undervinrankans blogg

Nu är det dags igen!  Grannen C och undertecknad på äventyr i svampskogen! Vi cyklade långt och inte var vi ensamma om att "snoka" i det gröna. Tänk vad härligt det är att det ryms så mycket gott i våra skogar! Räcker till många! Jag är så förtjust i svamp!!! Fast jag kan ju bara ungefär 2 - 3 sorter.....

 

Denna gång hittade vi gula kantareller, några trattisar  och ett litet stråk av svart trumpetsvamp.

 

 

Lyckan är stor!!! Svarta trumpeter ska nu få torka och kanske "blomma upp" i en älggryta. Mmmmm. Blir god mat till någon av decemberhelgerna. Gäller att ha litet framförhållning!

 

 

 

Gulingarna och litet trattisar förvällde jag och stoppade i frysen. Den som spar den har! Fast, jag vill inte spara för länge!

 

I dag har jag försökt prata med en vresig kvinnogranne. Damen ifråga äger en stor hund och hon slarvar (?) en hel del med att ha hunden kopplad. Nu bar det sig inte bättre än att "pantern" Lill-O, alltså vår stora katt, för några efermiddagar sedan blev jagad av denna vovve.  I en hejdundrande fart dunsade kissen mot altandörren och jag hann precis släppa in honom innan hunden, som hejdats av altangrinden, tog något beslut om skutt  in på altanen eller ej... Läskigt.

 

Jag bad - ganska vänligt - grannen att ha hunden kopplad i fortsättning och då tyckte hon att mina katter också borde kopplas... Suck. Min kommentar att katterna inte såg andra husdjur som villebråd struntade hon totalt i. Fy, vad sådant här är jobbigt. Fast, jag låter henne inte avskräcka mig. Trots att både ton och kroppsspråk är väldigt "negativt" tänker jag fortsätta att begära en kopplad hund!

 

 

Kissemissarna vid vårt frukostbord. Det börjar bli kallt att gå ut och äta, speciellt på morgonen, men vi klär på oss och sitter ute så mycket det går. Man är väl en seg norrlänning!

Så var det dags igen!

Min kompisgranne ringde i går vid 12-tidenoch tyckte att vi skulle ta en tur i skogen och kolla läget. Det borde finnas litet svamp att hämta!

Jag tycker det är jättekul att "snoka" tillsammans med henne och eftersom hon har ett inbyggt kompass känner jag mig också lugn och säker på att vi också ska hitta ut ur skogen. Ensammen skulle jag tappa kollen efter ca 2 minuter....

Sagt och gjort, vi cyklade iväg och trampade ganska långt innan vi kom fram till dagens mål. På stigen mötte vi ett par med två välfyllda korgar. Mest bara rara, knubbiga Karl Johan eller Kallesvampar som jag något respektlöst döpt dem till. Vi beundrade deras skörd och småpratade litet om hur man bäst ska tillreda dessa delikateser. Smörstekta, mmmmmmmmm, ja det är nästan oslagbart.

Plötsligt fick jag syn på en stor snok i ett vattenfyllt dike. Tror att det var den första snok jag någonsin sett! Fram med kameran. Kul!



Vi vandrade vidare. Snubblade igenom ett stort kalhygge och var glada att vi hade stövlarna på. På andra sidan hittade vi massor med Karl Johansvampar. På ett litet kick var papperspåsen full! Jag som bara hittade två stycken - ätbara - förra året, anrättade och ätna med andakt, Jublade!!! (Är ju en gottegris)



Vi snubblade vidar och fyllde våra påsar. Jag hittade två kantareller och sedan "bara" Kallesvamp.

Det fanns förstås andra svampar också, vissa ätbara andra bara vackra och mer eller mindre giftiga.



Ett tag befann vi oss på någon slags myr. Letade tuvor att stå på och vinglade förskräckligt. Pust! Det var jobbig. Höll ju tunga påsar i händerna vars innehåll absolut inte fick trilla ut.



Väl hemma var jag jättetrött, är inte speciellt vältränad... men jag rensade svamp hela kvällen och sedan satt jag där med ca 3 kg svamp att delvis förvälla och delvis smörsteka. Vid 1-tiden i natt var jag klar.

Det mesta åker in i frysen. Kan vara gott att äta i juletid, mmm....

Eva