det bra, var ni än är!

 

 

 

Olle och jag ska ta det lugnt i Påsk. Äta gott (fetti-fetti!) och mysa. Olles dotter kommer och jag hoppas att hon stannar några dagar.

 

 

 

Jag skriver nog litet mer senare i veckan, nu ska vi ut och påskhandla! "Kapten" Olle, som börjat skrapa på sin/vår båt, målade härom dagen - en liten vana som han har - ett påskägg åt mig...

 

 

 

 

 

Nu tycker jag att han ska fylla det men något trevligt! Inga kolhydrater men en liten diamantring eller liknande...

 

 

 

 

 

 

Han plira mot mig, och skakar på huvudet. "Hä bli no' inge' sånt!"

 

Jaha, tänker jag... Jag får väl ett litet flöte eller möjligtvis ett schackel.......


 

Kram Eva

Hittar ni till mig och min stickblogg?

23 mar kl 20:38, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

Hej,

Nu sitter jag här och fnittrar. Har lagt in en kul besöksräknare på min "undervisningsblogg", Stickportalen, och ser då att jag fått besök från Piteå. Är det du???? Brödbakande kvinna med katt utan namn... Kul i så fall!!! Vill inte tappa bort dig! Även om Olle och jag slagit in på en ny kurs som inte innehåller brödätade är jag litet fascinerade av tillverkning av bröd... Det luktar så underbart! Och smaken, den av nybakt, helt oersättligt! Och baka, det har roat mig väldeliga!!!!

Jag tycker att det är så roligt att få kommentarer så tveka inte om du har lust att skriva något!


Tankar på fredagkvällen...

20 mar kl 23:36, 2009

Skrivet av undervinrankan under kategorin reflextioner | 0 Kommentarer | Permalink

 

 

Let's dance har paus och jag känner för att skriva litet.

 

Studierna trillar på och jag tycker fortfarande att det är mycket roligt! Genom de uppgifter vi har haft tycker jag att jag redan lärt mig en hel del nytt. Bra för framtiden! Även om man är något av en gameltant. Vill starta någon form av E-handel. Lullar omkring i egen egen värld då jag smakar på hemsidenamn. Rullar dem i munnen och i sinnet. Inte alls lätt! Sållar olika namn. Tuggar på dem. Har just nu påståendet, "Hattbiten" som en stark aspirant. Jag ät tokig i hattar och vill gärna sprida denna förtjusning! Sedan vill jag gärna också gärna sälja de huvudbonader, hattar och mössor, som jag själv tillverkar. Kanske dags för lite bilder på mina hattar/ mössor.

 

 

 

Detta är en fillifjonka, busig och glad. Sätter man den på huvudet kan man inte låta bli att fnissa! Fast, man fryser inte heller...

 


 Nästa mössa är en piggmössa. Den kan man ha till anorak eller päls, funkar fint för en frusen själ.

 

 

 

 

 

Här kommer en off white, Fillifjonka,