Vet att jag inte skrivit på länge, tiden har bara forsat förbi. Blev litet chockad när jag insåg att mitt senaste inlägg gjordes i oktober.
Hösten, jul och nyår har svunnit. Nu är det januari och jag står stadigt på Uppsalas barmark och väntar på snö. Tillverkar och säljer en mängd vinterprodukter, mest mössor/mösshattar men "utan vinter" blir dessa saker inte så attraktiva. Innan årskiftet jobbade jag jättehårt i min verkstad, tillverkade mycket och är jätteglad och tacksam över alla som sedan inhandlade mina produkter. Jag tänker att före nyår räknar man med att det ska bli kallt. I januari börjar man undra och sedan kommer februari och drämmer ofta till med isig kyla.
Men jag kan inte vänta så länge på mina nya mösskunder.... Lever enbart på min egen verksamhet och det ska ju levas även efter jul.
Hmmm, vad göra. Kanske skulle man kolla med något trevlig hantverkskollektiv i norrland om de vill sälja mina mössor...
I december ramlade min 92-årig svärfar och bröt lårbenshalsen.
Han är en seg rackare men alla vi närstående blev förstås ändå väldigt oroliga. Hur skulle han klara denhär strapatsen? Ser nästan ingenting, hör dåligt och nu, ett till benbrott, det tredje lårbensbrottet i hans liv??
Jag tycker mycket om min svärfar och beundrar hans tåga. Han är inte den som ger sig i första taget. Strax före jul fick han komma hem från sjukhuset och med hjälp av hemtjänst och närstående har det nu gått några veckor. Ibland har det varit rörigt och även fyllt med en rad av måsten men egentligen har allt hittills gått riktigt bra. Olle och jag har åkt många turer till Norrtälje, synd att vi inte bor närmare varandra, men allting går när man prioriterar...
Katastrof 2 i december var när min stickmaskin gick sönder. Har flera men just denna använder jag för att sticka mina vintermössor på. Caramba!!!! Vad göra? Ett liten men betydelsefull metallbit under släden hade gått i bitar. Eftersom jag sålt så mycket under hösten hade jag också beställt sanslöst mycket mössgarn! (Hybris?) I början på december satt jag där med en trasig maskin, 40 kg garn och en stor desperation.
Goda vänner är guld värda och jag fick låna en släde i några veckor medan jag väntade på min nybeställda dito som skulle komma från Japan! Den som sedan kom och inte alls fungerade! Suck.
Nu är allt frid och fröjd. Har fått en ny fungerande släde och har köpt reservdelar till, och själv lagat, 3 andra slädar som nu alla fungerar. Känner mig oerhört stolt över att jag vågat mig på att öppna och "operera" i slädarnas innendöme. Får nästan storhetsvansinne! Hatar att känna mig hjälplös och nu ska det vara slut med detta nästa gång jag får problem med en stickmaskin! Har för tillfället 4 olika sorters stickmaskiner uppställda i min verkstad och grunnar på om jag och kanske min kompis Lena ska erbjuda stickmaskinsnyfikna att gå på introduktionskurs hos oss. Jag vet att det finns många som äger en sådan maskin men aldrig har kommit "igång". Själv har jag stickat i över 40 år och bara älskar detta redskap!
Bilden visar en mössa och pulsvärmare som jag har stickat, dekorerat med söm och torrnålsfiltning samt därefter filtat ihop.
